Jag har haft lite svårt att sova nu när jag är gräsänka, eftersom det är för tyst här hemma om natten. Igår åkte Tuva och jag å hämtade hem Zingo från farmor och farfar, i hopp om att hans snarkande skulle göra det lättare att sova. Men i natt hade min sömnbrist helt andra anledningar…

Tuva har gurglat som en perkulator hela natten. Inte så pass att jag behövt ta upp henne i soffan, men tillräckligt för att jag inte skulle kunna sova. När hon gurglade låg jag på helspänn och väntade på kräk-ljud och när hon slutade gurgla var jag vid hennes säng snabbare än blixten för att kolla att hon fortfarande andades.

Sommarassistenten Elin har haft ett tufft pass idag, men hon skötte sig jättebra. Jag kunde gå och slumra medan hon tog över och fångade kräkorna. Det enda Tuva fått i sig idag är vatten och det kommer hela tiden på retur… Hon är trött och less, men fyrar ändå av ett leende lite nu och då. Starka, finaste lilla du!

Själv sitter jag och ber att det är magsjuka och inte förkylning. Magsjuka går ju över på nåt dygn, medan en förkylning kan hålla Fjärilen i ett järngrepp ända in i september/oktober…

Men solen visar sig i alla fall från sin bästa sida idag. Alltid något.

Tuvas rosa period är över, tror jag. Det är en ny färg som gäller nu: blå!

För mer än en månad sedan började hon prata om Antons jacka (som är blå), vilken hon tycker är ruskigt tjusig. Gång på gång har hon upplyst oss om att hon vill ha en ny jacka. Och den ska vara blå. Eftersom hon fyller år om mindre än en månad har vi börjat spana efter födelsedagspresenter och farfar tyckte att en jacka var en perfekt födelsedagspresent.
– Du ska få en blå jacka av mig, Tuva. Fast mamma får köpa den åt dig, så det blir rätt och bra.

Ah, tack för den passningen. Vad har Tuva gjort sedan farfar sa så? Just det, tjatat hål i huvudet på mig… I lördags började hon bli desperat och lyckades på något sätt få mig att lova henne en shoppingrunda på söndagen. Så i söndags var vi på plats i Falun runt lunch, när affärerna öppnade. Här skulle jagas jacka! Och av Tuvas förväntan att döma skulle det inte bli någon hemfärd innan vi hittat Den Blå Jackan, om vi så skulle bli tvungna att åka via Borlänge, Gävle och kanske rent av Stockholm hem.
Att hitta blåa jackor var inga som helst problem, jag hittade flera stycken i varenda butik vi besökte! Varje gång blev jag lika glad och höll fram jackan så Tuva fick se.
– Är det en sån här jacka du vill ha?
– Hmm…näe.

Så höll vi på. I otaliga butiker och 2½ timme. Nu började jag bli desperat! Vad i hela friden var det för jacka hon ville ha då?! Förvisso köpte vi andra kläder också, både Tuva och Anton har ju växt som tusan och jag hinner knappt med att uppdatera deras garderober innan de växt en hel storlek igen. Men det var bara 1½ timme kvar tills alla affärer stängde för dagen och vi hade fortfarande inte hittat den där jackan…
Vår sista anhalt var Stadium. Jag hittade en turkos-blå jacka som hängde lite för högt upp för att Tuva skulle uppmärksamma den, så jag plockade ner den, höll den framför henne och frågade, något trött nu:
– Är det här en sån jacka som du tänkt dig?

Tuvas ögon blev tefats-stora och hakan tappade hon i knät.
– Åh…JAA!! Den, den!!

Hallelujah! Glädjen var total! Det var ett helt set, den turkosblå jackan och ett par lila byxor. Regn- och vindtätt, perfekt till hösten! Vi rusade till kassan och köpte det. Jag önskar ni kunde ha hört tacksamheten i Tuvas röst när expediten räckte ner kassen åt lilla Fjärilen.
– Tack, tack tack. Åh. Åh, tack. Fin. Min. Blå!!

Tuva var nöjd och glad, och jag var nöjd och glad. Fast jag kom på att det vore nog en god idé att kolla efter en bikini till den stundande Rhodos-resan innan butikerna började plocka bort badkläderna för att göra plats för alla höstkollektioner.
– Tuva, orkar du en stund till? Jag skulle behöva en bikini.
– (Stooor suck). Jaajaa….

Haha. Tja, utbudet var inte monstruöst, men jag hittade i alla fall tre bikinitoppar att prova. Hade nog tänkt mig en sån dära tankini, som döljer lite, men det hittade jag ingen. Så jag provade en svart bikini-bh.
– Nå Tuva, vad tycks?
– Bra.

