Måla!

Usch, ni får verkligen ha överseende med att det blir ytterst sporadiska inlägg i bloggen just nu. Vi håller på med Tuvas nya rum. Jag började lite försiktigt med att grundmåla fönstret vitt ( för någon av de föregående husägarna tyckte att midnattsblått var en jättetjusig färg på fönster), sen tänkte jag måla taket. Vitt, fast det var vitt innan också. Det behöver bara bli påmint om det. Men så började vi pilla lite på tapeterna, som hade släppt högst upp. Ända in till gipsskivan…

Ni vet hur det är va? När man börjar pilla på tapeterna? Det lossnar lite här, lite där, jättemycket på nån fläck och inte alls på en annan. Suck! Den enkla vägen hade väl varit att riva hela rasket, sätta nya gipsskivor och börja från scratch. Men…det jänns ju lite overkill på nåt vis. Vi har köpt en såndäringa wallpaper-stripper, en ångmaskin. Funkar kanonbra, fast bara på ett lager tapet i taget. Och det har ju blivit tapetserat därinne några gånger sen 1975. Just nu står Hasse och sliter som ett djur därinne, ångar och drar bort gammal tapet. Men det blir rackarns bra när det blir klart!

Tuva är lite otålig i sin väntan på nya rummet. Hon har ju förstått att det ska bli hennes rum, och innan vi började dona å greja därinne så hade hon lite leksaker där också. Så nog vet hon vems rum det är. Men så flyttade vi ut alla hennes saker i vardagsrummet, till damens stora förtret. Jag försökte förklara att hon skulle få vara i sitt rum igen, när vi tapetserat färdigt. Tuva såg ut som ett levande frågetecken. Tapetsera?

– Jamen…mamma och pappa måste måla ditt rum först. Sen ska du få vara där.

– Måla? Ja…måla!!

Den förklaringen gick hem, måla vet Tuva vad det är för nåt. Hon har ju sett när vi målat lite här och var i huset. Men det är klart att det här med underarbete, tidsåtgång och budget är lite överkurs för en 3-åring så hon tycker nog att det går väldigt långsamt med måleriet. Idag när vi var på dagis ville Tuva gå hem en haltvimma tidigare.

– Vad ska du göra hemma då, Tuva? undrade förskolläraren

– Mamma. Måla!!

Snacka om arbetsledare! Hon har piskat oss hela dagen med sitt ”måla”. Jag riktigt hör vad hon säger, fastän bara ett ord kommer ut. Hon vill säga:

– Men måla på nu då mamma, jag vill ha mitt rum! Jag vill ha en egen hylla till min saker, precis som Anton. Ett ställe som bara är mitt, mitt eget!

Och nog känner vi hennes förväntan och iver, varje minut. Det åskade idag, och då är det inte vidare smart att stå och hålla i en ångmaskin kopplad till eluttaget, men nog kunde man skönja lite frustration i dotterns ögon när vi avbröt arbetet i väntan på annat väder.

– Pappa…? Måla, måla, måla!!!

Lite har jag målat idag, på riktigt. Anton hade en liten grupp med bord och två stolar i trä som han har vuxit ur. Tuva älskar dem, de är alldeles lagom åt henne. Men de är välanvända och dekorerade med Spider Man-stickers och tusch-kladd. Så jag har skrapat dem rena och målat dem vita. Med nån liten prinsessig dekal blir de alldeles perfekta!