Först och främst, mina damer och herrar, käraste bloggläsare, vill jag be om ursäkt för att bloggen är segare än en snigel med tuggummi under tennisskorna. Vi håller på och kollar på alternativa webbhotell för att få upp hastigheten till en acceptabel nivå.
Jag hade tänkt dra ett långt blogginlägg om mig själv och personalfesten jag var på igår. Men så, efter middagen, var det ju dags för lördagsgodis. Och idag gällde det ALLA i familjen. Vi är ju bara tre i familjen som kan tugga lördagsgodis och svälja det utan fara för livet. Men allt godis behöver ju faktiskt inte tugga och sväljas…
Tuva fick en klubba, greppade den och höll den så hårt att lilla tummen blev alldeles knallblå. Vilken lycka, vilken smaksensation! Hon smackade och dreglade som om det var manna från himmelen som nådde hennes läppar! Jag är så lycklig och stolt att jag inte vet om jag ska spricka eller gråta, när hon sitter där och smaskar på klubban. Hon lyckas hålla den lilla pinnen kvar i sin osammarbetsvilliga hand, besegra sin överdjävliga stelhet och böja armen så att klubban når till munnen. Alldeles själv. Min stora, duktiga fjäril.
Jag behöver inte säga mer. Ni kan se själva!
Vilket underbart lördagsgodis!
Ha en fortsatt fin helg hela familjen.
Jag har varit bort i några månader (två månader i Thailand med familjen – det är lyx), och så är det första jag läser på er blogg det här underbara inlägget med fantastiska bilder!
Tack och kram!
Jaha. Då sitter jag här och lipar dårå. Bra gjort. #muttrar
p.s.
Hon är fullständigt ljuvlig.
(Jo, smulgubbe tipsade)
Underbara lilla fjäril!!!!!!!
En helt underbar bildserie på en godisätande liten tjej!
Kram
Finaste Tuva. Vad fantastisk hon är. Slutar aldrig imponera. Jag är fortfarande förstummad över hur hon lärde sig allas namn och började älska främlingar sådär öppenhjärtligt. Gullunge.
Tuva är så oroligt söt. Jag blir så glad när jag ser bliderna. Tänk vad bra att även hon kan få vara med och äta lärdagsgodis.
Annelie
Inte trodde jag att man skulle sitta med tårar i ögonen, för att se ett barn äta godis.:-) Hon är helt ljuvlig och bilderna är jätte fina…. Läser bloggen ofta, men första gången jag skriver nåt. Är mamma till 4 underbara ungar. Mina mirkael, eftersom jag är född med allvarligt hjärtfel och ingen visste ens om jag skulle kunna leva ett normalt liv. :-) Jag tar vara på varje sekund med mina barn och nära, men ibland behöver man påminnas lite om hur kärt livet verkligen är….
Ni verkar vara en helt underbart ”vanlig” familj, som tar vara på de stunder ni har och lever i nuet. .-)
Inte trodde jag att man skulle sitta med tårar i ögonen, för att se ett barn äta godis.:-) Hon är helt ljuvlig och bilderna är jätte fina…. Läser bloggen ofta, men första gången jag skriver nåt. Är mamma till 4 underbara ungar. Mina mirkael, eftersom jag är född med allvarligt hjärtfel och ingen visste ens om jag skulle kunna leva ett normalt liv. :-) Jag tar vara på varje sekund med mina barn och nära, men ibland behöver man påminnas lite om hur kärt livet verkligen är….
Ni verkar vara en helt underbart ”vanlig” familj, som tar vara på de stunder ni har och lever i nuet.:-) Trots motgångarna….
Underbart!
Vilka härliga kort…. kram på dig Tuva…