Glad midsommar!

Hoppas att ni alla fick en riktigt trevlig midsommarafton! Det fick vi!
Vi var bjudna på fest hos bekanta till Susanne och Conny och vilken fest det blev! Vi måste ha varit 15-20 personer, massor av god mat, glada musikanter och väldigt trevligt sällskap. Tuva var förstås glad som en lärka och charmade varenda kotte hon fick ögonkontakt med, Anton såg jag inte mycket av under kvällen, han var upptagen med att leka med sina nyfunna kompisar.
De enda sviterna efter gårdagen är väl att vi varit lite trött idag och att jag haft träningsvärk i armarna. Dansade ju med Tuva runt midsommarstången, Små Grodorna med 20 kilo på armen är ingen barnlek vill jag lova. Tuva skrattade så hon blev alldeles yr där vi skuttade fram, och när mammas armar började nå ner till backen fanns gott om famnar att lämna vidare till så Tuva fick dansa länge runt stången. Allra mest tagen blev nog Tuva av Lasse, värden för kvällen. Oj, vad hon ropade efter Lasse hela tiden. Så fort han försvann utom synhåll var hon tvungen att ropa tillbaka honom. Förtjusningen var ömsesidig så han kom så glatt skuttande när Sötgurkan kallade (ja, det är Tuva alltså. Hon fick det som smeknamn av Lasse under kvällen).
Vi anlände till festen runt 14-tiden och for hem strax efter 23. Vid det laget var Tuva så trött att ögonen inte alls hängde med när hon svängde på huvudet men lika glad för det var hon förstås. Anton fick ett litet bryt när han kom att tänka på Poppes sista födelsedag (vår förra hund) och började störtgråta, ett skarpt tecken på att sonen börjar bli trött. Alltså, han är en väldigt känslig kis i största allmänhet men så som han grinade då var nog bara hälften av sorg efter hunden och hälften av ren och skär utmattning.
Det var så varm stämning och så rara människor att jag blev lite rörd när vi väl kommit hem igen på kvällskvisten, fällde en tår eller två här i soffan. Tack, Susanne och Conny för att ni bjöd med oss och stort tack till Lasse och Anja för en otroligt trevlig midsommarfest!

Idag har vi haft en lugn hemmadag med sånt som hör vardagen till med tvätt och dammsugning. Det är fest ikväll också, men jag håller mig hemma den här gången. En kväll med jordnötsringar, cola och två gosiga ungar är inte fy skam tycker jag! Hasse och Raie åkte iväg till kvällens kalajs vid sju-tiden. Hasse pussade Tuva i pannan och sa:
– Hejdå lilla gumman, nu åker pappa på fest och kommer hem sen.

Tuva tittade på Hasse med stora ögon och sen började hon störttjuta! Hon blev helt förkrossad.
– Pappa, pappa. Hem, hemma. Hem, pappa!!

Hon tyckte inte alls att pappa skulle åka någonstans, gud som hon grät. Det var snudd på att pappa Hasse stannade hemma för att Tuva grät så hjärtskärande. Hon kan hon, den lilla rackartösen. Det var ju lite sorgset att se henne så ledsen, men också lite roligt att se henne göra sådana känsloyttringar. Nu har hon dock repat sig igen och är i full färd med att köra över mina tår för att få uppmärksamhet. Hon vill ha myyyys. Ja, det är ju jag som jobbar just nu och säger chefen att det ska mysas så är det väl bäst att mysa då. Tjipp å’hoj!