Nu är nya rummet klart! Åh, det är så…fint!

Alla tapeter på plats, foder och lister sitter där de ska, en dörr ut mot hallen har Hans satt in. Igår for vi till IKEA för att inhandla det som behövdes i möbelväg. Urkorkad dag att handla på, löne-helg, men jag kunde inte vänta. Ville få det klart nu, på en gång, helst nyss. Massor med folk, överallt, som ryckte och slet i gardiner, kuddar, lampor och blomkrukor. Men det gick rätt bra ändå, vi skulle ju inte ha så fasligt mycket. En bokhylla, lådor till den, gardiner, draperier, en matta och en lampa eller två. En liten garderob skulle vi ha haft också, till Tuvas kläder. Vi hittade en alldeles perfekt, smal å lagom hög, vit. Och slut. Inte en endaste liten kartong låg där i facket där de skulle ligga…rackarns. Och så köpte vi självklart dassborstar och batterier. Det är standardinköp, man åker bara inte till IKEA utan att köpa två dassborstar och några paket batterier.

Anton var en ängel mest hela tiden, han var inte alls lika dryg som jag hade förberett mig på. Annars är det en fasa att åka och handla med sonen. Han kan konsten att tjata små, små hål i huvudet på vem som helst. Men efter det tålamod han visade prov på medan vi var på IKEA så var han väl förtjänt av en sväng förbi leksaksaffären i köpcentrat.  Vi var på jakt efter en BEN10-klocka. Det är senaste superhjälten det, Ben10. Han fick ett spel till sitt Nintendo med Ben10, av mormor och morfar, han blev lyrisk. Nu var vi alltså på jakt efter en särskild Ben10-klocka. Men när vi klev in på BR så stannade Anton och fick stora ögon som bara lyste av längtan.

– Det kan kvitta om dom har nån Ben10-klocka, om jag kunde få den där istället…

Det var en dräkt, men inte vilken som helst. Optimus Prime, ledare för Autobots i Transformers. Han nästan skakade av längtan och förväntan när han andaktsfullt närmade sig dräkten. Klämde lite på den, rörde på den så att den glittrade i ljuset. Gissa om han blev glad när jag sa att han kunde få den.

– Åh, mamma! Säkert? Menar du det? Tack, tack, tack!!!

Så fort vi kom ut till bilen åkte dräkten på, sen har sonen varit Optimus Prime mest hela tiden. Ja, han tog ju av sig dräkten när det var läggdags, men lade den nedanför sängen, omsorgsfullt placerad så det inte skulle bli minsta lilla veck på den. Sen åkte den på direkt efter frukost imorse!

Vi kom hem från IKEA vid middagstid, slängde i oss lite mat, rastade hunden och dunkade ungarna i säng efter Bollibompa, sen skred vi till verket. Skruva, pilla, sätta ihop och sätta upp. För varje liten pryl som kom på plats blev rummet bara mysigare och mysigare, man ville liksom inte gå därifrån. 02.30 på natten fick vi ändå ge oss, då hade vi flyttat lite grann på varenda pinal, rättat till gardinerna säkert 50 gånger och piffat till allt som bara gick. Det enda som fattades var Tuvas säng, hon sov i sovrummet.

På morgonen tog jag med mig Tuva in i hennes nya rum. Ett brett flin och en min av total lycka spred sig över hennes ansikte.

– Oj…mänen…ojojojojoj!!! (mänen=nämen)

Hon var alldeles extatisk! Jag kan säga att det var en liten dam som hade väldigt lite tålamod till frukost och hundpromenad, här skulle lekas!! När hon kollat in bokhyllan ville hon ner i sängen, som vi hade flyttat in i rummet och bäddat med alldeles nya lakan. Där ville hon ligga, under sin snuttefilt, och bara mysa. Hon låg där i säkert 30 minuter och bara njöt. Upp ville hon inte!

– Har du myst klart Tuva, ska du komma upp?

– Nej! Myys….

Ikväll hade hon bråttom med tandborstning och ben-töjning, hon visste ju vart hon skulle få sova!

Så har vi då äntligen kommit till själva tapetseringen.

