Nu ligger jag pyrt till tror jag…

Alltså, matte och husse och barnen skulle åka iväg en sväng idag. Zingo och jag fick stanna hemma för hundar fick visst inte påsk-pyssla på Stugknuten. Jag tycker det är lite jobbigt att vara själv hemma i stora huset. Visst är Zingo med mig, men det är så mycket yta att hålla rätt på å vakta när inte husse å matte är hemma. Då blir jag lite stressad, piper lite, kissar lite här och lite där och så vill jag tugga på saker. Då blir jag lite lugnare. Husse satte mig i tygburen idag när dom skulle åka. Jag trivs ganska bra i min bur, den luktar lugn och så kan jag ju inte springa runt och vakta stora huset, så jag lägger mig och sover istället. Men idag kunde jag inte somna. Det gick bara inte! Så… jag rev sönder buren. Käkade en liten bit av den också, men det smakade inget vidare. Eftersom jag saknade både matte och husse så tuggade jag först på mattes löparskor. Dom smakar som matte. Eller ja, som mattes fotsvett men jag menar i en krissituation får man nöja sig med det näst bästa. Sen längtade jag efter husse, så jag tuggade på hans Foppa-tofflor. Lite väl gummiaktiga för min smak, men det lugnade för stunden. Sen längtade jag lite efter Anton också, så jag hämtade hans skolväska och käkade lite på hans fleecetröja. Fast försiktigt, så den bara blev blöt utan att bli söndrig.
Jag vet ju att jag inte får tugga på saker, men jag kan inte låta bli det när jag blir lite uppe i varv. Inte när jag är nere i varv heller för den delen. Tuggeben är ju gott, men det kommer liksom inte i närheten av en riktigt välanvänd sko. Leksaker får jag inte ha sedan jag åt sönder den där pipleksaken och åt upp alla bitarna. Oj oj oj…vad matte och husse blev arga när dom kom hem! Jag gjorde mig så liten och söt det bara gick, och då ska ni veta att jag kan bli himla liten och oemotståndligt söt när jag vill det, men det hjälpte inte. Huga vad jag skämdes!
Jag var både kokt, stekt och rökt och en massa andra ord som matte och husse fräste ur sig. Men förlåt då! Jag hade tråkigt, juh! Och Zingo, han hade inte tråkigt, han bara sov och sov. Då var jag ju tvungen att göra nåt.

Med sig hem hade husse en ny bur åt mig, som om han redan visste innan han kom hem att jag ätit sönder min gamla. Den nya är i stål. Undras just hur jag ska ta mig ut ur den. Fast, jag vet inte om jag vill ta mig ut ur den eller om jag får mysigt där. Den är ganska fin, ena sidan sluttar lite och den andra är rak. Stor och rymlig, med en jättefin ny vattenskål och ett fluffigt täcke. Jag tror jag gillar den!
Jag hörde matte säga nåt om att ringa till en hundtränare imorgon, för att få lite pli. Vad är pli? Nån som vet om det går att äta? Hoppas det!

Voff, Idefix här!

Jag har så himla tråååååkigt. Zingo är inte hemma, han har sovit på Falu djursjukhus och kommer inte hem förrän imorgon. Nåt tjall med magen, doktorn trodde visst att det kunde röra sig om magsår.
Det är verkligen urtrist här hemma utan Zingo. Visst, jag har ju matte å husse och busungarna, men det är liksom inte samma sak. Jag försökte leka med matte imorse, men hon blev skitlack när jag bet henne i örat. Zingo och jag brukar jämt bitas när vi busar… Sen provade jag att göra tokrusningar genom hela huset, men det var inte heller så kul. Busade med pipleksaken, men det var inte lika skoj när inte Zingo står där och försöker knycka den av mig. Tråkigt, tråkigt, tråååååkigt!!!!

