Mammas små hjältar

Det var två lite duvna krigare som kröp till kojs igår. Båda hade ont i armen och Anton hade ont i huvudet också.
De fick årets sista vaccination igår, mot säsongsinfluensan, och båda reagerade lite på den. Jag håller tummarna att det inte blir som när vi alla tog svin-sprutan, då  blev vi ju dunderförkylda hela familjen! Anton och Tuva har turats om att hosta och snörvla inatt…
Men vad som helst är bättre än magsjukan! Vi hämtade hem Anton direkt efter skolan igår, efter att fritidspersonalen ringt och upplyst oss om att magsjukan nu slagit läger på fritids. Hugaligen! Tänk om nån kunde uppfinna ett vaccin mot det! Magsjuka alltså, inte mot fritids…

Jag tror att bilarna har fått magsjuka också, eller influensa eller nåt. Igår skulle jag vara lite miljövänlig av mig och köra ner en massa saker till returen innan jag handlade. Det gick bra, känner mig alltid lika duktig efteråt när allt papper, glas, plast och metall har hittat ner i rätt container. Satte mig i bilen igen, vred på nyckeln och bilen sa:
– Br…

Va? Inte ens ett ”brum”?! Näe, bara ”brr” sen inget mer. Stendött. Tog ut nyckeln, tittade på den (som om det skulle hjälpa), stoppade i den igen och vred om.
– Br…

Kollade på nyckeln igen. Varför gör man så? Eller det kanske bara är jag som gör så? Som om jag skulle upptäcka att jag stoppat i den åt fel håll eller nåt! Hjärnan säger att det är fel på bilen, den är död och hur nyckeln ser ut spelar ingen som helst roll. Lika oförståeligt är det egentligen att man försöker starta igen och igen, om bilen är död så är den död! Oavsett hur många gånger jag vrider på nyckeln! Ändå gör jag allt det där ett par gånger innan jag inser att bilen inte kommer hoppa igång för att jag kollar nyckeln och vrider om den förtielva gånger. Som tur var så befann jag mig inte långt hemifrån, Hasse och Richard kom med startkablar och räddade dagen. Spunk i batteriet, vi fick beställa ett nytt.
Lilla röda faran (vår underbara gamla skrutt-Skoda) har också sina egenheter. Den får absolut inte stå på tomgång, för då drar den ur batteriet på nolltid och är död den också. Men det har jag liksom lärt mig vid det här laget. Det kommer mer som en chock när stora, dyra Toyotan strejkar.
Men det är väl som min bror brukar säga. ” Ingen bilaffär är bra. Det finns bara dåliga och mindre dåliga”. Så är det!