Jag har tagit examen från min Valpkurs!!!
I måndags var allt inte som det brukar på kursen. Vi brukar alltid gå in i föreläsningssalen först, och så brukar nån av fröknarna prata lite om vad vi ska göra under kvällen. Och det gjorde dom i måndags med, men istället för att vi sedan gick in i träningslokalen så skulle vi göra slutprov, i föreläsningssalen! Oh, det var jättesvårt tycker jag. Vi skulle stå på led med våra förare, bara det var svårt. Tänk att stå på kö, med kompisar både framför och bakom. Snudd på omöjligt att stå still! Dessutom hade matte väldans gott godis den här gången, Gustafskorv, och den ville jag ju inte att nån av kompisarna skulle komma och ta så jag var lite på min vakt.
Nåväl, då var det till slut min tur att göra provet. Jag skulle gå fint med matte ( titta henne i ögonen hela tiden) en liten bit, sen skulle hon hälsa på min fröken, Mats. Jag gillar ju verkligen Mats, så jag hade lite svårt att bete mig, jag fick nämligen inte hoppa på honom när dom hälsade. Det var sååå svårt. Jag hoppade tre gånger innan jag kunde hålla mig och låta dom hälsa färdigt. Sen tog Mats kopplet, och matte for iväg som skjuten ur en kanon längs mattan. När hon ropade så släppte Mats kopplet och tänk, jag klarade att springa raka spåret till matte utan att komma av mig och hälsa på kompisarna! Matte och husse blev jättestolta! Jag fick massor med korv och ett jättefint diplom. Matte och husse fick fika med dom andra mattarna och hussarna, vi vovvar fick en hel liten säck med valpfoder. Ja, alltså vi fick inte sätta i oss hela säcken på en gång! Vi fick ta med den hem. Det är så gott det där fodret, jag tycker det är som godis.
Gissa om jag var trött när vi kom hem! Det är ansträngande med prov må ni tro. Men så var jag ju lite stolt också när jag fått så mycket beröm så jag var tvungen att busa lite innan jag lade mig att sova en stund.
Igår kväll, när barnen hade somnat, så klev matte upp på träningscykeln i vardagsrummet. Jag låg och kikade på henne där hon satt och trampade. Det ser väldigt jobbigt ut, hon blir alldeles svettig och flåsig men jag förstår inte riktigt poängen. Varför går hon inte ut och cyklar? Hon kommer ju ingenvart i vardagsrummet? Mycket mystiskt, men hon verkar gilla den för hon sitter där var och varannan dag tycker jag. Sen, när hon har cyklat så hon är alldeles röd i ansiktet så brukar hon kliva ner på golvet och stånka å pusta och göra nån slags gymnastik tror jag. Det ser om möjligt ännu jobbigare ut än att sitta på den där cykeln. Igår tänkte jag att jag skulle muntra upp henne en smula så det inte blev så jobbigt att träna, men hon var inte det minsta mottaglig för det kan jag säga. Hon puttades och frustade å sa åt mig att lägga av, gå och lägga mig eller sitta. Själv tycker jag att det var en väldigt vänlig gest av mig att försöka slicka bort all svett ur ansiktet och håret på henne! Sen råkade jag missuppfatta henne en smula, jag trodde att hon ville leka när hon lade sig på golvet och reste sig på armarna och tårna, det liknar verkligen en kom-och-lek-inbjudan, men hon fräste att hon ”faktiskt försöker göra lite armhävningar här”. Ja, se människor. Ett underligt släkte. Inte heller ville hon leka apport fast hon plockade upp två pinnar med klumpar längst ut. Det var inte apportpinnar, det var hantlar. Hur ska jag kunne se såna triviala skillnader? Så som hon slängde och flängde med dem var det ju oemotståndligt att hoppa efter dem!
Idag ska jag nog försöka få matte att motionera lite utomhus istället. Hon får minst lika mycket träning av att gå med mej runt sjön och kasta lite pinnar när vi kommer hem, inte sant?!