Så jag har mest sovit idag. Då glömmer jag ju att jag är ensam vovve i huset. Sova sova sova. Men till slut blir ju det också tråkigt. Men jag har lärt mig nåt nytt idag! Eller ja, nästan i alla fall. Matte och jag har övat på ”ligg”, det är faktiskt inte alls så lätt som det ser ut när Zingo gör det. Jag blir ju så himla ivrig när jag vet att hon har nåt gott i handen!! Och då är det jättesvårt att ens sitta, än svårare att ligga ner på golvet. Men nu på kvällen gick det ganska bra, jag börjar hajja vad hon vill och hur jag ska bete mig. Tänk om jag blir lika duktig som Zingo nån dag? Han kan både sitt och ligg med bara handtecken!
Husse har tränat mig i att inte stissa upp mig så hemskt när det är nåt ätbart i närheten. Det var ännu svårare än ”ligg”! Jag skulle sitta på golvet framför husse medan han höll en godis i handen, och först när jag kunde sitta still och titta på honom så fick jag ta den! Jag försökte med allt, hoppa, gläfsa, nafsa honom i händerna men inget funkade. Så när jag liksom gav upp och satte mig ner, då fick jag godisen! Aha, då trillade poletten ner för mig! Sen blev det lite lättare, men bara lite.

Näe, nu ska jag lägga mig i kojan och tråka igen. Suck!

Åh, det kliar så jag håller på att gå upp i atomer! Fast det gör inte så ont som igår, det är ju skönt förstås. Matte och husse pysslar om mig, ger mig (smaskiga) mediciner och tvättar såren. Sen hittar matte på nåt kul med mig, för att jag ligger så snällt när de ska pilla med klorhexidin och salva. Idag lekte vi sök, det är en av mina absoluta favoriter. Jag har en jätterolig leksak som luktar gott, den gömmer matte när jag inte ser, sen får jag lukta mig till den. Tokroligt!

Mindre rolig är ju den här tratten alltså. Inatt, när jag skulle gå upp och dricka lite vatten, så fastnade jag i två kökstolar som jag försökte gå förbi! Den är så svårt att veta hur långt tratten sticker ut på sidorna! Jag har försökt och försökt ta kål på tratten idag, flera gånger. Jag har lyckats tugga ett litet hål i den, och faktiskt så lyckades jag buckla till den rätt så rejält i eftermiddags. Jag tog liksom sats och gjorde ett krumsprång på gräsmattan som jag avslutade med att landa på sidan och liksom glida en bit. Då bucklade sig tratten! Men det såg ju såklart matte, så hon bucklade ut den igen. Rackarns!

Jag förstår ju att den här fåniga tratten har nån slags funktion, annars skulle inte matte och husse trycka på mig den överhuvudtaget, men den sätter liksom käppar i hjulet för de mest dagliga saker. Som att tvätta sig till exempel, det är ju fullkomligt omöjligt att hålla rent kring de kungligare kroppsdelarna när vägen blockeras av en tratt. För att inte nämna att klia sig på baken, det är stört omöjligt! Idag har jag fått vara utan tratten lite då och då, men så fort jag kliat mig så har den åkt på igen. Jag försöker verkligen koncentrera mig på att inte klia, men idag somnade jag en stund utan tratt och kliade mig visst i sömnen, för jag vaknade av att matte sa att nu åker tratten på igen. Suck!

Ja ja, jag får försöka stå ut.  Voff voff!

Åh fy vad det suger att vara hund ibland. Det började för några dagar sedan, med att det kliade under örat. Sen började det klia på halsen, på kinden, ja lite överallt. Fukteksem sa matte. Ja, ja vad gör väl det. Fast igår kliade det nåt alldeles hemskt. Matte och husse brottade ner mig på golvet och trodde visst att de skulle få raka bort lite päls, dom mumlade nåt om att det skulle sluta klia då, om dom fick raka och tvätta. Men då gjorde faktiskt eksemen så ont att jag var tvungen att be matte å husse lägga ner alla planer på att raka mig. Det sved så jag höll på att bli elak på dem, och det vill jag ju inte!

