Magen är arg…

Aj aj, vad min mage är arg på mig. Men det är självförvållat, jag har ätit Langos! Gud i skruven vad gott det är med langos! De sålde såna på Rättviks marknad idag, Hasse och jag åt såna där med gräddfil, räkor, lök och stenbitsrom. Anton tog en med sylt och grädde. Mums! Jag vet att jag får jättont i magen av sånt som är friterat, men när det gäller langos så är det värt ett litet magknip.

Ja, vi har alltså varit på Rättviks marknad idag. Det var inte planerat, vi pratade om det men tänkte strunta i det och stanna hemma. Men så ringde J’s pappa och undrade om inte vi skulle hänga med dit, så vi åkte i alla fall. Jättetrevligt hade vi, Anton och J sprang runt som yra troll och vädjade ”jag vill ha en sån” om nästan allt. Vi köpte väl inte just nåt vettigt. Jo, ett koppel åt Idefix och färgglada bajspåsar. Röda, gröna och blå. Som hundägare måste man plocka upp efter sin vovve (men här i byn verkar det inte vara så många hundägare som har koll på det där), och då kan det gärna få va en piffig färg på påsen. Anton åkte med J och hans pappa upp i deras bil, så de hann fram lite före oss och hann kika runt lite. Anton hade sett en Flash-dräkt som han förälskat sig i så jag lovade att vi skulle gå och kolla på den innan vi gick hem. Jag hade nog till och med tänkt att han kunde få den om priset inte var hutlöst. När vi kom fram till dräkten frågade jag inte ens vad den kostade. Det var det fulaste jag sett! En röd frotte-dress med en gul blixt på magen, dessutom var den minst tre storlekar för liten för Anton. Sonen tittade på mig med djup besvikelse och svart ilska i ögonen.
– Jag vill ha den, inget annat. Jag vill bara ha just den!
– Nämen Anton, den där saken köper jag bara inte. Den är hiskelig!
– Då vill jag ha…den här! sa sonen bestämt och rev tag i närmsta leksak som visade sig vara en Transformers-motorcykel.

Vilda protester och ett litet bråk senare släpade jag bort sonen därifrån. Den där MC:n var bara rent rappel och jag tror inte att han ville ha den, han ville bara ha nånting istället för dressen. Han var sur ett tag, ända tills vi gick och köpte godis. Då blev han lite gladare minsann. Innan vi gick hem hittade han ett gosedjur som han tittade så kärleksfullt på. En smurf! En sån fick det bli, hellre nåt man kan kela med än nåt som pajjar innan vi ens kommit hem!

Tuva är ju en fullkomlig ängel att ha med sig på dylika eskapader, hon bara sitter i vagnen och ser så förnöjd ut. Hittade inget vettigt åt henne på marknaden, bättre att gå till en klädesbutik och köpa henne nåt fint. Med Hello Kitty kanske?  Hon har däremot fått prova nåt som hon inte kan avgöra om det är jätteläbbigt eller ganska härligt. En sån där huvudmassör, ni vet en sån med långa metallarmar som man masserar huvudet med. När Hasse satte den på hennes huvud kröp hon ihop, ögonen blev till små streck och så hördes en väsande fniss av skräckblandad förtjusning.

Såg att Conny kommenterat mitt förra inlägg. Förlåt Conny, skrev jag verkligen ”gubbar”? Jag menade ju förstås unga stiliga karlar! Och Nilla, hittar du nån sån där radiostyrd Ken-docka som klarar alla de där hushållssysslorna så vill jag också ha en!