Färdigt!!!

Nu är nya rummet klart! Åh, det är så…fint!

Alla tapeter på plats, foder och lister sitter där de ska, en dörr ut mot hallen har Hans satt in. Igår for vi till IKEA för att inhandla det som behövdes i möbelväg. Urkorkad dag att handla på, löne-helg, men jag kunde inte vänta. Ville få det klart nu, på en gång, helst nyss. Massor med folk, överallt, som ryckte och slet i gardiner, kuddar, lampor och blomkrukor. Men det gick rätt bra ändå, vi skulle ju inte ha så fasligt mycket. En bokhylla, lådor till den, gardiner, draperier, en matta och en lampa eller två. En liten garderob skulle vi ha haft också, till Tuvas kläder. Vi hittade en alldeles perfekt, smal å lagom hög, vit. Och slut. Inte en endaste liten kartong låg där i facket där de skulle ligga…rackarns. Och så köpte vi självklart dassborstar och batterier. Det är standardinköp, man åker bara inte till IKEA utan att köpa två dassborstar och några paket batterier.

Anton var en ängel mest hela tiden, han var inte alls lika dryg som jag hade förberett mig på. Annars är det en fasa att åka och handla med sonen. Han kan konsten att tjata små, små hål i huvudet på vem som helst. Men efter det tålamod han visade prov på medan vi var på IKEA så var han väl förtjänt av en sväng förbi leksaksaffären i köpcentrat.  Vi var på jakt efter en BEN10-klocka. Det är senaste superhjälten det, Ben10. Han fick ett spel till sitt Nintendo med Ben10, av mormor och morfar, han blev lyrisk. Nu var vi alltså på jakt efter en särskild Ben10-klocka. Men när vi klev in på BR så stannade Anton och fick stora ögon som bara lyste av längtan.

– Det kan kvitta om dom har nån Ben10-klocka, om jag kunde få den där istället…

Det var en dräkt, men inte vilken som helst. Optimus Prime, ledare för Autobots i Transformers. Han nästan skakade av längtan och förväntan när han andaktsfullt närmade sig dräkten. Klämde lite på den, rörde på den så att den glittrade i ljuset. Gissa om han blev glad när jag sa att han kunde få den.

– Åh, mamma! Säkert? Menar du det? Tack, tack, tack!!!

Så fort vi kom ut till bilen åkte dräkten på, sen har sonen varit Optimus Prime mest hela tiden. Ja, han tog ju av sig dräkten när det var läggdags, men lade den nedanför sängen, omsorgsfullt placerad så det inte skulle bli minsta lilla veck på den. Sen åkte den på direkt efter frukost imorse!

Vi kom hem från IKEA vid middagstid, slängde i oss lite mat, rastade hunden och dunkade ungarna i säng efter Bollibompa, sen skred vi till verket. Skruva, pilla, sätta ihop och sätta upp. För varje liten pryl som kom på plats blev rummet bara mysigare och mysigare, man ville liksom inte gå därifrån. 02.30 på natten fick vi ändå ge oss, då hade vi flyttat lite grann på varenda pinal, rättat till gardinerna säkert 50 gånger och piffat till allt som bara gick. Det enda som fattades var Tuvas säng, hon sov i sovrummet.

På morgonen tog jag med mig Tuva in i hennes nya rum. Ett brett flin och en min av total lycka spred sig över hennes ansikte.

– Oj…mänen…ojojojojoj!!! (mänen=nämen)

Hon var alldeles extatisk! Jag kan säga att det var en liten dam som hade väldigt lite tålamod till frukost och hundpromenad, här skulle lekas!! När hon kollat in bokhyllan ville hon ner i sängen, som vi hade flyttat in i rummet och bäddat med alldeles nya lakan. Där ville hon ligga, under sin snuttefilt, och bara mysa. Hon låg där i säkert 30 minuter och bara njöt. Upp ville hon inte!

– Har du myst klart Tuva, ska du komma upp?

– Nej! Myys….

Ikväll hade hon bråttom med tandborstning och ben-töjning, hon visste ju vart hon skulle få sova!