Så har mamma sagt heeeela dagen till mej. Hela tiden. Ingenting fick jag göra!

Jag fick inte kasta havregrynspåsen på golvet, jag fick inte ens vara i skafferilådan, inte heller fick jag kasta mammas termosar i golvet (det är så spännande, alla låter olika när dom landar på klinkern), jag fick inte borsta håret med toalettborsten, inte kliva ner i badkaret (jag ville ju bada ju…fast där inte var nåt vatten), inte dra hunden i öronen, inte öppna lådan där mamma har köksknivar, inte rita med maten på bordet (det blir sååå fina mönster av laxgryta). Det var bara nej, nej, nej!!

Fast jag har ju haft kul också, det har jag varje dag. Det var jätteroligt att räkna vovvens tänder till exempel. Han låg alldeles stilla och viftade på svansen när jag lyfte hans läpp och började räkna tänderna. Fast jag kan ju bara räkna till ett…men det var kul ändå! (Tills mamma sa att man inte får pilla hunden i munnen sådär, även om han verkar gilla det). Och så har jag ritat idag också, en jättefin teckning till mormor och morfar som är förkylda. Lite konst piggar alltid upp vet ja!

Så har jag övat på nåt jäättesvårt!! Att ta på sig ett par byxor. Det var mammas idé, när vi bytte blöjan på min lekmatta. Så tyckte hon att jag skulle försöka själv att få på byxorna. Ha! Lätt som en plätt! Trodde jag i alla fall…det ser ju så lätt ut när andra klär på sig. Man bara stoppar ett ben i varje hål, drar upp byxorna över rumpan och häppa! Så är det klart! Själv höll jag på i en kvart innan jag fick i ett ben. Sen när det andra skulle i, så åkte det första ur. Jag välte, rullade runt, stod på näsan, fick båda benen i samma hål…och skrattade som en galning under hela proceduren. Jag begriper inte att ni vuxna kan se så trumpna ut när ni drar på er kläderna, det är ju hysteriskt kul att klä sig!! Efter 25 minuter hade jag lyckats få ett ben i varje hål, nu återstod bara att få byxorna över blöjan. Och så satt dom förresten bak-och-fram…men jag ska öva mer imorgon tror jag. Om jag inte har skratt-värk i magen!

Anton han var inte så pigg idag, huvudvärk stackarn. Så han grät…och inte blev han gladare för att jag försökte prata med honom. Jamen, han svarade ju aldrig så jag fick ju skrika för att få kontakt. Då blev han både arg och ledsen för att det gjorde ont.

Vet ni vad mamma gjorde för tok idag? Klädde på Zingo en T-shirt! Oj vad han slokade med öronen, tror inte han gillade det. Eller så var det bara inte hans färg…han klär nog bättre i rött, eller varför inte rosa!

Jag hittade nåt som jag klär i idag!! Anton fick en hatt av moster Mona som varit i Thailand, men han visste inte riktigt när han skulle ha den på sig sa han. Men hallå?!!! En hatt!! Det kan man ha när som helst och alltid!! Jag bara älskar hattar, alla huvudbonader faktiskt. Ju fler desto bättre, och färg ska det vara! Jag fick låna hatten, den var kanske en 6-10 nummer för stor men vad gör det? Hatt är alltid hett!!

/ Tuva

Hå hå va de blåser i träna ida’!

För det gör det, blåser som tusan. Och på backen ser man bara is och asfalt, ingen snö. Idag har vi varit på utflykt med dagis, en riktig ute-dag! Vi gick redan klockan nio, i ett långt och ståtligt led. Med frukt, festis och korv i packningen. Och så en egen liten matsäck förstås, den är viktig. Det är liksom det bästa med hela utflykten, att få kika i smörgåsboxen vad mamma stoppat ner för gott den här gången. Idag hittade jag en risi-frutti, en liten burk kex, en festis och en termos med varm oboy. Mums! Vi fikade så fort vi kom fram. Fast vi kom ju inte riktigt hela vägen fram förstås. En av mina fröknar åkte på rumpan, för det var bara is på stigen där vi gick. Då bestämde fröknarna att vi skulle ha vår utedag där, precis där fröken trillade (fast inte just på isfläcken, utan i gräset bredvid). Lunchen var minst lika god som matsäcken, grillad korv med ketchup, invirad i tunnbröd!! Det är så gott att äta ute, korv är det bästa då!