Så provade jag en blå.
– Den här då?
– Bra.

Sen provade jag den som jag tyckte var läckrast, en grön- och vitrandig sak som var jätteärtig! Jag hann inte be om Tuvas åsikt, för hon kikade upp på mig och bröt ihop i skratt.
– Hahaha…mamma. Roooolig! Hahaha!!!

Näe, det blev inte den gröna. Hon var svidande ärlig i fråga om hur den passade på morsan…

 

Här kommer lite livstecken från byggröran! Det går framåt, sakta men säkert. Eftersom vi bor i ett hus som inte har en enda pinal i byggväg som är rak och riktig tar det lite extra tid. Vi spikar, skruva, sågar och kliar oss i huvudet. Men det blir nog bra i slutändan!
Jag beundrar Hasse, själv skulle jag inte komma särskilt långt om jag gav mig på byggandet…. Du är super, älskling!

Igår tog vi oss en välförtjänt paus i renoveringen, svidade om till lite snyggare kläder, packade in barnen och grannarna (tack för att ni ville dela vår dag med oss, och tack för den jättefina bröllopsdagspresenten!!!)  i bilen å styrde kosan mot Högbo Brukshotell. Hasse och jag firade nämligen tenn-bröllop igår! Tio år som man och hustru, inte illa pinkat och värt att uppmärksammas! Vi avnjöt en oförskämt god middag och hade supertrevligt!

I tio år har vi haft en var sin slät guldring på handen och igår fick de sällskap! Hasse och jag hade skrivit ner några ord till varandra som vi läste upp under middagen, sedan satte vi (precis som för tio år sedan) ringarna på varandras fingrar. Så nu har våra ringar sällskap av silverringar också!

Det var inte lätt att plita ner sina känslor på ett papper och sedan läsa dem högt för sin hjärtans kär. Ännu svårare var det att hålla tillbaka tårarna när jag fick höra Hasses ord till mig…

 

Ida

Vi har gått igenom mer än man kan begära under dessa tio år som gått.
Du har alltid funnits där, för att dela både min glädje och min sorg.

När jag behöver en axel att gråta mot, så får jag gråta mot din axel.
När jag behöver någon som lyssnar, så lyssnar du.

När jag är rädd, så får du mig att känna mig trygg.
När jag är upprymd så finns du där för att dela min lycka.

När jag behöver dig, när jag behöver en vän
så finns du alltid där och ger mig villkorslös kärlek.

Jag älskar dig, mitt hjärta. Tills döden skiljer oss åt.

 

Mina ord till Hasse:

Min älskade.

Tretton år har gått sedan vi träffades. Jag trodde inte på kärlek vid första ögonkastet, själsfränder, livslång kärlek och allt sånt för tretton år sedan. Och så plötsligt en dag stod du där och jag fick tänka om. När du frågade om jag ville dela resten av mitt liv med dig behövde jag inte tänka alls.

Idag är det på dagen 10 år sedan vi sade ”ja” till varandra. En av de lyckligaste stunderna i mitt liv! Vi har upplevt mycket tillsammans. Lycka, glädje, skratt. Men också prövningar. Vi har fått törnar som skulle ha kunnat skilja oss åt. Men jag har aldrig tvivlat. Så länge min hand får ligga i din klarar jag vad som helst. Du är min styrka, mitt hjärtas enda kärlek, mitt allt.
Tillsammans har vi skapat två fantastiska, underbara barn. Vi har gjort ett hus till ett hem och fyllt det med liv, värme, glädje. Och kärlek. Massor av kärlek.

Hur jag än försöker kan jag aldrig riktigt berätta med ord hur mycket du betyder för mig, de räcker inte till. De kan inte förklara hur mina känslor för dig växer och blir starkare för varje dag som jag får vakna bredvid din sida, för varje kväll som jag får somna i din famn. Om jag säger att jag fortfarande blir svag i knäna och får fjärilar i magen när du kysser mig, förstår du då? Att mitt hjärta fortfarande slår dubbla slag när du ser mig i ögonen. Att min hud fortfarande darrar en lång stund efter att du rört vid den. Att utan din hand blir min hand hemlös…

 ”Jag älskar dig” känns inte tillräckligt, men något större ord finns inte. Jo, Anton uppfann ett eget ord, ett som var starkare än ”älskar”, minns du? ”Älskar-pälskar”.

För 10 år sedan gav jag dig ett löfte, ett löfte jag bär i mitt hjärta varje dag. Idag upprepar jag det löftet till dig: Hans Magnus Krogh. Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen, tills döden skiljer oss åt.

Jag älskar-pälskar dig!

 

 

 

Badrum med felaktig golvlutning…

Hasse går lös på kaklet!

Så här långt är vi komna!
Badrummet är väck!