Nyårsafton imorgon. Slutet på ett fantastiskt år, och löftet om ett kommande som kan bli ännu bättre.
En dag för fest och kalas i goda vänners sällskap. Hoppas att Du får en himla trevlig nyårsafton! Oavsett om du ska på stor fest eller planerar att ta det lugnt hemma i soffan.
Jag har bara en lite önskan, en liten sak jag vill be dig om. Var rädd om dig.
Jag vet inte om det är åldern (om 30 nu kan betraktas som en hög ålder) men det är som om modershjärtat växer lite för varje år som går. Nyårsafton innebär fest. Och fyrverkerier. Två ting som enligt mig inte alltid går ihop.
Champagne och smällare. Avverka då för allt i världen fyrverkerierna innan du går på alkoholen. För i omvänd ordning kan det bli precis hur knasigt som helst. Ett finger, en hand eller till och med ett helt hus kan ryka om det vill sig riktigt illa.
Tre gånger har jag kommit i vägen. För fyrverkerier, alltså. Jag har väl aldrig varit överdrivet förtjust i dem, men dessa två erfarenheter har knappast bidragit till plus i poängräkningen.
Första gången var inte alls på nyårsafton, utan på Valborgsmässoafton. Vi var på väg till den stora kasen i Hummelsta, på den tiden gick man praktiskt taget man ur huse för att samlas vid kasen, sjunga vårsånger och beundra brasan och fyrverkerierna. Naturligtvis förkom det även en del smällare och raketer hemma i trädgårdarna också.
Tre tonåriga killar roade sig på vägen, där alla gick för att komma till kasen. De tände en pjäs och lade den på backen, för att få se den susa iväg längs marken och skrämma vettet ur alla som var i närheten när den small av. Ett pojkstreck. Tyvärr ändrade pjäsen kurs, då den stötte på min fot när jag vände mig för att se mig om. Min fot och mitt ben blev en ramp, pjäsen höll stadig kurs mot mitt ansikte. Tack och lov small den aldrig, något gick fel. Den gav bara ifrån sig ett ”pyyys” och föll till marken. Jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt om den smällt där, alldeles framför näsan.
Andra gången var när vi bodde i Gävle, i hyreshus. Hans och jag hade gått ut med våra hundar på gräsmattan utanför huset, när en smällare landade på mitt huvud, studsade ner och small på marken. När jag såg upp för att utröna vart den kommit ifrån såg jag tre förskräckta ansikten ovan en balkongkant på tredje våningen. Tre barn, ingen av dem över 10. Jag blev rosenrasande. Eftersom jag kände igen barnen visste jag också vilken lägenhetsdörr jag skulle banka på för att skälla ut föräldrarna så att de närapå fick mittbena. Jag var inte arg på barnen, inte alls. Hur ska de kunna veta hur farliga leksaker de fått aftonen till ära? Jag var ursinnig på föräldrarna! Tänk om nåt av barnen inte öppnade handen och släppte smällaren i tid? Ve och fasa!
Tredje gången var vår första nyårsafton med Zingo. Vi firade i Nyköping hos brorsan. Jag gick ut på gräsmattan bredvid huset för att han skulle få pinka innan alla fyrverkerier drog igång. Just då for en pjäs in där, just där vi stod mellan husen, och small av ovanför mitt huvud. Jag är säker på att Zingos hjärta stannade för ett ögonblick. Mitt rusade. I ren och skär ilska. Jag släppte in hunden till brorsan och satte av mot huset som pjäsen kommit ifrån. Skällde ut mannen efter noter. Han ”ville bara att barnen skulle få se lite fyrverkerier innan de somnade”. Mitt i ett väldigt tätbebyggt bostadsområde. Idiot.
Så det är vad jag vill be dig om, om du har för avsikt att använda fyrverkerier imorgon. Var rädd om dig, och alla runt omkring dig. Ta hänsyn till din omgivning, fyra inte av mitt i bostadsområdet (det finns säkerligen en öppen yta inte alltför långt från ditt hus), ge för allt i världen inga pjäser överhuvudtaget till någon som inte fyllt 18, och om du är berusad: hoppa över fyrverkerierna helt och hållet.
Gott slut, och ett Gott Nytt År!
Var rädd om dig, och möt 2011 med tio fingrar och tio tår!
Gott Nytt År
önskar
Busungarna