Korkade föräldrar

Det är vi det, Hasse och jag. I alla fall har Anton tyckt det på sistone. Jo, för vi tycker båda att när man är hemma och är ledig så bör man vara ute en timme om dagen, som absolut minimum. Det tycker Anton är jättekorkat. Det har varit ett himla liv om det varje dag, Anton har försökt allt för att få mamma och pappa att ändra uppfattning. Gnälla, skrika, gråta, fejka en huvudvärk.
Igår tänkte jag att vi kunde slå två flugor i en smäll, eftersom det var lördag så skulle vi ju ändå till Ica och köpa godis så jag föreslog att vi skulle gå dit.
– Eh, jag föreslår att vi tar bilen. svarade Anton.

Men se, mamsen var obeveklig. Ingen promenix, inget lördagsgodis. Åh, hemska mamma. Huvva vad Anton var ilsken innan vi kom iväg! Det var jobbigt att klä på sig, jobbigt att gå, jobbigt jobbigt jobbigt!
Fast det gick inte att vara arg nån längre stund, solen sken och fåglarna kvittrade. Nästan lite vårväder! Ganska snart kvittrade både jag och Anton ikapp med fåglarna så det blev en jättemysig promenad till slut. Bäst som vi gick där så försvann solen bakom ett moln, och när jag såg att molnet nästan gått förbi sa jag:
– Nu tittar snart solen fram på himlen igen.
– Va?! utbrast Anton.
– Jaaa…bakom molnet alltså.
– Driver du med mig?!
– Va? Näe…det är väl inget konstigt. Solen försvann bakom molnet och snart syns den igen…
– Jaha…jag tyckte du sa ”sopbilen”!

Oj vad vi skrattade! Jag kunde riktigt se för mitt inre öga hur Anton fått en bild av hur molnet passerade och blottade en klarblå…Sita-bil! Ha ha ha!

Vi hade myskväll igår. Middag med levande och ljus, god mat (Hasse och jag åt lax, Anton avskyr lax så han åt fiskpinnar) och så en god björnbärspaj till Melodifestivalen. Härligt!
Tuva mår bättre nu, febern har hållit sig borta. Men det är jobbigt med hostan och slemmet så vi sover fortfarande på soffan. Inatt hoppas vi på att kunna lägga henne i sängen en stund, vi har dragit in den i vårt sovrum så vi ska ha full koll på lilla damen. På dagarna är hon vid gott mod, åker runt i Humlan och leker å busar. Veckans projekt är att lära henne ett nytt ord som är lika roligt att säga som ”arsle”, men det går inget vidare. Vi provade med ”ängel” men det var inte ens i närheten lika kul att säga!

Det är kallt här i Långsta idag, -15 grader säger termometern. Jag fick frostbett igår när jag gick ut med hundarna. Heter det frostbett? På engelska säger man ju ”frostbite”. Jaja, jag blev kall som tusan i alla fall. Jag tog bara på mig tunna fingervantar, så efter halva promenaden kände jag hur det brände till i tummarna och sen var dom alldeles stela och värkte. Har du varit med om det nån gång? Skitont gör det, rent ut sagt, och så vet man att det kommer göra ännu ondare när fingrarna tinar upp igen! Jag var tvungen att sätta mig ner direkt när jag kom in, för det värkte så jag mådde illa när värmen började smyga sig tillbaka i de stela tummarna. Otäckt! Så klä er för guds skull varmt om ni ska ut idag! Anton får nog vänta med sin ute-timme tills termometern visar lite mänskligare grader!