Så idag åkte vi till hund-doktorn. Han skulle fixa kliet. Han klämde och kände lite, gav mig godis (mums!), sen kom där en jätterar sköterska och gav mig mera godis, och ett litet stick i låret. Sen blev jag sååå skönt trött. Jag liksom försvann in i dimman där på golvet och somnade. Underbart. I sömnen hörde jag minsann att dom rakade mig, och jag försökte klia mig men tassarna sov ju dom också. Sen stack det till i låret igen, och så blev det svårt att sova. Jag började bli pigg igen, fast jag hade gärna sovit lite till. Sen fick vi åka hem igen, jag får ha en sån där löjlig plasttratt på mig. Så jag inte ska klia på eksemen. Men dom kliar ju som tusan!! Jag håller på att bli galen!

Igår när husse satte på mig tratten tyckte jag att det var skoj, jag trodde ju det var en lek. Att jag skulle ta mig ur tratten. Men se det gick ju inte alls! Den ska visst sitta där ett tag. Tack och lov tar mamma av den när vi ska ut och gå, annars skulle jag sjunka genom jorden om vi träffade på nån snygg tik. Det är rätt pinigt utan tratten ändå, jag ser ut som en skabbräv. Det impar inge vidare på donnorna…

Doktorn sa i alla fall att med medicin och tratt så kommer de här fula eksemen läka ut vad det lider, det låter ju lite tröstande. Fast vet ni, det fina med att vara lite sjuk och ömklig, det är att matte och husse tycker så synd om mej så dom skämmer bort mig lite. Idag fick jag en hel skinkskiva, bara  genom att höja ögonbrynen lite sådära sorgligt. Hehe, kanske inte är så dumt att vara sjukling ändå!

Jag har tagit examen från min Valpkurs!!!

I måndags var allt inte som det brukar på kursen. Vi brukar alltid gå in i föreläsningssalen först, och så brukar nån av fröknarna prata lite om vad vi ska göra under kvällen. Och det gjorde dom i måndags med, men istället för att vi sedan gick in i träningslokalen så skulle vi göra slutprov, i föreläsningssalen! Oh, det var jättesvårt tycker jag. Vi skulle stå på led med våra förare, bara det var svårt. Tänk att stå på kö, med kompisar både framför och bakom. Snudd på omöjligt att stå still! Dessutom hade matte väldans gott godis den här gången, Gustafskorv, och den ville jag ju inte att nån av kompisarna skulle komma och ta så jag var lite på min vakt.

Nåväl, då var det till slut min tur att göra provet. Jag skulle gå fint med matte ( titta henne i ögonen hela tiden) en liten bit, sen skulle hon hälsa på min fröken, Mats. Jag gillar ju verkligen Mats, så jag hade lite svårt att bete mig, jag fick nämligen inte hoppa på honom när dom hälsade. Det var sååå svårt. Jag hoppade tre gånger innan jag kunde hålla mig och låta dom hälsa färdigt. Sen tog Mats kopplet, och matte for iväg som skjuten ur en kanon längs mattan. När hon ropade så släppte Mats kopplet och tänk, jag klarade att springa raka spåret till matte utan att komma av mig och hälsa på kompisarna! Matte och husse blev jättestolta! Jag fick massor med korv och ett jättefint diplom. Matte och husse fick fika med dom andra mattarna och hussarna, vi vovvar fick en hel liten säck med valpfoder. Ja, alltså vi fick inte sätta i oss hela säcken på en gång! Vi fick ta med den hem. Det är så gott det där fodret, jag tycker det är som godis.

Gissa om jag var trött när vi kom hem! Det är ansträngande med prov må ni tro. Men så var jag ju lite stolt också när jag fått så mycket beröm så jag var tvungen att busa lite innan jag lade mig att sova en stund.

