För varje inkomst finns det utgifter, det är så det funkar. Och skulle det en månad bli lite mer än vanligt kvar av inkomsten så kan man ge sig tusan på att där dyker upp en extra utgift också. Om det blev lite kvar av inkomsten så inträffar något litet, som precis kräver det där som blev kvar. Blev det lite mera kvar så händer nåt större, bilen pajjar eller frysen packar ihop eller så. Den här månaden blev det en liten slant kvar efter räkningarna, typiskt. Igår kväll blev hunden sjuk. Så klart.

Zingo betedde sig lite underligt igår när vi var hos Vevve och grillade vid hans stuga. Först satte sig hunden ner, som om det kliade i ändan, flera gånger. Inget märkvärdigt. Sen såg jag att han inte lyfte på benet när han kissade. Lite märkvärdigt, men inte jättekonsigt. När vi kom hem igen, ville han inte ha nån mat. Märkvärdigt. Han viftade inte på svansen när man pratade med honom. Ganska anmärkningsvärt. Han kissade två gånger tätt efter varandra när vi kom hem från stugan, han stod och pinkade så länge att vi trodde han skulle få kramp i benen. Mycket märkligt.
Imorse klockan tre vaknade jag av att Anton ropade, när jag kvicknat till hörde jag att det skvalade. Fasiken också, den där läckande kranen i köket har till slut packat ihop totalt tänkte jag och klev upp. Det var inget fel på kranen. I hallen stod Zingo och kissade som en elefant. Rött kiss. Blod-kiss. Jävlars helvetes skit också!!! Jag räknade snabbt ut att med tanke på att vi fick lite pengar kvar på lönen så var det här förmodligen ganska allvarligt. Arma hundkrake, han var alldeles matt och damp omkull när han var klar. Väcka Hasse, sanera hallen, ringa veterinären.
Tack och lov behövde vi inte åka in med en gång, utan blev rekommenderade att kontakta veterinär på morgonen istället.

Till min stora glädje var det en ganska pigg voffsing som mötte mig imorse (och en enorm kisspöl i hallen, men den var alldeles vanligt kiss-gul), han ville busa, gå ut och pinka och ha mat! Puh, då är han inte på väg att trilla av pinn i alla fall. Får se vad veterinären säger när vi väl får kontakt, dom har sånt där ”ring-så-ringer-vi-upp”-system. Jag ringde klockan nio och de ringer tillbaks klockan ett. Jag avskyr de där systemen.

Anton och Hasse for ut med Antons kompis J och hans pappa igår, de for lite fyrhjuling och badade. Tuva och jag koncentrerade oss hårt på att göra minsta möjliga i värmen. Slappade, badade, slappade igen, badade lite mera. En äkta sommarlovsdag!

På kvällskvisten tog vi hundarna med oss för ett kvällsdopp. Zingo är en tvättäkta vattenhund, han rusade rakt ut i vattnet utan fruktan, till Idefix stora fasa. Idde är inte helt bekväm med det här att bada, han tycker det är rätt läskigt så han stod på bryggan och skällde ut Zingo för att han badade! Bara bada tassarna är mera Idefix melodi.
Jag är väl också en liten badkruka, men det var 23 grader i vattnet och då kan jag gå i.

Har du någonsin varit med om att uppleva ett ögonblicks känsla av att tiden står fullkomligt stilla, ett sånt där ögonblick som man önskar kunde vara i en evighet? Det gjorde jag igår! Alla intryck blev så starka att jag blev överväldigad. Det varma vattnet mot huden, solen som speglade sig i vattenytan, Tuvas hår som killade mig i ansiktet, hennes underbara skratt, ljudet av Hasse och Anton som plaskade bakom mig, den varma kvällsbrisen. Det var så…vackert. En stor tår smög sig nedför kinden och landade i vattnet. Där, i just det ögonblicket, ville jag stanna.