Och med tapeter kommer tårar. I alla fall för min del, det slår aldrig fel. För alltid blir det nåt veck, eller nån bubbla eller så hamnar våden snett och så blir vi förbannade på tapeten och så börjar jag böla. Ofelbart. Så även i detta rum. Vi började med den mörkare tapeten ( Tuva ska ha två färger, lila i sin ”sovhörna” och rosa i övriga rummet). Tack och lov var det EasyUp-tapet som är ganska förlåtande. Man kan bängla med den rätt länge innan den ger upp. Och vi bänglade ganska länge med den innan den helt sonika bestämde sig för att här vill jag hänga, och så fastnade den. På sniskan. Där satt den. Smått oxtokig rev maken ner den igen och knövlade ihop den till en liten boll, varpå den smått hysteriska hustrun började böla.

– Men gumman, jag är inte arg på dej förstår du väl?

– Ja, det är väl klart att jag fattar…buuhhääää!

Kändes som läge att ta en liten paus från tapeterna där, vi behövde ändå åka till svägerskan och hämta ett längre vattenpass. I bilen såg jag liksom hela scenariot framför oss, hur varenda jädra våd blev sned och bubblig och hur jag grinade mig igenom hela tapetseringen ackompanjerad av Tuva som sitter i vagnen och tjattrar.

– Måla! Mamma? Mamma? Maammaaa? Måla, måla, måla!!!

Huga, tur att jag är rakad annars hade mina gråa hår blivit fler. Men när vi kom hem igen och gav oss på tapeterna igen gick det ju som smort. Sovhörnan blev klar i ett nafs, snyggt blev det också! Jag måste prisa EasyUp-tapeten, väldans bekväm uppfinning när man inte behöver slabba med lim på tapetbordet. Kladda på väggen, häng upp tapeten, släta ut, klart! Alla tapeter borde vara EasyUp. Men det är dom ju inte. Och det tänkte ju inte jag på när vi skulle välja tapeter. Jag såg bara den där lila, och den där rosa och hur snygga dom skulle vara bredvid varandra. Men se den rosa är ju ingen EasyUp, det är en vanlig hederlig slabba-på-tapetbordet-variant. Papperstapet. Usch. Jag är relativt säker på att det fanns en rosa tapet som var nästan likadan i EasyUp-sortimentet, men jag är ju envis som en åsna. Just den här skulle jag ha. Suck!

Fast det går hyffsat med den med, mycket dötid bara när den ska ligga och dra i sig limmet i en kvart. Nästan halva rummet har vi hunnit i alla fall. Det blir kanonsnyggt, bilder kommer när det är klart. Hedersord!  Nu måste jag kila iväg och hjälpa till med nästa våd. Tjipp på er!

Va, var det midsommar igår?

Känns som om vi bommade det helt och hållet. Jo, jag visste att det var midsommarafton igår. Än har inte alla koppar trillat ur skåpet! Men vi firade inte riktigt traditionellt.

Då var det mer midsommarkänsla i torsdags! Vi åkte till ålderdomshemmet (eller servicehuset…eller vad heter det egentligen?) och tittade på när hela Antons förskola var där och sjöng. Tanterna och farbröderna riktigt sken upp i sina rullstolar och viftade glatt med händerna till Blinka Lilla Stjärna. Urmysigt var det. Hasses mormor har flyttat dit i dagarna från mörkaste Norrland så vi hälsade på henne samtidigt. Dagen till ära bjöds det på jordgubbstårta och kaffe, det tackar man ju inte nej till!

Ann-Louise (ja, mormorn) tittade länge och väl på mig. Funderade, grunnade och tittade lite till.

– Men vem är det där då?

Nu hör det till saken att jag har rakat av mig håret, och var för dagen klädd i blåa shorts och en skjorta. Hon såg allt lite chockad ut när jag berättade att jag var Ida, Hans fru. Det hade hon aldrig kunnat gissa, hon hade så undrat vem den där gossen (jag) kunde vara!

Vi skulle ha firat midsommar lite lugnt, men traditionellt, igår. Traktorn skulle, som alltid, köra barnen till festplatsen (som i år var flyttad till Långshyttans Älgpark). Vi skulle dansa lite runt stången (ja, inte Anton då. Han är livrädd för att dansa runt midsommarstången), kolla på älgarna, köpa nån lott. Tja, ni vet.

Men så satt vi och åt lunch, stora mörka moln tornade upp sig på himlen. Och är det nåt Anton fruktar mer än midsommardanser, så är det åska…

– Du, mamma. Ser det ut att vara åska i dom dära molnen tycker du?

– Näe, ser ut som vanliga regnmoln. Skynda dig lite, annars hinner vi inte med traktorn.

