Panik!!!

Herrejösses, om två dagar ska vi ha kalas för Anton. Om tre dagar fyller han 7. Och vi har ingen present!!
Det blir till att åka i full panik till Falun imorgon och försöka hitta nåt vettigt.

Jag hade ju en sån bra plan, jag skulle ju ge honom ridskor. Men den fallerade lite… Så här var det att igår när jag stod och borstade tänderna så hörde jag att Idde lekte med nåt som lät som plast. Han hade varit själv i vardagsrummet i 1 minut, och hade på den minuten hunnit glufsa i sig Antons ögonstenar Luigi och Mario! Anton som blev så lycklig när han fick dem, han leker med dem nästan varje dag. Och så hade han glömt dem på vardagsrumsbordet igår morse, Idde kunde inte låta bli dem. Faaaasen, sonen kommer gå i bitar när han ser det här!!
Planen var att åka till Falun och shoppa present just igår, så vi passade på att pipa in på BR och köpa en ny Luigi och en ny Mario. Och så hade dom Toad och Yoshi ur samma serie också, så dom åkte med av bara farten. Men vi berättade inte för Anton att vi köpt nya figurer, näe vi drog lite på det. Först berättade vi vad som hänt med de stackars italienarna som glömdes på bordet. Anton blev alldeles blek och darrade på läppen, men förstod när vi förklarade att det inte var lönt att gå in och gorma åt hunden. Han äter ju inte saker på pin kiv, han rår inte för det. Ligger det nåt framme så bara måste det tuggas! Jo, det förstod Anton men hu så ledsen han var. Sen busade vi till det lite.
– Jag önskar jag kunde trolla, Anton. sa Hasse och tog en snusnäsduk och la den trasiga Mario i den.
– Då skulle jag göra så här, hokus pokus filliokus! och så drog Hasse fram den nya hela Mario ur duken.

Sonen lyste upp som en sol och skyndade sig att hämta den trasiga Luigi.
– Prova med den här också!!
– Jag tror inte att det går, men jag kan försöka. svarade Hasse och gömde den trasiga Luigi i näsduken.

Simsalabim så kom där en hel Luigi fram, allt var frid och fröjd! Sen frågade vi Anton om han inte ville ha en frukt och en Toblerone ur den jättestora asken som Hasse vann på marknaden. När sonen gick till fruktfatet för att välja frukt, så stack där upp en konstig frukt med vit mössa. Toad! Oj oj, nu var Anton nästan lyrisk.
Den sista grande finale stod i Toblerone-asken, där hade Hasse ställt Yoshi. Gissa om sonen lekt väldigt mycket Super Mario senaste dagarna?

Jag hittade ridskor också, i Falun. Med stålhätta och allt, helt perfekt. Men när Anton blev så där glad när han hittade alla gubbarna så rycktes jag med av stämningen och slet fram ridskorna…
– Kolla, vad jag hittade åt dig idag. Ridskor, med stålhätta!
– Åh, men gud vad bra mamma!!

Så var det med det hela. Där hade vi en hel uppsjö med bra presenter till födelsedagen och dem fick han alltså igår. Det var ju inte så jag hade tänkt… Men han är då tacksam i alla fall, sonen. Idag försökte jag lirka ur honom vad han skulle vilja ha av oss när han fyller år.
– Ja du, mamma. Det är ju svårt att säga, jag har ju redan fått så mycket av er den här veckan! Vad mer kan man vilja ha?

Alltså, det är så himla tvärtemot hur barn brukar resonera så jag blir alldeles rörd. Fyra plastgubbar och ett par svarta ridskor, och han kan inte komma på nånting mer som han önskar sig av mamma och pappa. Gullegubben då!