Imorse var det lusse-firande för F-klassen. Åh, va söta dom var när dom kom tassandes i korridoren. Lucior, tärnor, tomtenissar, pepparkaksgubben och stjärngossen. Dom sjöng som vilken jättekör som helst, och kom ihåg all texten. Anton blev både stolt och förlägen när de sjöng ”Staffan Stalledräng”, och Anton fick kliva fram ett steg. 
Pepparkaksgubben såg lika förlägen ut han när det blev dags för ”Vi komma från pepparkakeland”. Småtomtarna var så söta när de tippetitappade fram till grötskålen! Efteråt bjöds vi på pepparkakor och lussebullar som barnen själva bakat förra veckan. Urmysigt!
Anton och jag kom upp i god tid imorse, och jag som var så rädd att vi skulle försova oss! Tuva var lite trött efter att ha stökat halva natten. Hon hade fruktansvärt ont i magen igår kväll, så vi var tvungna att ge henne ett klyx. Usch, jag avskyr när jag måste göra det. Hon ser så plågad ut, svetten fullkomligen rinner och hon kvider av smärta när medicinen sätter fart på magen, vare sig magen vill eller ej. Men vi måste ju, tarmen måste ju få tömma sig. Efteråt blev hon jättenöjd och somnade som en liten gris på min mage. Sen var det lite småstök under natten, men hon var märkbart nöjdare. Så jag lät henne sova in i det längsta imorse, så en kvart innan vi skulle åka väckte jag henne, bytte blöja och satte på henne tomteklänning och overall. Hon var knappt vaken när vi kom fram till skolan! Men när hon hörde den vackra sången och såg alla fina lussare piggnade hon till minsann!
Efter lussandet for Hasse å jag å Tuva till banken för ett möte med vår personliga rådgivare. Vi gick bland annat igenom det här med pensionen. Hur fjärran känns inte det då? Herregud, jag är ju bara 28 år! Men när vi fick titta på uträkningarna så såg man ju att det inte är så ”bara”, och att en liten slant kan göra stor skillnad i slutändan. Vi sparar inte nämnvärt mycket till just pensionen, men vi fick beröm för att vi faktiskt överhuvudtaget sparar. Det var tydligen inte så vanligt bland människor i vår ålder.
Det är tur att det finns folk som förstår sig på det där med siffror, lån, pensioner och allt vad det är. För själv tycker jag att det är ett jädra myller av siffror bara, jag blir alldeles yr i bollen av sånt. Tyckte inte att jag hade så bra koll på ekonomin, annat än att det går ihop sig i slutändan med inkomster och utgifter, men rådgivaren tyckte att vi hade alldeles tillräcklig koll på läget. Känns ju skönt att höra!
Soppan, förresten. Den fick Med Beröm Godkännt av både svärfar och Hasse, tänka sig va! Haha, länge leve äventyrslustan i köket! Imorgon får grabbarna vila smaklökarna med vanlig hederlig spagetti å köttfärssås, men på onsdag ska jag nog lura i dem nåt nytt och oprövat igen!