Ända till klockan ett var vi ute, det ni. Det blåste så det stod härliga till, men vad gör väl det när solen skiner. Det finns inga dåliga väder, det lärde jag mig på I Ur och Skur Vinbärsgården när jag gick där. Det finns bara olika väder. Klockan ett hämtade mamma mig, så åkte vi till vårdcentralen. Mitt bandage runt gipset började bli lite…tja, snuskigt faktiskt. Så en sköterska bytte det åt mig. Jag passade på att fråga om hon hade nåt färgglatt, eftersom jag skulle på disco och allt. Så jag fick ett urtjusigt rött bandage, passade perfekt till den röda sprayen som jag hade i håret på discot!

Det är så himla kul på disco, synd att det bara är en gång om året. Det är min avdelning på dagis som fixar disco varje år. Ikväll fick vi hamburgare, chips, popcorn och läsk. Jag hade sååå ont i magen när jag kom hem, men det var det värt. Dansade mycket gjorde jag också, med min bästis och en tjej som jag brukar leka rätt mycket med. Störtkul. Men vet ni, nu är jag så himla trött att jag lär krypa till kojs. För imorgon är det lördag, ni vet väl vad det innebär? Gooodiiis!!!!!

Tjing!

/ Anton

Men hallå, jag då?! Ska inte jag få berätta nånting va? Jag har ju också vart på utflykt idag, i solen. Vi småttingar var bara med till elva, men vi hann ha mycket kul ändå! Först fick vi käka upp vår matsäck. I min var där kanelbulle (som mamm fick dela i pyttebitar till mej) och festis. Jag gillar inte festis, men det var en fin gul förpackning. Hade inte tid att fika värst mycket, jag ville upp och leka! Först gick jag runt och kikade på all snö med mamma, sen bytte jag mamma mot en fröken och gick å kollade in alla vinterblommor. Det gick att plocka en riktigt fin bukett med gräs och vinterblommor, men den var så stickig att hålla i så jag lämnade den där i snön istället och lekte lite med en kompis. Jag hade ju inte alls lust att gå hem när mamma sa att det var dags, men det var tur jag följde med för då fick jag ju träffa Sten!

Det var en farbror här idag och satte en stor mackapär på väggen som blåser luft omkring sig. Luff-luff-pum eller va mamma nu sa att det hette. Men den där Sten, han var trevlig han. När han drack kaffe fick jag sitta i hans knä, och så fick jag krypa omkring och kolla när han skruvade upp mackapären och drog sladdar.

Igår var jag och simmade! Jag bara äääälskar mina hab-sim, det är så kul att träffa dom andra barnen i gruppen, skvätta vatten på fröken och jaga plastleksaker i poolen. Och så är det så varmt och skönt i vattnet! När vi ska gå upp brukar mamma och jag springa in till duscharna, det blir så kallt att kliva ur poolen!

Har fiskat idag åsså, fick ett spö av farmor igår. Och ett pussel, så om man svingar med spöt ovanför pusslet, så fastnar det en fisk. Poff! Jätteskojjigt!

Jag är åsså lite trött, som brorsan. Vaknade ganska tidigt imorse, jag liksom kände att det var nåt i görningen. Och jag hade ju rätt, det var ju utflykt på gång! Tror jag ska släpa fram en termos och en plastburk imorgon bitti också, så kanske mamma förstår att jag vill göra utflykt igen!

Kjam kjam från en trött liten prinsessa!

/ Tuva

Vicken underbar dag det har varit idag! Solen har skinit och fåglarna kvittrat från morgon till kväll!

Vi tog en långpromenad runt sjön imorse, mamma och pappa å Zingo åsså jag. Fast jag satt och glassade i vagnen förstås. Lite långt att gå med så korta ben! Jag hade fullt upp med att hejja på alla vi gick förbi, å visa mina nya fina vantar. Efter lunch gick vi ut och lekte, mamma och jag. Jaga lekte vi, jag sprang och mamma sprang efter. Sen lekte jag postbil, fick till och med hämta posten ur postlådan och köra in den till pappa!

