Tuva har varit och provat ut en cykel idag! En tjusig, gul Skeppshult. Det var på Hjälpmedelscentralen i Borlänge, en sån där special-tre-hjuling. Ni skulle ha sett hennes min (men självklart hade vi ingen kamera med oss!), som hon njöt. Hade hon inte haft öron så hade smilet gått ihop i nacken tror jag. Det tog ett tag att prova ut så att vi fick rätt grejor på cykeln, specialtrampor, ryggstöd, speedway-styre. Och så ett praktiskt handtag så mamma eller pappa kan bromsa/knuffa på lite. Tuva var mäkta nöjd med arrangemanget och knuffade cykeln mot bilen när vi var klara med utprovningen.
– Hem, hem. Bil! sa hon och såg så nöjd ut.
Men vi fick inte ta hem den idag, det skulle meckas och finputsas så att den blir perfekt till lilla damen. Det var lite svårsmält för henne, men till slut lät hon sig nöjas med att den skulle komma med posten.
Efter cykel-äventyret bar det av till Kupolen, både pappan, Tuva och Anton behövde nya sandaler. Och tänk, vi hittade till allihop. Tuva blev som vanligt vansinnigt glad över att få något som kan bäras på kroppen. Kardborrebandet var dock lite för kort, så det ska vi få förlängt av Ortopedverksta’n. Men Tuva ville i alla fall prova dem nu på kvällskvisten, strax innan läggdags. Åh, så mallig och märkvärdig hon blev i nya sandalerna! Och herre min je, vilka tårar som sprutade när pyjamasen skulle på. För då måste ju skorna av! Hon grät och grät och grät, snörvlade och snyftade.
(Jag översätter våran konversation från Tuva-språk så ni hänger med)
– Mamma…mamma, skorna….imorron…
– Ja, imorgon får du ha dem igen. När du vaknar.
– Mmm…imorrn…buuhääääää
Så fortsatte hon hela vägen till sängen, där hon lade i en växel till och övergick till fullkomligt hysterisk gråt. Hon bölade så till den milda grad att hon höll på att glömma bort att andas. I ett tappert försök att lugna den lilla donnan så hon inte tappade luften, hämtade jag skorna och ställde dem på vår säng så hon kunde se dem. Men se det dög inte på långa vägar! Hon fortsatte gråta och hulka fram ”imorrn” så gott luften räckte till. Jag avvaktade lite men hon visade inga tecken på att lugna ner sig.
– Tuva…Tuva, ska du ha skorna på dej lite då? I sängen? Blir det bra då?
– Jaaa…
Jahapp, det var bara att ta på skorna det. Damen vet vad hon vill och baske den som försöker lägga sig i eller ändra på den saken! När skorna väl var på avtog gråten snabbt, Tuva lyfte upp foten och spanade in underverken med ett litet smil. Sen lade hon ner huvudet på kudden, sa ”natt natt”…och somnade.
Jag har inte vågat ta av dem än…