Plommon-fejja

Nämen nu har jag allt slarvat lite med bloggandet ett tag, skäms på mej!

Vi lever i alla fall och har hälsan! Och värmen börjar komma smygandes igen, det riktigt spritter i kroppen. Igår såg här ut som ett bombnedslag inomhus, men det var så skönt väder att det fick vara hur skitigt det ville inne: jag ville bara ut! Tuva och jag gick ut och krattade gräsmattan och rensade lite i landet, Anton kom efter och hjälpte till. På sitt sätt. Vi har två land, alldeles intill varandra, varav det ena ska bort. Så jag lyfte försiktigt upp alla tulpanlökar (som jag trott varit döda) som börjat växa i landet å flyttade över dem i en stor kruka, grävde bort rosenbuskarna (de är helt stendöda, jag har dubbelkollat). Sen började jag rensa i det land som ska vara kvar, och så lade jag ogräset tillfälligt i det första landet. Anton tog glatt en spade och började vända jorden i det landet som ska grävas bort och jag hann inte se nåt förrän han vänt nästan hela landet! Så det blir nog prima nytt ogräs om vi använder den jorden…
jordgubbarna gav mig gråa hår, så när jag rensat runt pallkragen gav jag upp för dagen. De sprider sig ju som ogräs! Små plantor precis överallt, huller om buller! Hur i hela friden ska jag kunna gallra där? Med mina ogröna fingrar kommer jag säkert rensa bort de allra livskraftigaste och lämna kvar skräpet!

I tisdags for vi hela familjen till stallet och kollade när Anton red! Halva gruppen fick rida barbacka medan den andra halvan fick rida i sadel ”på lina” så läraren kunde kolla att alla behärskade lätt sits. Vi som ledde barbacka-hästarna fick inga grimskaft den här gången, för barnen skulle styra själva. Vi fick ta tag i tyglarna om så behövdes. Jag tyckte det var lite pirrigt att inte ha kontoll över hästen som man har med grimskaftet, men Anton klarade ju det där alldeles galant!

Idag är det torsdag så Tuva har så klart varit å badat. Idag började en ny liten tjej, Tuva gjorde allt hon kunde för att underhålla den nya lilla förmågan och riktigt visa upp sig. Och försöka visa att Stina, det är Tuvas sjukgymnast, ingen annans!
Själv har jag varit ute och joggat idag. Fick nåt tokryck och gav mig ut klockan ett på dagen, när det var som varmast. Sisådär runt 17 grader, strålande solsken och svarta löparkläder. Smart Ida…smart. Jag kunde ju ha väntat till kvällen, nu när det är svalt och skönt. Men nähä då. Ut i solgasset bara!
Jag ser för himla rolig ut i ansiktet när jag sprungit, jag måste ta kort på det nästa gång. Jag blir väldigt färgglad i nyllet, en blandning av djuuupt mörkröd och plommonlila. Och så kritvit runt munnen. Som en clown. Ser inte riktigt klokt ut, folk som ser mig måste ju tro att jag sprungit flera mil och är på vippen att trilla av pinn!

Näe, om man skulle ta sig en glass…till. Glassbilen kom förbi idag, och vi har inte handlat av den på jättelänge så idag slog vi till. Två påsar blandade glassar och ett paket med glasspinnar. Mums! har bara ätit två stycken än…och jag har ju lite ont i huvudet. En glass till kanske skulle göra susen?

2 reaktion på “Plommon-fejja

  1. Faster Nilla

    Måste bara berätta när Bror hjälpte Raie med veden häromkvällen så hamnade vi nere vid staketet hos grannen Johan som krattat nästan hela gården och höll på att elda upp de torra löven i en STOR hög då sa brorsan med stolthet i rösten: ”Ja, Ida har krattat HELA våran baksida idag”

    Vi blev mest tysta o tittade på honom… =)

    Det är bra att han är stolt över sin fru, men han borde vara mer stolt över att hon kan springa över en mil med en hund, och en son på cykel =) För i all ärlighet, om man inte orkar kratta eran baksida så är det dags att träna lite! ;-)

    Kram Kram

  2. susanne

    hej !
    nu ska vi se om detta funkar ,för kan ni läsa det
    så funkare anars så ser ni det ej .=)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *