månadsarkiv: juni 2012

Hejdå badrummet!

Här var det arbetsbyxor på som gäller! Vi har äntligen kört igång med badrumsrenoveringen!

För den oinvigde kommer här en resumé:

Hösten för två år sedan började Tuva bli snudd på för lång för sitt fina, vägghängda skötbord. Blir man längre så blir man ju som regel också lite tyngre, så det var dags att installera ett höj- och sänkbart skötbord för att spara våra ryggar lite. Vi har ju haft badkar sedan vi flyttade in här och även det lyftet började bli tungt, från badkaret och upp på skötbordet. Alltså måste badkaret bort, så att Tuva kunde få duscha sittandes i en hygienstol i bättre arbetshöjd. Förresten var det inte så skönt för henne själv att bli lyft från den låga höjden i badkaret och upp på skötbordet.
No problemo, så habiliteringen och kommunen, vi kommer och fixar. Vi fick en bredare dörr till badrummet, skötbordet skulle beställas och hantverkare kom och plockade bort badkarsblandaren och installerade en duschblandare. Här tog det stopp.
Vatten läckte nämligen ut på golvet vid bytet, vilket i sig inte är något problem eller konstigt. Problemet var att vattnet smet åt fel hål. I princip alla håll, utom ner mot golvbrunnen… Hela jäkla golvet hade fel lutning…

Och där har vi stått och stampat, försökt spara pengar ty ett badrum kosta icke gratis. Och kommunen kunde/ville inte hjälpa till med renoveringen, det är en värdehöjning av huset och då får man klara sig själv. Att det faktiskt är en förutsättning för att Tuva ska ha möjlighet att duscha och gå på toaletten blev liksom underordnat. Det nya skötbordet skulle inte får plats så länge badkaret var kvar i rummet och badkaret kunde vi ju inte ta bort så länge golvet lutade åt fel hål (vattnet skulle ju hamna överallt på golvet, en enorm säkerhetsrisk när man lyfter och arbetar med 23 kilo guldklimp i form av Tuva). Så vi fick ha kvar det alldeles för trånga skötbordet och fortsätta med ryggmördarlyften från badkaret.

Men nu är vi igång! Ja, alltså vi har inte sparat ihop till ett helt badrum, det är ju apmycket pengar, men åtminstone till en början.

Nu till den ologiska knorren i historien! Medan vi river och bygger och har oss här nere på bottenplan, måste vi ju kunna duscha av Tuva någonstans. Byggarbetet blir liksom inte klart på en dag… Så då har kommunen gått med på att anpassa vår andra toalett, som ligger på övervåningen, så att Tuva kan duscha där så länge. Denna toalett, låt oss kalla den nr 2, är ett litet utrymme med snedtak som var utrustad med duschkabin. Det går inte på fans vis att få in Tuva i en duschkabin. Så…vi fick flytta upp badkaret. Där i kan Tuva sitta precis som hon gjort hittills, i sin badstol. Men…toalett nr 2 var inte tänkt för något badkar. Toalettstolen stod mitt i rummet vilket inte lämnade utrymme på någon sida av den för ett badkar! Så…kommunen fick betala en rörmokare som kom och slet bort toalettstolen och ersatte den med en sprillans ny toalettstol med flexibel anslutning, nu går ett anskrämligt fult jäkla rör från den nya toalettstolen till avloppet där den gamla toalettstolen stod.
Duschkabinen slet vi väck för att få in badkaret, men…väggen ser ut som en schweizerost, så då fick kommunen betala en mattläggare som kom och tittade på eländet och konstaterade att en del av väggmattan måste bytas om vi ska duscha/bada där.

