Sonen växer

Sonen växer och växer. Sliter kläder som jag vet inte vad! Varje morgon den här veckan har han fått frispel när det varit dags att ta på strumporna.
– Men MAMMA!!! Varför lägger du bara fram strumpor med HÅL I?!
– Jo, för att jag tycker det är så charmigt när du blir irriterad. Not.

Som om jag varje morgon skulle stå och leta fram ett par strumpor med hål i. Jag köpte ju nyss 6 par sprillans nya! Strumpor alltså, inte hål. Hålen kommer av sig själv, alldeles gratis. Antons handskar har ett tag sett lika eländiga ut som de flesta strumporna, söndriga och sorgliga. Dags för nya handskar alltså! I tisdags beväpnade jag mig med plånbok och tålamod å for till Hedemora. Efter en och en halv timme hade jag varit inne i så gott som varenda butik i hela stan. Två av dem hade handskar (resten erbjöd bara vantar vilket inte står emot en 7-årings lek och äventyr i vinterväder). Vi har ju ingen av de större klädkedjorna i stan, där man brukar kunna finna dylika slit-artiklar till mänskliga priser med tanke på hur snabbt de förbrukas. Två affärer alltså, den ena snäppet dyrare än den andra. Till slut föll valet på sportbutiken, han var 50 kr billigare och så är han himla trevlig till på köpet. Men jag vete tusan om han är så trevlig att priset kändes överkomligt. 350 SPÄNN!! För ett par handskar! Jag höll på att få hjärtsnörp! Men det var ju bara att se glad ut och punga ut alla de där riksdalerna, pojken kan ju inte gå i trasiga handskar heller.
– Jag vet att dom är dyra, men dom är väldigt hållbara och prisvärda. Jag lovar att de håller minst dubbelt så länge som om du köpt ett par på Lindex eller H&M.
– Toppen. Två veckor då, alltså…mumlade jag så lågt att han inte hörde det medan jag trumpet pillade fram VISA-kortet.

För 350 spänn förväntar jag mig att de håller tills Anton inte kommer i dem längre! Alltså, säga vad man vill om kvalitet och att det månne hålla längre än billigare alternativ, men det tyg som motstår ett barns lekar och strapatser är ännu icke upp funnet!

Anton har sovit i sin säng inatt, kors i taket! Eftersom han som sagt växer och frodas, börjar han växa ifrån sin säng. Inte på längden, för den är 200 cm lång, men han börjar bli en stor och alldeles lagom tung pojke. Han kan känna ribborna genom sin madrass. Följden av detta är att han kommer ner och sover i våran säng, varenda natt. Förvisso har vi en stor, fin dubbelsäng men när vi sover tre stycken i den så vaknar både jag och Hasse med ryggvärk och stela nackar. Även om jag knappt är medveten om att Anton kryper ner så ligger jag automatiskt så stilla det bara går när jag känner att han ligger bredvid mig. För att inte störa, inte väcka eller rulla över honom. Jag makar mig närmare Hasse för att ge Anton plats, varpå Hasse i sömnen makar längre mot kanten för att det blir för varmt. Så när morgonen kommer ligger maken på yttersta kanten av sängen, med frugan stel som en pinne alldeles intill medan sonen vräker sig på de 2/3 av sängen han lyckats vinna under natten!
Anton vill gärna ha en film, Monsters vs Aliens. Han har sett den redan, men då hade vi hyrt den. Han vill ha den så han kan se den igen och igen. Så vi lovade honom filmen, när han sovit 4 nätter i sin egen säng. Från och med igår kväll. Som varje natt kom han nertassande vid midnatt för att krypa ner, men kom på sig alldeles vid sängkanten. För att rädda situationen och chansen att få filmen fann han snart på en bortförklaring till varför han gått ur sin säng.
– Eh…du mamma? Jag undrade bara, kom mitt tefat med hem från skolan igår?
– Va? Ja, jo. Det står utanför garaget. Varför undrar du det?
– Bara undrade. Och så skulle jag kissa också. Godnatt!

Hasse och jag låg kvar och fnissade en bra stund. Alla ursäkter är ju bra utom de direkt genomskinliga…