Igår hade jag en riktig skit-dag rent ut sagt. Totalt utpumpad, ont i huvudet som få. Grinade hela morgonen. Hasse var hängig när han gick och lade sig i förrgår så jag lät honom sova ut igår morse, men så fort han klivit upp frågade jag mellan tårarna om jag kunde gå och lägga mig en timma. Det fick jag inte. Maken tog barnen och for iväg så att jag fick sova i lugn och ro så länge jag ville. Skööönt!
Det är så fantastiskt drygt när det blir så där, när man blir så trött att man bara lipar hela tiden. För egentligen är man inte ledsen för nåt särskilt, vilket låter korkat om någon skulle fråga.
– Men varför gråter du?
– Jag veet intäää, buuhäää!!!!
Ja ja, idag känns det bättre i alla fall, tillbaks på topp! Dagen började tidigt med grötfrukost, för kl 9.45 skulle vi vara på sjukhuset och dessförinnan skulle bilen in på service i Avesta (tack svärfar för att vi fick låna din bil medan våran servades)! Det var Anton som skulle till doktorn idag, ögonläkaren. Han fasade hela morgonen för de där hemska pupillvidgande dropparna han brukar få, men tröstade sig med att han alltid får gå till cafeterian och äta nåt riktigt gott efteråt. Men se, idag bidde det inga droppar! Anton hade syn som en falk och glasögonen var i så bra skick att Anton fick beröm för att han behandlat dem så varsamt. Sonen var glad som en lärka över att slippa dropparna, men sen började han fundera. Om han nu inte fått några droppar…skulle det då inte bli nån fika i cafeterian? Jodå, det blev det så klart. Princessbakelse och cola. På en måndag och allt!
Tuva pekade och kommenterade vilt inne hos ögonläkaren, hon ville ju också säga bokstäver och höra att hon var duktig! Läkaren var med på noterna och berömde den stolta lilla fjärilen.
Efter läkarbesöket bar det av ner på stan, mot sko-akuten. Imorse när vi skulle göra oss i ordning frågade Anton så försiktigt:
– Mamma, när vi är klara på sjukhuset kan vi kanske åka till en sko-affär? För min skor kan prata, kolla!
Nästan hela sulan hade lossnat från ena skon så det såg ut som en mun när Anton höll upp skon och rörde på den.
– Hej jag är Antons sko och jag kan prata!
Haha, som jag skrattade. Klart grabben måste ha nya pjuck! Vi slog på stort och införskaffade springskor, sandaler och gummistövlar på ett bräde. Spiderman-stövlar minsann, så nu hoppas sonen på regn och rusk. En liten sväng in på BR Leksaker hann vi också, det är ju bara 6 dagar kvar till unge herrns födelsedag så han fick önskepeka. Han pekade på varenda pryl med Ben10. Ner till minsta lilla penna med figuren på! Oj oj, vad besviken han ska bli om jag köper ridskor åt honom som jag tänkt… Men jag kanske kan klistra på nån liten Ben10-logga?
En liten bild avslutningsvis, av Tuva som provar huvudmassören. Det kittlar så hon inte vet till sig!
Hejsan! Vi behöver ha en ”skit dag” ibland och gråta ut. Jag tror att det ger plats till ny energi!Så funkar det för mej. Vill bara tala om att ni ger mej härlig positiv energi när ni delar med er av era erfarenheter. Har en liten kille på 9 år som är född med en grav hjärnskada.Han är en glädje spridare precis som er lilla fjäril! Kram till er alla! Anette
Fick en sån där huvudmassör i julklapp och jag njuter så jag nästan somnar, även när jag gör det på mig själv..Däremot reagerar mina små barnbarn precis som Tuva, lite skräckblandad förtjusning. Tuva ser ju rent lycklig ut. /Kristina