Klockan är halv tolv på natten, Tuva och jag sitter och kollar på Titanic. Jag måste ha sett den minst 6 gånger, men på nåt sätt så fastnar man ändå. Alltså, jag sitter ju inte uppe bara för filmen. Tuva käkar. Hon började gråta så förtvivlat, så jag lyfte upp henne med misstanke om att det var magen som bråkade igen. Men så snart hon vaknat till så flinade hon upp sig. Antagligen var det bara en mardröm som störde henne, för nu mår hon fina fisken!
Tuva har haft besök av sin underbara specialpedagog idag. Hon hade med sig lite nytt lekmaterial till Tuva, men lilla damen var inte på humör att prova nåt alls idag. Allt som Anita plockade upp ur väskan var tydligen läskigt att ta på, Tuva rynkade pannan i djupa veck och gjorde konstiga miner! Men en liten stund efter att Anita åkt igen så började Tuva så smått pilla på de nya sakerna, och de var ju faktiskt ganska roliga att pilla på!
Töväder idag, triiiist. Jag vill ju ha kvar all den här vita fina snön till jul! Det är ju fortfarande mycket snö kvar, men den är slaskig så blir det kallt nu förvandlas ju allt till is…det är inte lika juligt som snö. Ett plus med mildare väder var ju att jag kunde ta Tuva med mig på en promenad runt sjön! 
Jag tog Zingo med också, både han och jag behöver den där motionen! Och det brukar ju vara en så lagom promenad, den runt sjön. Man känner sig pigg och fräsch och liksom nyladdad när man kommer hem. Men nu hade jag ju Tuva med mig, i vagnen. Tuva väger nästan 20 kilo, vagnen väger nog minst 10. Det blir 30 kilo vagn att skjuta framför sig, backe upp och backe ner, på pressad blöt snö som inte ger nåt nämnvärt fotfäste. Jag var sjöblöt i svett när vi kom hem! Fast det var en mysig promenad, Tuva kvittrade som en liten fågel och pratade om allt som passerade där vi halkade fram.
När det var dags att åka med Anton till ridningen var jag rätt trött, men det brukar gå bra ändå. Jag behöver ju bara springa bredvid och vara ”nödbroms” ifall Anton skulle tappa kontrollen på hästen. Men hästarna är ju så snälla, det brukar sällan behövas. Förrän idag då.
Anton fick rida på hästen Ida idag, en stor mörk skönhet med mjuk mule. Det första hon gjorde, i stallet just när vi ställt oss hos henne, var att nypa oss i jackorna. Först Anton och sen mig, som för att visa vart skåpet skulle stå just idag. Sen var hon sådär lite småbusig när Anton ledde henne ut till ridhuset, ville inte gå rakt eller i någon takt som Anton hade en suck att hålla. Jag fick hålla emot.
Väl på plats i ridhuset så började hon krångla nåt alldeles fasligt, ville gå runt i cirklar när Anton skulle sitta upp. Så fort alla ryttare var på plats i sadeln så ville Ida börja gå, strunt samma om instruktören tänkt sig nåt annat! När vi kommit till rätta i ledet, eller faktiskt först i ledet, så skulle det skrittas. Men Ida hade en annan agenda, hon skulle trava! Jag fick hålla emot för kung och fosterland för att hålla henne i skritt! Och som hon klippte med öronen! Hon var märkbart väldigt irriterad på någonting…
Dagens aktiviteter var lite slalombanor, först skulle barnen rida slalom och placera en tvättsvamp uppe på en hög pinne, nästa gren gick ut på att rida slalom och sedan hämta en julgranskula, vända ekipaget och pricka kulan i en hink en bit bort. Ida var mer inställd på wienervals, runt runt gick det. Anton tyckte att det var roligt med en pigg och busig häst, han märkte nog inte att mamsen började bli lite nervös över att inte kunna hålla kusen under kontroll! Alltså, när flera hundra kilo häst sätter sig på tvären så är man inte så jäkla kaxig. Men man måste försöka vara det… Jag styrde och drog, parerade och försökte lirka med hästen. Det enda som inte var svårt var att få upp hästen i trav! Kruxet var väl att hindra henne från att galoppera för då vore loppet kört, jag skulle ju hängt som en lappvante i grimskaftet!
När nästan hela lektionen gått så upptäckte vi problemet. Ida började stampa häftigt med framhoven (vilket betyder att ”hästapållen be pissed of”, och då slog mig tanken att kanske någon rem skavde eller killade henne. Sånt gillar ingen häst. Mycket riktigt, en rem från vänster stigbygel hade fallit ner och killade Ida på magen! När det var borta så blev det vips en pigg och SNÄLL häst! Nu vet jag att jag ska dubbel- och trippelkolla alla remmar efter jullovet innan jag låter Anton rida iväg!