11,5…14…36;49….

Aaarghh! Jag har tuggummi i hjärnan! Försökte fylla i lite timrapporter nyss men jag gav upp, siffrorna bara dansade runt i huvudet på mig. I och för sig så är det väl inte optimalt att sätta sig med sånt klockan halv elva på kvällen. Jag får göra ett nytt försök imorgon.

Det snöar ute, massor snöar det. Alltså, skulle vi inte kunna införa nåt slags jämfördelningssystem här i landet? Allt annat ska ju vara så himla jämlikt, så varför inte ta itu med snön också? Jag menar skåningarna får ju knappt nåt alls, medan norrlänningarna får hur mycket som helst. Här i Dalarna tycker jag att det kunde ha räckt redan, det finns massor med snö för barnen att leka i, det går att åka skoter och längdskidor å pulka. Perfekt. Men så rasar det ner ännu mera av det dära vita!
Vår dyra, nya gräsmatta som vi köpte och lade förra våren kommer ju drunkna i smältvatten! Ja, ett jämfördelningssystem för snö är precis vad som behövs.

Men jag hann ut innan det började snöa! På min joggingtur alltså. Det är härligt att springa i snöfall också, men sikten blir ju sisådär och så blir det lite tungtrampat. Just som jag sprungit färdigt kom de första små flingorna singlandes ner från skyn.
Tuva har vi hållit inne idag, det där slemmet vägrar ju att ge sig. Natten till idag var min natt, Tuva slumrade till vid tio på kvällen och då passade jag också på att sova en stund. Det behövdes. 45 minuter sov hon, sen började stöket. Hosta, nysningar, kräks. Vid två på natten lugnade det ner sig, men då blev Tuva pigg och kunde inte somna. Efter en timme satte hon igång att hosta igen, så hon somnade ordentligt först kring fem-snåret på morgonen. Gäääsp. Mamman trött. Men jag har fått sova på dagen, vi hjälptes åt med att lämna Anton och gå ut med hundarna, sen sade jag gonatt och rasade ner i sängen. Skööönt! En liten joggingtur på det så är man ju som en ny människa!

Imorgon ska vi få två nya hundar, har vi tänkt oss. Näe, vi ska inte skaffa fler. Herregud, hur mycket ork tror ni vi har egentligen? Ha ha, närå vi ska kastrera dem. Eller bara Idefix, Zingo ska få en hormonspruta. Dom är ju alldeles tokiga, båda två. Tappar både hjärna och öron när vi går ut, om det luktar det allra minsta tik ute. Och så markerar dom inomhus. Usch! För att inte tala om detta eviga juckande! Idefix ser nästan förtvivlad ut ibland, som om han inte vad varför han juckar men inte kan sluta ändå.
Anton ser lite brydd ut när vi talar om kastrering. ”Nötterna” är ju viktiga saker, kan man bara ta bort dem hur som helst? Det är inte så lätt att förklara varför vi gör det heller, det där med hormoner är lite abstrakt när man är 6 år…

Tuva har förresten hittat nya roliga ord, som omväxling till arsle! ”Hockey” är kul att säga, och att det på nåt sätt hör ihop med ”Leksand” har hon listat ut (vi håller ju på Leksand). Men jag tror inte hon vet vad hockey är riktigt, för varenda gång det är längdskidor på TV så säger hon hockey. ”Harry” är också himla kul att säga. Igår hade Tuva en kompis här, My, och hennes mamma och pappa. My har en golden retriever hon också, som heter Harry. Men Tuva har aldrig träffat hunden så jag tror att Tuva uppfattade det som att det var My’s pappa som hette Harry… Ja ja, det är kul att säga i alla fall, oavsett vem namnet tillhör.
När vi satt uppe inatt så sade hon de tre orden efter varandra. Hockey, Leksand, Harry. jag fick en hysteriskt rolig bild i huvudet, så vi hamnade i en skratt-attack bägge två.
Häng med på den här: En golden retriver, som heter Harry, iklädd Leksands IF’s matchtröja…åkandes längdskidor. Ha ha ha!!