Va, är det redan morgon? Nä, det är det ju inte. Det är redan lunch…gah, va trött jag är idag. Sotar för gårdagen antar jag. Nej, jag partajade inte igår. Om inte 1½ glas vin räknas förstås, i så fall partajade jag. Jag var en riktig hurtbulle igår faktiskt, klev upp klockan 06.00 för en joggingtur! Jag joggar ju tre gånger i veckan och igår kväll var vi bjudna till Hasses faster på en bit mat så min kvälljogg gick liksom bort. Alltså fick det bli på morgonen och med tanke på hur varmt det är nu så var enda chansen att jogga just i arla morgonstund. Men det var snudd på för varmt redan då, runt fyra på morgonen är det nog behagligare fast då har jag ingen lust att jogga!

Klockan nio igår morse hade jag joggat, stryrketränat, duschat, varit ut med hundarna och satt å avnjöt en god frukost alldeles för mig själv i köket. Huset var tyst så när som på de andras dämpade snarkningar och snusningar. Myysigt! Anton och Hasse fick sova ut till tio, de var ute och fiskade sent i torsdags kväll. Svärmors katt blev nöjd åt fångsten, prima gädda!
Hurtbullen höll sig kvar ett tag till, jag tog cykeln i solgasset och for till affären. Mammas gamla, fina trotjänare. Mja, den är väl inte så fin längre men jag tror att cykeln är äldre än mig så gammal är den. Det ligger sentimentalvärde i sånt, jag blev jätteglad när jag fick den av mamma. Igår fick jag min nya cykel, men den gamla åker inte ut för det! Den får hänga med tills den rasar ihop totalt. Än så länge är det bara ettans växel som klappat ihop. Nya cykeln fick sig en liten provsväng igår, det krävs nog lite träning innan jag lär mig cykla på den och hantara alla växlar. Cykelbyxor behövs också, men vaddering i ändan för det är ingen sån där bekväm tant-sadel som på mammas cykel. När jag provade Hasses cykel tidigare (som har likadan sadel) utbrast Anton:
– Sadeln är borta mamma!
– Nej, jag sitter ju på den.
– Jaha, då var det bara så att din rumpa var för tjock så jag såg den inte!

Nåväl, hurtbullen var det ja. Jo den hängde kvar ända tills jag hade dammsugit och tvättat, sen pös den ihop och kvar blev bara en ganska matt, varm och smått uttorkad Ida. Jag bälgade vatten hela långa dagen, men kom aldrig riktigt ikapp med vätskebalansen. Idag är den som den ska igen. Det var väl inte så jättesmart att dricka vin till maten igår för huvudvärken kom ju som ett brev på posten. Men jag kunde inte låta bli, grillat, trevligt sällskap och ett jättegott vin det är ju en perfekt ekvation!
Jag hoppas att jag inte var lika låg och otrevlig som jag kände mig när skallebangen kom krypande, i så fall får jag be om ursäkt för vi hade verkligen jättemysigt. Tack så mycket Bojan och Ragge!

Jösses amalia clementin vad varmt det var idag! Imorse när Anton skulle klä sig gick jag ut på altanen för att känna vad för slags utstyrsel som var passande för vädret, det var väldigt molnigt så jag sa först långbyxor men höll på att kvalmna när jag klev utanför dörren.
– Shorts och linne! blev uppmaningen till sonen.

Sen var vi inte så mycket mer än så på baksidan, det är lite trist med vårat hus. Det blir så varmt på baksidan om sommaren att man i princip bara kan vistas där tidigt på morgonen och sent på kvällen eftersom vi har sol där precis hela dagen (och husen ligger ganska tätt här så det blir som små växthus på baksidorna). Vi har varit ute och åkt idag, inte helt fel att färdas i bilen med AC på. Först for vi till Stugknuten i Falun och sen till Stugknuten i Borlänge och hälsade på arbetsgivarna. Och så hann jag in på KappAhl så jag kunde köpa en ny tröja, som jag aldrig någonsin kommer förvara Frolic i!
Avslutningsvis svängde vi förbi Torsång och kollade på fotbollsmatch, Kristins äldste son Isak spelade. Dom såg lite svettiga och varma ut där de jobbade järnet i 25 graders värme! Men vinst blev det i alla fall, 7-1. All heder åt det mötande laget Kvarnsveden som kämpade väl.