Det var himla hårigt på golvet idag, det såg jag när jag satt och lekte. Men vet ni, då stod ju dammsugaren där, så jag tog och dammsög lite. Mest på mina byxor, för där satt massor med hundhår. Så kröp jag iväg en bit, och vips behövdes byxorna dammsugas igen! Jag hade att göra ett bra tag kan jag säga!

Vi har varit och hälsat på hos Kristin och Patrick också, det gillar jag. Dom är så myysiga! Jag gillar att busa med deras minsting, Dennis. Fast han är ju inte så liten längre, han fyller ett snart. Han och min knapp fyller år på samma dag, för han föddes när jag opererades! Vi har skoj när vi leker tycker jag. Jag tar hans grejer och så kommer han efter, världens bästa lek.

Kristin har katter, jättesöta kissemissar. Dom har en egen dörr också, i dörren till tvättstugan. Den var så liten och så söt att jag måste pilla lite på den, kanske nån av katterna skulle se min hand och komma för att leka med mej? Så jag pillade in fingret, tryckte kattluckan framåt och…fastnade. Den rackars kattluckan sög tag i mitt finger och ville inte släppa.

Jag försökte dra ut fingret, sen försökte jag rulla på golvet så det skulle lossna men inget hjälpte! Mamma såg att jag satt fast och sa åt mig att sitta still medan hon lirkade ut fingret. Men hallå, försök sitta still när en kattlucka biter dej i fingret så får du se hur lätt det är! Det gick inte att lirka ut fingret förresten. Till slut tog mamma ett fast grepp om handen och pressade luckan framåt. Huddedudigen vad ont det gjorde, jag trodde jag skulle pruppa av smärta! Och när fingret kom ut så var det alldeles fyrkantigt, som kattluckan, å när jag såg det gjorde det ännu ondare. Till råga på allt gick det hål på skinnet så det kom blod, å då har mamma mage att säga att det är bra det för då går det onda över fortare. Mäh!

Efter lite tycka-synd-om och en glasspinne kändes det bättre, så Dennis och jag kunde busa igen!

Tjena. Det är Anton som bloggar. Vet ni vad som hände mig igår, på dagis?

Jo, alltså så här var det. En tjej som går på min avdelning pekade på mina röda stövlar och sa att det var tjejstövlar!! Mina bästa stövlar, som jag fått av farmor med blommor på – tjejstövlar! Jag var ju bara tvungen att prata förstånd med henne, hon hade verkligen noll koll på det här med tjejgrejer och killsaker. För det beror ju liksom vem grejerna sitter på.

– Men kolla här, sa jag. Stövlarna är röda, dom sitter på mina fötter och jag är en kille. Alltså är det killstövlar!

Hon ville ändå inte köpa mitt argument för hon hävdade att rött och rosa kan bara tjejer ha på sig. För en del saker var tjejgrejer och en del prylar hade tjejfärger. När hon ändå inte gav sig frågade jag henne om döskallar, om det var tjejigt eller killigt. Det tyckte hon var en killgrej, tjejer hade inte sånt.

– Nä, men kolla frökens bälte då, hon har faktiskt en döskalle på sitt bälte!

Ha ha, fullträff. För fröken hade verkligen en döskalle på bältet, en silvrig. Och då blev det tyst på den där nippertippan. Ah, segerns ljuva sötma.

När jag berättade för mamma kom jag att tänka på det här med kjol, det är ju himla snyggt. Men är det en tjejgrej? Jag frågade rakt ut om killar kunde ha kjol, kanske mamma till och med mött en kille med kjol nån gång. Och vet ni, det var inte heller nån tjejgrej, för mamma känner en farbor som har kjol hela sommaren. Sörång eller vad det hette…sirang…syring…nej, sarong hette det. Japp, han hade alltid sarong när det var varmt. Och han var kille!

Och i Skottarlandet, där springer visst varannan kille runt i en kjol som heter kilt, där hörs det ju på namnet till och med. Fattar väl vem som helst att det är en killgrej, tjejer kan väl inte ha nåt på sig som låter nästan som kille. Helt klart en killgrej. Jag ska fråga mamma om jag kan få en sirang…nej, sarong, i sommar. Eller en kilt, det låter ju mest ”killigt”.

Tjing så länge!