– Äsch, jag tycker vi tar bilen mamma.

Vi skulle bara åka förbi Nilla å Raie först, bara kika in lite. Vi kikade in ganska länge. Fikade, spelade lite Robo-Buzz, lekte. Sen var klockan fyra, midsommarfirandet var över men vi hängde inte läpp för det. Vi for hem och brände på grillen och åt gott. En alldeles lagom midsommar.

Idag har vi målat (vilken överraskning va?). Vi har satt upp såna däringa recover-tapeter, målat taket och spacklat nya väggen, så imorgon drar vi igång med tapetsering. Önska oss lycka till…

Usch, ni får verkligen ha överseende med att det blir ytterst sporadiska inlägg i bloggen just nu. Vi håller på med Tuvas nya rum. Jag började lite försiktigt med att grundmåla fönstret vitt ( för någon av de föregående husägarna tyckte att midnattsblått var en jättetjusig färg på fönster), sen tänkte jag måla taket. Vitt, fast det var vitt innan också. Det behöver bara bli påmint om det. Men så började vi pilla lite på tapeterna, som hade släppt högst upp. Ända in till gipsskivan…

Ni vet hur det är va? När man börjar pilla på tapeterna? Det lossnar lite här, lite där, jättemycket på nån fläck och inte alls på en annan. Suck! Den enkla vägen hade väl varit att riva hela rasket, sätta nya gipsskivor och börja från scratch. Men…det jänns ju lite overkill på nåt vis. Vi har köpt en såndäringa wallpaper-stripper, en ångmaskin. Funkar kanonbra, fast bara på ett lager tapet i taget. Och det har ju blivit tapetserat därinne några gånger sen 1975. Just nu står Hasse och sliter som ett djur därinne, ångar och drar bort gammal tapet. Men det blir rackarns bra när det blir klart!

Tuva är lite otålig i sin väntan på nya rummet. Hon har ju förstått att det ska bli hennes rum, och innan vi började dona å greja därinne så hade hon lite leksaker där också. Så nog vet hon vems rum det är. Men så flyttade vi ut alla hennes saker i vardagsrummet, till damens stora förtret. Jag försökte förklara att hon skulle få vara i sitt rum igen, när vi tapetserat färdigt. Tuva såg ut som ett levande frågetecken. Tapetsera?

– Jamen…mamma och pappa måste måla ditt rum först. Sen ska du få vara där.

– Måla? Ja…måla!!

Den förklaringen gick hem, måla vet Tuva vad det är för nåt. Hon har ju sett när vi målat lite här och var i huset. Men det är klart att det här med underarbete, tidsåtgång och budget är lite överkurs för en 3-åring så hon tycker nog att det går väldigt långsamt med måleriet. Idag när vi var på dagis ville Tuva gå hem en haltvimma tidigare.

– Vad ska du göra hemma då, Tuva? undrade förskolläraren

– Mamma. Måla!!

Snacka om arbetsledare! Hon har piskat oss hela dagen med sitt ”måla”. Jag riktigt hör vad hon säger, fastän bara ett ord kommer ut. Hon vill säga:

– Men måla på nu då mamma, jag vill ha mitt rum! Jag vill ha en egen hylla till min saker, precis som Anton. Ett ställe som bara är mitt, mitt eget!

Och nog känner vi hennes förväntan och iver, varje minut. Det åskade idag, och då är det inte vidare smart att stå och hålla i en ångmaskin kopplad till eluttaget, men nog kunde man skönja lite frustration i dotterns ögon när vi avbröt arbetet i väntan på annat väder.

– Pappa…? Måla, måla, måla!!!

Lite har jag målat idag, på riktigt. Anton hade en liten grupp med bord och två stolar i trä som han har vuxit ur. Tuva älskar dem, de är alldeles lagom åt henne. Men de är välanvända och dekorerade med Spider Man-stickers och tusch-kladd. Så jag har skrapat dem rena och målat dem vita. Med nån liten prinsessig dekal blir de alldeles perfekta!

Åh jösses, jag är som en alldeles ny människa. Jag har haft semester i tre dagar!

I fredags packade vi alla väskorna (ja, det blir faktiskt en hel drös när två vuxna och två barn ska sova borta, särskilt som det ena är sjukt), slängde in dem i bilen och for till sommarstugan. Ja, nu är det ju inte våran stuga, egentligen tillhör den Hasses farbror. Men vi får låna den.

