Ja, jag började upp som en sol. I lördags.
Barnen vaknade osportsligt tidigt, Anton var sugen på frukost klockan 05.15, Tuva kvittrade glatt ”mojjon” (godmorgon) strax före sju. En normal lördagsmorgon vaknar sonen sådär vid 06.30 varpå han och jag myser vid frukostbordet en stund för att sedan förflytta oss till soffan. Där kurar vi ihop oss under en filt, han tittar på Nickelodeon medan jag tittar under ögonlocken tills Tuva vaknar vid åtta ungefär. Men så var alltså icke fallet denna lördag. När klockan var 08.00 hade vi alla ätit frukost, gjort morgontoilett, fått på oss kläderna och gått ut med hunden. Det var ett strålande väder om än lite blåsigt, så jag tog och städade bilen när vi kom hem från promenaden. Så här i efterhand undrar jag om grannarna uppskattade att jag drog igång dammsugaren ute på uppfarten så dags på en lördagsmorgon…
Strunt samma, bilen är ren och luktar som ny inuti (några droppar såpa i ljumt vatten, torka på allt som tål att torkas med fuktig trasa så luktar bilen nystädat länge och väl). Utsidan är ett annat kapitel, den är fortfarande smutsgrå. Men det är också en färg, förstås.
Jaha, bilen var färdigstädad. Kommer in, klär av mig och upptäcker att huset är lika skitigt som bilen var! Fram med dammsugare och dammtrasa, städa och feja! Klockan 12.15 hade jag så även städat huset (ja, undervåningen i alla fall) och gjort lunch. Jisses vad huslig och energisk jag kände mig! Efter lunch är det heligt att köpa lördagsgodis, får inte förbises eller senareläggas. Eftersom det var så vackert väder promenerade vi till affären och tillbaka (under sonens milda protester, dom är alltid milda när det vankas lördagsgodis). Väl hemma igen satte jag igång att tvätta och motionscykla parallellt, fem maskiner och trettio minuter på cykeln. Jag var så uppe i varv att det kändes som om jag gick på otillåtna substanser!
Men säg det energi-ryck som varar för evigt. Vid middagen gick jag in i totalt paltkoma, upp som en sol och ner som en pannkaka! Ett stycke melodifestival och en påse lördagsgodis senare var jag inte ett dugg piggare. Men se, redan på söndagsmorgonen var speed-varianten av Ida tillbaks igen! Långpromenad (5,6 kilometer) med hela familjen, dammsugning, mera tvätt, golvtorkning…puh! Det höll i sig till middagstid igår också. Sen kom det inte tillbaks nå mer…sitter här, som en pannkaka i soffan. Eller mer som en bulldeg…som jäser ut i hela soffan. Bulldeg ska jäsa under bakduk va? Nämen titta här…en filt…det får duga. Jag tror jag ska dra den över mig och jäsa i 30 minuter…
