Regnet det bara öser ner…

… och jag blir våt om både skor och strumpor.

Vi tänkte oss en liten familjepromenad med hundarna. Ingen långpromenad, bara en liten sväng tillsammans. Hela familjen behövde en nypa frisk luft innan Bollibompa. Det såg lite grått ut på himlen, men det har det ju gjort hela dagen. När vi var halvklädda så började det dugga. Men det är ju bara lite vatten juh, inget att hänga upp sig på. Påklädda och klara så gick vi ut och upptäckte att nu regnade det, inget duggande här inte. Men vi gav oss inte, här skulle familjepromeneras.
– Det lättar nog snart, det är bara en skur. sa pappa Hasse.
Och vi gick. Och det regnade. Lite mera nu faktiskt.
– Nu slutar det nog snart. sa pappa Hasse.
Vi gick vidare. Då började det spöregnade. Vi bröt alla ut i storskratt när Hasse återigen hävdade:
– Nu lättar det snart!

Vi såg ut som dränkta katter hela högen. Idefix fick jag plocka upp och bära i famnen för han frös så han höll på att hoppa ur skinnet. Zingo sög upp allt regn med pälsen och tog med det in (en golden är som en wettex-trasa, dom kan hålla oanade mängder vatten). Tuva satt och klappade med sina våta vantar i vagnen. Men ut kom vi i alla fall!!

Ja, Tuva har inte varit pigg som en mört idag (även om hon bestämt hävdar att hon visst det är pigg). Förkylningen tog om, och det med råge. Hon har haft väldigt jobbigt med slem och hosta, svettats som en tok och varit trött. Tröttheten kan ju förklaras med bristen på sömn, vi spenderade större delen av natten i soffan. Till en början försökte vi att låta Tuva ligga i sin egen säng, men så fort hon låg ner kom den där otäcka hostan (Tuva behärskar ju inte det här med hostning, så det blir mer som långa bröl mellan vilka hon har svårt att hämta andan). Några timmar i soffan, vid halv två lade jag ner en tungt sovande dotter i sängen. Halv tre var jag fortfarande vaken och lyssnade efter rossel och bröl, när Tuva börjar stånka som en galning. Ah, en mitt-i-natten-bajja. Påtagligt nöjd hälsade Tuva mig när jag steg in i rummet.
– Mamma. Blöja. Torr. (= Mamma, jag har nåt i blöjan. Vi lär nog byta den.)

Sen provade vi sängen igen, men det gick inte. Host och rossel, genomsvettig Tuva fick sitta i soffan hos mamma. I sittande ställning lyckades vi hålla emot hostan lite granna, men det blev aldrig nån riktig sömn av det hela. Halv sex sov hon lugnt, och vid det laget ville jag inte riskera störa hennes sömn med att lägga henne i sängen, så jag knoppade in där i soffan, med Tuva på bröstet. Klockan sex ropar Anton från övervåningen. Vaken. Hungrig. En ny dag har börjat!

Men med tanke på sömnbristen så har jag varit oförskämt pigg idag! For iväg till tandläkaren på förmiddagen och fick beröm, inga hål och väl omhändertagna tänder så när som på två saker.
– Du snusar ser jag. sa tandläkaren.
– Japp.
– Jag säger inget om det. För du vet va?
– Japp.
– Dricker du läsk?
– Va? Ja (skulle det vara nåt konstigt med det?).
– Jag säger inget om det heller. För du vet det också va?
– Ja. (Ja, jag vet att läsk fräter på tänderna.)
– Dricker du kolsyrat vatten?
– Ja…
– Men då ska jag säga nåt som du inte vet! Det är kolsyran som fräter på tänderna. Både i läsk och kolsyrat vatten. Det visste du inte!
– Näe…

Här basunerar alla gå-ner-i-vikt-trender om hur man ska byta all läsk mot kolsyrat vatten (och jag fattar ju det ur kalorisynpunkt), men att det fräter på tänderna med Loka, det är det ingen som upplyser om!

Efter tandläkarbesöket var jag tvungen att åka in till Granngården och köpa tuggeben. Ja, tvungen! För vi har en valp i huset! Ni vet hur sången går va?
Valpen min tycker om att ha skoj,
man får ha tålamod oj, oj, oj.
Om en strumpa är försvunnen,
då har valpen den i munnen.
Men det gör, men det gör
ingenting!

Jo pytt att det inte gör någonting. Man blir vansinnig på ganska kort tid kan jag lova. När allting hamnar i den där valpmunnen; hörnet på soffan, mina skosnören, bakkapporna på Hasses skor, dörrmattan, mina strumpor…jag kan hålla på hela kvällen och räkna upp vad Idefix knaprar på. Men nu har jag köpt en jättepåse med tuggeben, och vet ni? Det funkade! Hundarna fick ett var sitt ben när jag kom hem och sen märkte jag inte av dem på flera timmar. De låg så förnöjt och tuggade å mumsade på sina ben.
Zingo får i alla fall dagens charmpoäng av mej. Efter ett tag började de småbråka lite om benen, försökte knycka den andres ben och så. Men vid Bollibompa, efter den kalla promenaden, så gjorde Zingo nåt så gulligt. Idefix låg i soffan bredvid Hasse, när Zingo gick in i Iddes bur (där får bara Idde vara, så vi trätade lite på Zingo som körde in huvudet och norpade åt sig benet). Zingo tog ingen större notis om oss, utan tog benet i munnen och gick till soffan…och gav benet till Idefix! Gullegullpoäng till Zingo!