Anton har gått och lagt sig med en värkande tå. För några veckor sedan fick han en studsmatta på nämnda tå, ganska illa såg det ut ett tag med uppsvälld tå. Vi var lite fundersamma på om nageln skulle trilla av, men den har återhämtat sig. Nåväl, i förmiddags kom lilla syster Yster och skulle busa lite med storebror som satt på golvet och spelade Nintendo DS. Tuva tog sats och stegrade rullstolen och satte ner den med en duns. Med ena framhjulet rakt på den redan illa tiltygade tån! Oj, vad han skrek och gormade, till lilla syster Ysters stora förtjusning! Det är ju aldrig så kul att jäklas med storebror som när han blir riktigt heligt förbannad. Jag minns väl själv hur det var att vara lillasyster. Att retas med storebror ingår liksom i den stora Livsuppgiften!

Det där med att retas ligger ganska högt i kurs överhuvudtaget just nu, det går bra att reta mamma eller pappa också. Igår när jag satt vid datorn envisades hon med köra in i vardagsrumsbordet så det flyttade på sig, ända tills jag gav upp och reste mig. Hon försökte med Anton också, när han satt vid köksbordet, genom att konstant köra in i hans stol. Men han tog det med ett leende och puttade bort henne en bit, varpå hon tog sats och försökte igen.

Nä nu dödar jag fanimej hundjävlen! Idefix har ätit sönder min allra nyaste tröja, min nya favorit!
Kom på honom när han låg och tuggade sönder fickan, jag hade lagt tröjan i soffan. Han tittade upp på mig med stora förskräckta ögon när jag kom in i rummet, som ett barn som blivit ertappat med hela armen i kakburken. Huj, vad han skämdes, redan innan jag började gorma och grina.
Min sköna, mjuka, gröna huv-tröja som jag köpte på rean. Tänk om det inte finns några kvar, jag måste ha en ny!! Lyfte upp hundstackarn i nackskinnet och läste lusen av honom, men nu har jag lite dåligt samvete för när jag inspekterade katastrofen såg jag ju varför han tuggat sig igenom fickan… Där låg Frolic-smulor! Jag har haft Frolic i fickan, världens smarrigaste hundgodis. Det fanns ju inget godis kvar, men det kunde ju inte Idde veta, han kände ju bara den goa lukten av smulorna. Klart att han blev sugen! Gud, vad korkad jag är.
Det är ju helt klart förbjudet att tugga på klädesplagg överhuvudtaget, men den här gången var det faktiskt jag själv som inledde honom i frestelse. Däremot kan jag inte förstå vad han var ute efter när han bet sönder Antons nya springskor, Hasses svindyra skinnsandaler, mitt förra par joggingskor, Jonathans skosulor, Mario och Luigi-gubbarna eller kuddarna i soffan. Det sägs att vi kvinnor ska vara svåra att förstå oss på, men i jämförelse med en unghund så är vi ju som öppna böcker!

Tuva har just stupat i säng efter en lång dag. Eller ja, så lång blev den väl inte med tanke på att vi sov borta hela förmiddagen – härliga sommarlov! Jag vaknade vid halv tio och var kissnödig, då hade Anton precis krypit ner i vår säng, Tuva snusade gott i sin. Jag tänkte att Anton kommer väl upp han också, det brukar han ju alltid göra när jag klivit upp. Sneglade in i sovrummet, han såg ut att sova ganska gott så jag lade mig på soffan en stund. Skulle bara gosa lite med Idefix innan jag gjorde medicin till Tuva, men somnade ju så klart som en stock! Halv elva började vi vakna till, Anton och jag. Halv elva! Det måste vara nåt slags rekord! Hasse och Tuva vaknade närmare elva, så vid tolv var vi fit for fight. Tror bestämt att hela familjen behövde lite sommarlov med långa slappa morgnar.

