Nä, kyss mig!

Igår kände Hasse på sig att det var en sån där dag, när han skulle stannat i sängen. Han hade rätt…
Vi var till Falun igår, för att passa in Tuvas korsett och när vi ändå var där så gjorde vi nya gipsavgjutningar av Tuvas ben, för nya skenor. Hon har ju växt ur sina fina fjärils-skenor, stora damen! Men nu är nya på gång.

På vägen hem blev Tuva för varm i bilen. Aldrig bra. För när hon blir för varm, så blir hon förbannad. Och blir hon förbannad i bilen så skriker hon tills hon kräks. Överallt. Så när vi rullade upp på garageuppfarten var det full fart in som gällde. I dörren möttes jag av en stank som vida överträffade doften av uppkräkt Nutrini (och det är ändå få dofter som kan mäta sig med det). Jag gick in med Tuva i badrummet och började sanera henne, medan Hasse gick för att kolla vart den andra stanken kom ifrån. Den visade sig komma från vardagsrummet, där Zingo spytt, bajsat och spytt igen. Halleluja! Har man inte att göra så får man, eller?
Vi hade bytt foder åt Zingo, för att komma tillrätta med gasproblemen. Nu är han inte vidare gasig, men istället sprutar det ur alla ändar på hundkraken! Stackars Zingo, maken till känslig mage har jag aldrig stött på. Vi har försökt peta i honom vätskeersättning och risavkok idag, men det går segt. Sätter han inte igång att dricka snart så får vi lägga in honom igen.

Nästa sjukling är Tuva. Hon blev aldrig riktigt pigg efter bil-kräkan igår, utan var hängig och gnällig på kvällen. Det blev vak på natten, lite fler kräkor. Vi somnade ordentligt vid fem imorse, hon och jag på soffan. Halv åtta vaknade vi igen, Anton kom ner och så var dagen igång. Hasse fick sova, han kom inte isäng förrän vid två-rycket och jag tänkte att han skulle få vara utsövd när han löste av mig. Men sen har det bara rullat på hela dagen med det ena och det andra, så jag har inte sovit nåt än. Nu är klockan elva på kvällen…
Nåväl, vid halv åtta imorse hade Tuva lite feber, 38 grader. Det gav sig snällt med Panodil. Halv två var hon helt feberfri och jag tänkte att jag skulle passa på att raka huvudet och ta en dusch, Tuva satte jag i vagnen eftersom hon promt vägrade sova med mig på soffan (Hasse var ute på ett ärende en kort stund). Jag hann inte klart med rakningen innan Tuva började gråta alldeles otröstligt. ”Mys, mys” upprepade hon hela tiden, vilket betyder att hon vill sitta i famnen, i soffan. Sagt och gjort, vi gick dit. När jag satt där och höll om henne kunde jag riktigt se hur febern steg, i raketfart. Det var faktiskt obehagligt, att kunna se det så tydligt och att det gick så snabbt. Tuva började hacka tänder, blodkärlen blev ytliga. Det såg nästan ut som när en blomma slår ut, och snart såg hela Tuva alldeles blåmelerad ut när blodkärlen desperat försökte göra vad de kunde för att sänka kroppstemperaturen. Hennes andning blev allt flämtigare och hennes fingrar fick dålig färg. Klockan halv två var hon feberfri, klockan halv tre hade hon 40.1 i feber! Kroppen reagerade våldsamt på temperaturhöjningen och hon gjorde en riktig flygspya. Stackars lilla Tuvan…hon som äntligen verkade frisk! Jag tror jag blir galen på alla dessa förbenade infektioner som cirkulerar till höger och vänster, jag vill inte vara med längre!! Time out från infektioner!

Och vi som skulle åka till Hummelsta i helgen. Det får vi skjuta på. Sjukt barn och sjuk hund. Anton blev jättebesviken, så klart. Men vi lovade att om allt såg bra ut nästa helg så kan vi åka då istället.
Nu ska jag ta en dusch och krypa till kojs i vårat alldeles färdiga sovrum. Jag var lite avundsjuk på Hasse igår när han kröp ner i de alldeles nya lakanen, men ikväll är det min tur!
Se här så fint det blev! Ni får ursäkta fläckarna på bilden, jag har nåt skit på linsen tror jag.