I fredags var det lite kalas/fest i sommarvärmen. Allt som allt blev vi ett glatt gäng på 13 personer som åt, drack och hade roligt tillsammans. Mormor, morfar, farmor, farfar och fars-moster var där så Tuva hade fullt sjå att norpa uppmärksamhet från var och en, Anton likaså. Maten hade våra mammor (Hasses och min alltså) ordnat och åt gjorde vi på en-gångs-tallrikar så i praktiken var det bara att sätta sig och njuta av maten å kasta disken när vi var färdiga. Egentligen skulle vi bara stanna över natten i stugan, men det var så underbart avslappnat att vi stannade hela helgen. Soligt och skönt, med svalkande vindar, blommande ängar så långt ögat kunde nå och sjön bara ett stenkast bort. Vi spelade kubb å crocket, slappade i solen, slappade i skuggan, käkade glass och färska bullar, slappade lite till. Och kelade med fåren så klart! Det går sen i fredags får i hagen som ligger alldeles intill stugan, jättekeliga små får. Dom ville bli killade i nacken och matade med mumsiga grenar som växte högre upp än vad en liten fårahals kan nå. Tuva var alldeles till sig! Hennes favoritsång är ju Bä Bä Vita Lamm, och här bara kryllade det av dem! Och dom bä-ade! När Tuva kom på att man kunde mata dom också fanns det ingen hejd, jag fick serva med fräscha grenar att sticka åt de hungriga små ull-bollarna.

Det är överjävligt med mygg och knott i år tycker jag, men dem slapp vi till mångt och mycket eftersom det blåste nästan hela tiden. En enda liten mygga slank in i stugan och störde nattfriden, men den slank in i svärfars sovrum så vi andra sov gott. Det är så rofyllt att sova i stugan. Allting är tyst och stilla, inga bilar som brummar. Bara ljudet av vinden som smeker genom lövkronor och högt gräs. Fåren höll sig snällt tysta hela natten dom med, först när vi hade vaknat började dom bräka.

Till frukost blev det jordgubbar och mjölk, ute i morgonsolen på verandan. Med utsikt över sjön och fårhagen. Mer sommarkänsla än så går det nog inte att få tror jag! Självklart blev det ett sjödopp också, för att svalka ner oss lite på eftermiddagen. Zingo såg ut som en utter där han for fram i vattnet!

Idag kom det kossor också, i hagen som är på andra sidan stugan från fårhagen sett. Dom såg ganska lustiga ut där dom skuttade omkring och försökte springa ikapp de bilar som åkte på vägen ovanför. Men Zingo tyckte att korna var lite otäcka. Stora, bruna lömska jättedjur…

Det var allt med lite vemod vi packade ner i väskorna och for hem igen. Imorgon är det ju måndag, en alldeles vanlig måndag. Alla mor- och farföräldrar ska åter till arbetet (ja vi med för den delen, även om vi jobbar hemma), Anton till förskolan. Men helgen kändes som en hel, underbar semestervecka och vi hade nog gärna stannat där, i sommaridyllen, allihopa. Jag trivs ju här hemma också, i huset. Men jag hör inga får som bräker, ser inga kvigor som ivrigt skuttar omkring i gröngräset, jag ser inte sjön från min veranda. Inga jordgubbar har jag heller. Men jag har en björkdunge här utanför. När jag sluter ögonen och bara lyssnar till vinden som smeker genom lövverket kan jag ändå känna doften av helgen. Av får, kor, vatten och jordgubbar. Ah…

Va é de för dag idag? E de en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Idas födelsedag, hurra hurra hurra!

Japp, då fyller man 21 igen då. Det har jag gjort de senaste sju åren… Näe, jag erkänner. Jag är 28 nu. Men ni vet väl att det är skillnad på manligt och kvinnligt åldrande? Kvinnor är som ett fint vin, vi blir bara bättre med åren. Män är som mjölk, det finns bäst-före-datum på dom. He he…

Jag började födelsedagsfirandet lite oortodoxt månne, vi åkte och månadshandlade. För första gången sen vi flyttade ifrån Gävle. Vi var jätteduktiga på det i början när vi flyttade ihop, Hasse och jag. Vi gjorde en matplanering för en hel månad, skrev en lång nota och åkte och handlade alltihop. Ja, mjölk å frukt och sånt kan man ju inte buffra för en hel månad förstås. Men mycket annat. Och nu är det dags att börja med den goda vanan igen, för mat har blivit dyrt! Är det fler som har märkt hur matpriserna liksom smygit sig upp? Visst tar det lite tid att planera en hel månad, men det är det värt i slutändan. Allt som allt gick det ungefär 5 timmar åt projektet med planering, skriva nota och handla.