Vi kom ju i säng rätt sent igår förstås, det var dags för ko-släpp på Kallbäck. Det strulade med elen till stängslet så själva kosläppet blev väl inte av förrän det var snudd på natt, därav den sena nattningen igår.
Jag kramade det sista ur städrycket idag genom att dammsuga och snygga till lite på övervåningen. Städade gäst-toan också och duschkabinen. Fy vad jag avskyr duschkabiner! Det är en så komlpett korkad konstruktion med massor av springor där skit och snusk liksom riktigt kan boa in sig. Den måste ut ur mitt hus! Fram för gamla hederliga duschdraperier som går att tvätta i maskin. Betvivlar stark att jag skulle lyckas mickla in kabinen i tvättmaskinen…men det skulle förstås se hysteriskt roligt ut om jag provade!

Kring middagstid for vi mot Falun och sommarfest på Stugknuten! Vi var ett härligt gäng brukare, anhöriga och assistenter som gick lös på ett härligt bord med skinka, kalkon, potatissallad och grönsaker. Mums!
Anton var väl inte så imponerad av förtäringen eftersom han inte kunde tänka sig smaka på vare sig skinka eller kalkon, potatissallad är helt uteslutet. Hans tallrik bestod av tre körsbärstomater och en baugette, varav han åt en körsbärstomat. Tomaterna var, enligt sonen, sura som citroner och baugetten var inte alls god. I själva verket tror jag bara att han hade för mycket bus i benen, för så fort han tackat för maten studsade han upp och började leka.
När vi vuxna plockat i oss så vi höll på att spricka var det dags att göra av med lite kalorier: dags för brännboll! Gud, vad kul vi hade! Alla var med på sina villkor, med rullatorer, permobiler och rullstolar. Ett Dream Team helt enkelt! Tuva skrattade så hon skrek när hon slagit iväg bollen och vi sprang för allt vad Humlan höll för att klara oss undan att bli brända.

Härliga, solmogna jordgubbar med grädde blev en uppskattad avslutning på kvällen. Det kunde Anton äta utan krusiduller minsann! Tuva fick också smaka förstås, efter att jag mosat hennes jordgubbe, hackat den med kniv och gaffel, mosat lite till och avlustat med ännu en hackning. Mer mosad jordgubbe går nog inte att finna! Hon klarade hela fem smakisar med jordgubbsmos och grädde innan allt satte sig på tvären. Lika glad för det var Tuva där hon satt och hostade som en gammal pensionär med jordgubbe i hela ansiktet!

Imorse bestämde jag mig för att inte göra just nåt vettigt idag förutom att byta sängkläder. Barnen och jag tog en promenad med Zingo runt sjön och njöt av solen, åh vad härligt att den behagar visa sig! Man riktigt känner hur huden liksom suger i sig allt vad den orkar i solskensväg och lagrar minnet för att orka hela långa vintern under tunga kläder. Idefix fick nöja sig med en liten kortare promenad, det går inte att ta med dem bägge två och barnvagnen. Då blir det mer som ett hundspann med Siberian Husky’s framför en släde, svisch!

Väl hemma började jag byta de där sängkläderna. Men oj, vad damm det låg under lakanet, måste vara längesen jag dammsög bäddmadrassen… Så jag tog och dammsög den. Sen när jag bäddat så såg jag att det var lite dammigt på fönsterbrädan… fram med dammvippan! Nu var sovrummet nybäddat, dammat och dammsuget! Men oj, Tuvas rum var ju också i behov av lite dammsugning, annars drar ju dammet därifrån in i mitt nystädade sovrum. Sagt och gjort, jag städade Tuvas rum också. Men nu skulle jag ju inte göra nåt mer i städväg. Bara byta handduken vid tvättstället på toa, det glömde jag göra igår. Oj, det var lite skitigt i badrummet…
Så där bara flöt det på, jag tror det var städdjävulen som smög sig på mig! För innan jag visste ordet av var hela nedre våningen städad, här doftar alldeles underbart av nytorkade golv! Till och med tvättstugan fick sig en dust, den som alltid hamnar på ”att-göra”listan. När jag städat allt utom den så brukar orken liksom tryta, så jag skjuter på det till nästa gång. Men nu är det rent där också!
Hasse är alldeles övertygad om att jag tokstädade idag för att jävlas med honom, som var lite trött efter gårdagens kalajs. Hm…tja, det skulle vara bra lite för att jävlas då. Men mest för att jag inte kunde sluta, fick sånt flyt i städandet.