Summa summarum har kommunen alltså skjutit till pengar för att anpassa ett badrum tillfälligt, för att vi ska kunna renovera det andra badrummet, i vilket vi sedan vill ha handikappanpassning för Tuva. Och under renoveringstiden får vi ha vår klaustrofobiska tvättstuga som skötrum och behöver Tuva duscha (vilket hon naturligtvis behöver, och oftare än gemene man till på köpet) så får vi bubba hennes 23 kilo uppför trappen, duscha henne i badkaret och bubba hennes 23 kilo nerför trappen igen. Ergonomiskt. Inte. Och väldigt säkert för Tuva. Näe, livsfarligt. Och väl investerade pengar för kommunen, efter som vi (efter att vi är färdiga med badrummet på nedre plan) aldrig kommer använda det där badrummet på övervåningen för att duscha Tuva igen. Pengar i sjön.

Önska oss lycka till, för nu kör vi så det ryker!

Znubbla

 

Kolla vad jag fick av allra bästaste grannarna i ”grattis-i-efterskott-present”! Mitt alldeles egna Zumba-DVD kit!
Jag blev lyrisk!!

Zumba hör man ju om lite här och var, det har varit några pass i Långshyttan också men jag har tyvärr inte haft möjlighet att gå på dem. Så klart har man sett reklamen på TV och tyckt att det såg skoj ut, och alla som provat på någon Zumba-klass har blivit omedelbart Zumba-bitna. Just det här kitet har jag suktat på ett tag, men inte kommit mig för att skaffa det.
Jag fick det igår, och provade så klart ett pass redan igår kväll. 60 min basic, bara de grundläggande rörelserna nedbrutna i enkla 1-2-3 steg. Tja… 1 och 2 klarade jag ju, men på 3 sätter man liksom ihop alla delar till ett snitsigt steg. Medan tre undersköna damer i lågt skurna jazzbrallor och träningsbh-ar som visade alla spelande muskler och slanka midjor graciöst och sensuellt dansade sig igenom stegen hade jag fullt sjå att stå kvar på benen. Det var ju fötter överallt, och då hade jag bara mina egna två att hålla rätt på! Att sedan lägga till lite klatschiga armar till steget var ju dömt att misslyckas, jag trasslade in mig i mina egna fötter och fick ta till ett akrobatiskt språng för att inte stå på näsan!
Herregud, som jag skrattade. För att inte tala om hur mycket Tuva skrattade som låg i soffan och bevittnade hela spektaklet. Lägg till en son med svidande ärlighet som konstaterar att ”du har väldigt mycket större rumpa än instruktörerna” så blir det lite svårt att fokusera på uppgiften.

Och höfterna. Herregud, höfterna! Hur tusan är dom där instruktörerna ledade egentligen? När jag försökte knycka med höfterna som dom gjorde tog det ju liksom stopp och ryggskottet kändes som om det låg nära till hands. Men jag tog mig igenom hela programmet, 60 minuter i makligt tempo…och blev genomblöt i svett! Så nån nytta lär det ju göra även om jag inte är någon graciös latinamerikansk skönhet precis. Jag ser mer ut som… Okej, låt mig måla en mental bild:

Tänk dig en stelopererad epeleptiker, alltså stelopererad i alla ledar du kan tänka dig, som får ett grand mal men liksom inte trillar omkull utan bara flaxar omkring okontrollerat. Då vet du hur jag ser ut när jag tränar Zumba. Tack gode gud, att jag gör det hemma i mitt eget vardagsrum och inte ute bland folk i en Zumba-klass. Men roligt som tusan är det, jag har tränat basstegen idag igen. Vem vet, förr eller senare kanske höfterna hoppar ur led, så jag kan skaka dem som instruktörerna?

Puss å kram hela dan!!

Sommarlov!!!!

Här har det varit tyst som i graven ett bra tag! Men oroa er inte, vi lever och frodas. Och, peppar peppar, just nu är vi infektionsfria! Vad har vi haft för oss då?

Tagit skogspromenader….

softat…

jag har sprungit Tjejruset med jobbet…

…. vi har sett våren komma…

…. firat min födelsedag.

Vi har gått Blodomloppet med Stugknuten. Jätteskoj!!

Tuva har äntligen varit frisk tillräckligt länge för att hinna till frisören!

Ja, och så har vi förstås firat skolavslutning igår! Så nu vet ni!

Puss å kram hela dan!!