Det var en lång nota vill jag lova. Ett helt A4 (handskrivet) med grejor. Så vi styrde kosan till ICA Maxi och körde igång. Det är så behändigt med sån här självscanning tycker jag. Då kan man liksom packa varorna direkt, ingenting blir mosat på nåt varuband. Tre timmar tog det att handla, och när vi styrde vagnen mot utcheckningen var det snudd på att det trillade grejor ur vagnen, så full var den. Men det sved inte alls lika mycket i plånboken som jag hade fasat.

Ibland när man handlar med självscanning så blir det avstämning, alltså att man måste plocka upp alla varor ur sina vackert packade påsar och rulla ner dem på det där fördömda varubandet så kassörskan får blippa in dem en och en, bara för att kolla så allt stämmer.

– Om det blir avstämning idag så måste jag nog mörda nån, sa jag lite skämtsamt när jag drog ICA-kortet i utchekningsdisken.

– Eh…det blev visst avstämning idag. sa kassörskan med lite krystat smil.

Tur att vi inte bor i USA, då hade hon väl stämt mig för mordhot! Det är ju inte deras fel att det blir avstämning, det är slumpen som avgör. Och hon tyckte nog att det var lika drygt att blippa alla varorna som vi tyckte det var att behöva packa upp dem. Höjden av genans var ändå att vi hade blippat fel…på fyra saker… Det är ju ingen katastrof, men ändå. Två varor hade vi blippat fel, även om slutpriset blivit rätt och en vara hade vi lyckats scanna in och radera igen.

På hemvägen for vi och köpte en tårta. Jag är egentligen jäkligt less på tårta vid det här laget, men det fick bli en i alla fall. Men absolut ingen chokladtårta, för det är för mastigt tyckte Hasse. Jag hade allt velat ha en chokladtårta…dom hade en som såg smarrig ut, men botten av nötmassa toppad med mörk choklad och några färska frukter…mums! Kanhända att den såg så smarrig ut för att vi inte hann äta nån lunch, så jag var vrålhungrig när vi klev in på konditorit. Det blev en hederlig princesstårta till slut, när jag hade frågat om innehållet i precis varenda tårta dom hade i montern. Fast jag frågade inte om princesstårtan förstås, dom vet jag ju vad dom innehåller. Bidträdet såg alldeles nollställd ut när hon beskrivit 6 olika tårtsorter för mig, och jag bestämde mig för den enda jag inte frågat om.

Sen åkte vi hem och packade upp all mat och hade kalas. Grillade hamburgare, sen tårta och kaffe. Jisses vilken schlung-buk jag har nu. Va? Vet du inte vad en schlung-buk är för nåt? Jo, det är när man har ätit så mycket att magen liksom sväller upp och ser onaturligt stor ut, nästan som en ballong. Sådär så att man måste kasa ner byxorna lite eller knäppa upp dem för att magen ska få plats. Det är en riktig schlung-buk det!

Presenter blev det också så klart, ett par oförskämt snygga trädgårds-påtar-byxor och en prenumeration på Illustrerad Vetenskap. Jag bara älskar den tidningen, men jag är för snål för att köpa den. Det brukar bli två nummer om året ungefär, sen blir jag snål-judas. (Och vet du inte vad en Snål-Judas är så har du för mycket pengar.) Sen fick jag en väldigt fin present av min son. En teckning av mig, där jag står i mina nya trädgårds-påtar-byxor och min nya blåa skjorta under en underbar regnbåge. Han presenterade den med sådan värme att mamsen snudd på tog till lipen… Min present från Hasse fick jag redan igår, jag fick shoppa loss på kläder. Så nu är man nyekiperad och tjusig vill jag lova!

Nu sitter jag här och sippar på ett glas rött (japp, på en tisdag. Jag fyller faktiskt år!) och tittar på TV:n. Som är avstängd. Det är skönt med lite tystnad ibland också. Man får lite tid att fundera och tänka. Jag ska sitta här och fundera lite på vad jag ska bli när jag blir stor. Natti natt!