Tuva blev glad som en sol imorse när hon vaknade och såg att pappa faktiskt var hemma, precis som han lovade igår när hon grät floder för att hindra honom att åka på fest. Hon har åkt skytteltrafik mellan sitt rum och det rum jag befunnit mig i för stunden. Lyssnat lite på musik, kollat vad jag gjort, åkt tillbaks till sitt rum, kollat vad jag gjort. Hon måste vara trött i armarna efter att ha forcerat tröskeln förtielva gånger!
Just nu gör hon sitt bästa för att reta gallfeber på Anton som sitter och spelar SuperMario. Det är så kul att köra och ställa sig fullkomligt i vägen för TV:n, så Anton blir arg som ett bi och flyger ur soffan för att flytta på Tuva. Precis innan han är framme hejdar han sig en smula och flyttar på lillasyster lite mer försiktigt än vad han hade planerat från första början, eftersom jag sitter i soffan mittemot och ser allt.

Nu ska vi fara iväg på gala-middag: Pizza i St Skedvi. Mumsfullibibblan!

Lite nya bilder i galleriet. Dom hamnade inte riktigt som jag hade tänkt mig, men alla hamnade i galleriet i alla fall. Ganska bra för att vara lilla jag faktiskt!

/ Idizen

Hoppas att ni alla fick en riktigt trevlig midsommarafton! Det fick vi!
Vi var bjudna på fest hos bekanta till Susanne och Conny och vilken fest det blev! Vi måste ha varit 15-20 personer, massor av god mat, glada musikanter och väldigt trevligt sällskap. Tuva var förstås glad som en lärka och charmade varenda kotte hon fick ögonkontakt med, Anton såg jag inte mycket av under kvällen, han var upptagen med att leka med sina nyfunna kompisar.
De enda sviterna efter gårdagen är väl att vi varit lite trött idag och att jag haft träningsvärk i armarna. Dansade ju med Tuva runt midsommarstången, Små Grodorna med 20 kilo på armen är ingen barnlek vill jag lova. Tuva skrattade så hon blev alldeles yr där vi skuttade fram, och när mammas armar började nå ner till backen fanns gott om famnar att lämna vidare till så Tuva fick dansa länge runt stången. Allra mest tagen blev nog Tuva av Lasse, värden för kvällen. Oj, vad hon ropade efter Lasse hela tiden. Så fort han försvann utom synhåll var hon tvungen att ropa tillbaka honom. Förtjusningen var ömsesidig så han kom så glatt skuttande när Sötgurkan kallade (ja, det är Tuva alltså. Hon fick det som smeknamn av Lasse under kvällen).
Vi anlände till festen runt 14-tiden och for hem strax efter 23. Vid det laget var Tuva så trött att ögonen inte alls hängde med när hon svängde på huvudet men lika glad för det var hon förstås. Anton fick ett litet bryt när han kom att tänka på Poppes sista födelsedag (vår förra hund) och började störtgråta, ett skarpt tecken på att sonen börjar bli trött. Alltså, han är en väldigt känslig kis i största allmänhet men så som han grinade då var nog bara hälften av sorg efter hunden och hälften av ren och skär utmattning.
Det var så varm stämning och så rara människor att jag blev lite rörd när vi väl kommit hem igen på kvällskvisten, fällde en tår eller två här i soffan. Tack, Susanne och Conny för att ni bjöd med oss och stort tack till Lasse och Anja för en otroligt trevlig midsommarfest!

Idag har vi haft en lugn hemmadag med sånt som hör vardagen till med tvätt och dammsugning. Det är fest ikväll också, men jag håller mig hemma den här gången. En kväll med jordnötsringar, cola och två gosiga ungar är inte fy skam tycker jag! Hasse och Raie åkte iväg till kvällens kalajs vid sju-tiden. Hasse pussade Tuva i pannan och sa:
– Hejdå lilla gumman, nu åker pappa på fest och kommer hem sen.