Igår kväll, när barnen hade somnat, så klev matte upp på träningscykeln i vardagsrummet. Jag låg och kikade på henne där hon satt och trampade. Det ser väldigt jobbigt ut, hon blir alldeles svettig och flåsig men jag förstår inte riktigt poängen. Varför går hon inte ut och cyklar? Hon kommer ju ingenvart i vardagsrummet? Mycket mystiskt, men hon verkar gilla den för hon sitter där var och varannan dag tycker jag. Sen, när hon har cyklat så hon är alldeles röd i ansiktet så brukar hon kliva ner på golvet och stånka å pusta och göra nån slags gymnastik tror jag. Det ser om möjligt ännu jobbigare ut än att sitta på den där cykeln. Igår tänkte jag att jag skulle muntra upp henne en smula så det inte blev så jobbigt att träna, men hon var inte det minsta mottaglig för det kan jag säga. Hon puttades och frustade å sa åt mig att lägga av, gå och lägga mig eller sitta. Själv tycker jag att det var en väldigt vänlig gest av mig att försöka slicka bort all svett ur ansiktet och håret på henne! Sen råkade jag missuppfatta henne en smula, jag trodde att hon ville leka när hon lade sig på golvet och reste sig på armarna och tårna, det liknar verkligen en kom-och-lek-inbjudan, men hon fräste att hon ”faktiskt försöker göra lite armhävningar här”. Ja, se människor. Ett underligt släkte. Inte heller ville hon leka apport fast hon plockade upp två pinnar med klumpar längst ut. Det var inte apportpinnar, det var hantlar. Hur ska jag kunne se såna triviala skillnader? Så som hon slängde och flängde med dem var det ju oemotståndligt att hoppa efter dem!

Idag ska jag nog försöka få matte att motionera lite utomhus istället. Hon får minst lika mycket träning av att gå med mej runt sjön och kasta lite pinnar när vi kommer hem, inte sant?!

Voff!

Igår var det hundkurs minsann, nästan hela flocken följde med mig till ”skolan”. Det var bara Tuva som stannade hemma, med farfar. Synd, för Tuva är min favvo-flockmedlem. Fast det är klart att hon skulle ju ha det lite tufft att hålla rätt på alla mina valpkompisar och så skulle jag bli hemskt avundsjuk om hon gosade med andra hundar.

Det var lite svårt att koncentrera sig till en början, det är ju så kul att träffa kompisarna. Hundtjejerna var väldans yliga och bjäffiga igår, så jag kunde inte börja jobba förräns jag också fick yla och bjäffa lite. Vet ni, en av hundtjejerna försökte till och med hälsa på Anton när han satt och byggde lego, men där drog jag gränsen alltså! Hon fick ett bestämt morr av mig så hon skulle hålla sig på avstånd.

Nåväl, först övade vi på sitt och ligg. Jag är nog bäst i världen på sitt, det är hur lätt som helst ju! Man bara dunkar ner ändan i golvet och så får man godis och beröm! Ligg, det är lite värre det. Men matte hade grillkorv med sig som godis igår, då kan jag väl anstränga mig och ligga när hon ber mig. Fast bara om jag får se godisen först, annars kanske hon snuvar mig på konfekten!

Det svåraste att allt, det är ”gå fint”. Då vill matte att jag ska titta henne i ögonen medans vi går omkring i träningslokalen. Hajjar ni hur svårt det är, att stirra på matte (som jag ser dag ut och dag in) när sex hundkompisar lufsar omkring alldeles nära? Suuupersvårt!! Men det är himla kul när jag lyckas, för matte blir sååå glad och ger mig godis, massor med gos och klappar, och massor med beröm. Så jag försöker verkligen, det gör jag. Och matte blir inte arg om jag misslyckas, hon vet också att det är svårt.

Men en av mina fröknar, Marie, hon är allt bra lurig hon. Jag älskar henne, hon är så glad och vet precis vart hon ska klia mig när jag varit duktig. Men igår provade hon ut en sele på mig, som matte och husse ska använda för att jag inte ska dra så värst i kopplet. Det är inte schysst tycker jag! Dra kan jag väl få göra? Då kommer jag ju mycket fortare dit jag vill! Det är i och för sig samma sak med kopplet som med all annan träning, när jag gör bra ifrån mig blir jag rikligt belönad. Det är ju trevligt! Men men, sista voffet är inte sagt om det här med huruvida man får dra i kopplet….

Nä, nu måste jag slumra lite. Det är verkligen tufft att gå i hundskola!

Voff på er!

/ Zingo