Fy tusan, vilken jäkla natt. Vi har fått in en ny infektion i huset, blääää!!
Det började igår på dagen, Tuva var hängig och inte riktigt sig själv. Igår kväll kom febern och ännu mer hängighet och klockan ett på natten brakade det loss med grym hosta, feber, slem och diarré. Suck.
Men klok som en bok är hon, lilla Fjärilen. Klockan två inatt försökte hon få sin tröga morsa att förstå vad hon ville.
– Mamma? Dlass.
– Näe, Tuva inte nu. Det är mitt i natten, och slemmet blir bara värre om vi äter glass.
Fjärilen suckade och tittade på mig som om jag var fullkomligt urkorkad.
– Mamma, dlass!!
– Näe…
– Puff! Dlass!
– Va? Jahaa, menar du att du vill ha glass av Puff? (inhalatorn)
– Jaa.
Självklart! Hon är ju bra mycket smartare än vad jag är, klart att inhalatorn är en bra idé när hostan är så dryg att lungorna är på väg ut med varje hostning. Så vi drog igång Puff och inhalerade länge och väl. Trodde vi skulle väcka hela kvarteret, men ingen vaknade. Sen gav sig hostan en liten stund så febern och diarrén fick härja för sig själva ett tag. Sen kollade vi på dåliga TV-program till klockan fem på morgonen. Då somnade Tuva hårt och fick sova lugnt ända till åtta. Jag höll mig vaken lite till, vågade inte riktigt lita på att det var lugnt men till slut somnade även jag. Så vi har varit lite slitna idag, milt uttryckt.
Men jag masade mig upp klockan åtta när Tuva vaknade och höll mig vaken fastän Hasse kom upp och fastän Linda kom och tog hand om Tuva. Jag hade ju anmält Anton till Påskäggs-jakt i stallet och det skulle han inte missa! Hans sportlov blev ju en flopp eftersom både Hasse och jag var sjuka då, så påsklovet skulle minsann bli bättre, det hade jag bestämt mig för!
Vi for iväg till stallet, Hasse följde också med. (Jag hade ju kunnat stanna hemma och sova, men så långt orkade inte min hjärna tänka). Jag hade bestämt för mig att jakten började klockan 10. Vi kom fram 10.15, sprang som yra höns och försökte hitta jakt-ledarna men blev upplysta om att jakten började klockan 11. Jahapp. Det var bara att skrota runt i en timme och vänta.
Den som väntar på nåt gott…får ju faktiskt leta rätt på ett påskägg! Jakten började och alla barn for iväg för att leta. Anton, som är en ganska försynt och ibland lite osäker kille, blev snabbt förtvivlad när han inte hittade något ägg och inte riktigt visste vart han skulle leta… Med gråten i halsen kom han till mig och hävdade att han mådde jättedåligt och hade ont i huvudet. Men det gick jag inte på. En av ungdomsledarna såg vad som hände och hoppade snabbt in för att hjälpa Anton lokalisera sitt ägg, som var väldigt klurigt gömt i en hästtransport som stod på stallbacken. Sen var det dags för lekar, och sonen mjuknade och kom på att det faktiskt var ganska kul. Han mådde nog inte så illa ändå…
Det var nästan lika lyckat som gårdagskvällen. Linda jobbar ju på onsdagskvällar och igår skulle Hasse iväg på en kurs så Anton och jag gjorde upp en egen agenda för aftonen. Vi drog på bio i Borlänge och kollade på Draktränaren. Kanonbra film, där fanns något för hela familjen. Vi skrattade, blev skrämda, berörda. Och japp, naturligtvis grät jag i den tårdrypande upplösningen av dramat. Som en liten gris. Tur att det är mörkt i biosalongen!
Popcorn och läsk är obligatorium vid ett biobesök och vi klämde i oss en jättelåda popcorn och totalt en hel liter läsk. Plus en liter vatten när vi kom hem. Man blir så törstig av popcorn!