Tuva tittade på Hasse med stora ögon och sen började hon störttjuta! Hon blev helt förkrossad.
– Pappa, pappa. Hem, hemma. Hem, pappa!!

Hon tyckte inte alls att pappa skulle åka någonstans, gud som hon grät. Det var snudd på att pappa Hasse stannade hemma för att Tuva grät så hjärtskärande. Hon kan hon, den lilla rackartösen. Det var ju lite sorgset att se henne så ledsen, men också lite roligt att se henne göra sådana känsloyttringar. Nu har hon dock repat sig igen och är i full färd med att köra över mina tår för att få uppmärksamhet. Hon vill ha myyyys. Ja, det är ju jag som jobbar just nu och säger chefen att det ska mysas så är det väl bäst att mysa då. Tjipp å’hoj!

Ja, det ser ut som om vi har det i alla fall. Jag fick ett hurtigt ryck igår och fick för mig att jag skulle putsa fönster. Det var inte igår kan jag säga! Jag undrar om vi putsat fönstren de senaste två åren? Asch, hög tid var det i alla fall och jag tänkte ta det lite piano genom att bara putsa Tuvas och vårt sovrumsfönster. Oh, så rent det blev! Och randigt förstås, jag är verkligen kass på att putsa fönster men vad gör väl det? Det gäller att göra det av hjärtats lust! Det var till och med nästan roligt, ända tills jag putsade utsidan. Fönsterkittet formligen rasade ifrån fönstret, som Corn Flakes! Då var det inget kul att putsa fönster längre… jag kunde riktigt se den dundertrista fönsterrenoveringen framför mig:
Skruva ur bautatungt fönster, bära iväg bautatungt fönster, pilla kitt, skrapa rent, kitta om, vänta vänta vänta på att få måla, bära tillbaka dundertungt bautafönster, skruva i bautafönster, måla igen, skrapa bort färg som hamnade mitt på rutan. Inte roligt. Sist jag renoverade fönster var jag så ofantligt ambitös att jag rev ner vartenda fönster på baksidan i tur och ordning, kittade efter bästa förmåga (jag har ganska dålig koll på det här med fönsterkitt), slängde upp dem i karmarna igen och där blev de hängande. Jag målade aldrig, för då hade liksom luften gått ur mig. Det är snart fem år sen, och där hänger de stackars fönstrena med omålat kitt. Fåglarna tyckte det var mumsmums första året.
Så planen var ju att liksom göra om och göra rätt på baksidan. Men nu är ju framsidan i mer akut behov av hjälp. Suck!

Tuva satt glatt och hejjade på mig när jag putsade, hon tyckte det var mys-läskigt när det skrek om fönsterskrapan. När vi putsade insidan hade vi Bä Bä Vita Lamm att rocka loss till och Tuva körde in i vattenhinken i takt med musiken. Tack och lov lyckades hon inte välta den…

Anton har lekt med J hela dagen lång, de lekte i förrgår också. Redan då bestämde de att det skulle lekas hela dagen efter, helst ville de leka från 8.00-22.00 men vi redigerade den tiden lite så det blev 10.00-19.00. J skulle ha gått på fritids men ville hellre vara här. Lunch, mellis och middag tillsammans, pojkarna var lyriska! Till på köpet fick de bestämma gårdagens meny, det blev tacos till lunch och våfflor till middag. Ingen hälsokost direkt, men är det pojkarnas dag så är det. Jag märkte nästan inte av dem, såg dem bara när det var dags att äta. Jag vet inga två som leker så fint som Anton och J, jag hörde inte ett enda gnabb på hela dagen! Idag är Anton uttråkad, redan klockan 8 på morgonen för idag ville J gå på fritids. Jag får väl försöka roa sonen efter bästa förmåga, vi kanske ska putsa ett fönster eller två? Eller näe, då rasar det säkert mera kitt. Fy va deprimerande…