Va, är det redan morgon? Nä, det är det ju inte. Det är redan lunch…gah, va trött jag är idag. Sotar för gårdagen antar jag. Nej, jag partajade inte igår. Om inte 1½ glas vin räknas förstås, i så fall partajade jag. Jag var en riktig hurtbulle igår faktiskt, klev upp klockan 06.00 för en joggingtur! Jag joggar ju tre gånger i veckan och igår kväll var vi bjudna till Hasses faster på en bit mat så min kvälljogg gick liksom bort. Alltså fick det bli på morgonen och med tanke på hur varmt det är nu så var enda chansen att jogga just i arla morgonstund. Men det var snudd på för varmt redan då, runt fyra på morgonen är det nog behagligare fast då har jag ingen lust att jogga!
Klockan nio igår morse hade jag joggat, stryrketränat, duschat, varit ut med hundarna och satt å avnjöt en god frukost alldeles för mig själv i köket. Huset var tyst så när som på de andras dämpade snarkningar och snusningar. Myysigt! Anton och Hasse fick sova ut till tio, de var ute och fiskade sent i torsdags kväll. Svärmors katt blev nöjd åt fångsten, prima gädda!
Hurtbullen höll sig kvar ett tag till, jag tog cykeln i solgasset och for till affären. Mammas gamla, fina trotjänare. Mja, den är väl inte så fin längre men jag tror att cykeln är äldre än mig så gammal är den. Det ligger sentimentalvärde i sånt, jag blev jätteglad när jag fick den av mamma. Igår fick jag min nya cykel, men den gamla åker inte ut för det! Den får hänga med tills den rasar ihop totalt. Än så länge är det bara ettans växel som klappat ihop. Nya cykeln fick sig en liten provsväng igår, det krävs nog lite träning innan jag lär mig cykla på den och hantara alla växlar. Cykelbyxor behövs också, men vaddering i ändan för det är ingen sån där bekväm tant-sadel som på mammas cykel. När jag provade Hasses cykel tidigare (som har likadan sadel) utbrast Anton:
– Sadeln är borta mamma!
– Nej, jag sitter ju på den.
– Jaha, då var det bara så att din rumpa var för tjock så jag såg den inte!
Nåväl, hurtbullen var det ja. Jo den hängde kvar ända tills jag hade dammsugit och tvättat, sen pös den ihop och kvar blev bara en ganska matt, varm och smått uttorkad Ida. Jag bälgade vatten hela långa dagen, men kom aldrig riktigt ikapp med vätskebalansen. Idag är den som den ska igen. Det var väl inte så jättesmart att dricka vin till maten igår för huvudvärken kom ju som ett brev på posten. Men jag kunde inte låta bli, grillat, trevligt sällskap och ett jättegott vin det är ju en perfekt ekvation!
Jag hoppas att jag inte var lika låg och otrevlig som jag kände mig när skallebangen kom krypande, i så fall får jag be om ursäkt för vi hade verkligen jättemysigt. Tack så mycket Bojan och Ragge!