Nykomling i hjälpmedelsparken!

Jajamensan, vi har fått en nykomling hjälpmedelsparken. Tuva har så många hjälpmedel nu så snart blir vi tvugna att bygga ut huset. Fast det går ju inte, för vi har ju knappt nån tomt. Vi får väl offra den lilla gräsplätt vi har då. Idag har vi varit och provat ut en badstol, och tagit med den hem!

Tuva har ju hittills badat i baljan, och i badkaret med Anton när hon fortfarande kunde sitta själv. Men nu har ju lilla damen växt nåt alldeles kopiöst på längden, så vi fick knöla ihop henne lite för att få ner henne i den där baljan. Lika glad var hon för det, vatten är ju alltid härligt!
Men idag blev det ännu härligare! Badstolen är ganska stor, men den går ner i karet i alla fall. Påminner lite om en sån däringa strandstol, ni vet med nättyg? Tuva sitter som en riktig drottning i den, med ryggstöd och bålstöd (smö kilar som hindrar henne från att kantra) och bälte. Oh så härligt hon tyckte att det var!
Hon kunde plaska vatten med händerna och putta omkring leksakerna själv. I baljan fick hon ju inte plats med några leksaker! När hon blev trött i ryggen kunde hon luta sig helt tillbaka och bara koppla av.

Stolen provade vi ut på Hjälpmedelscentralen i Borlänge, där vi också provade en pek-skärm.
Tuva blev alldeles tagen av den. Inte för att det gick att styra programmet genom att peka på skärmen, utan för att man faktiskt fick ta i skärmen! Hon flyttade den upp och ner, fram och tillbaka, kikade bakom, framför. Här hemma är ju sånt ”ajabaja”, att röra skärmen på datorn! Det där med att styra programmet blev liksom sekundärt för Tuva, här gällde det att passa på å pilla när man väl fick!
Men jag tror nog att det kan bli en hit, när nyhetens behag över att ta i och dra i skärmen lagt sig så hon får tid att utforska vad som faktiskt sker när hon trycker på den. I de program hon provade idag kunde hon välja sånger, måla, panga ballonger mm. En massa skoj! Skärmen fick vi dock inte med oss hem på stört, det tar lite längre tid än badstolen. Tuva var lite skeptisk till att provsitta den först, men när hon förstått att den hörde ihop med att bada så var det inga problem längre! Och inte glömde hon bort det heller, flera gånger under eftermiddagen har hon påminnt mig om att hon skulle bada och prova stolen!

En till som badar, det är Zingo. Men på ett helt annat sätt! Han har fått nåt tokryck när vi är ute på promenad, han liksom kör ner hela huvudet i snön och plöjer framåt tills han går omkull, då ålar han sig fram fortfarande med huvudet under snön! Han ser vansinnigt rolig ut, som en gråsäl i grunt vatten! Idefix tittar förskräckt på, för han är ju inte lika förtjust i den där kalla smörjan!

Anton blev hämtad av faster Nilla från F-klassen idag. Telefonen ringde när vi var i Borlänge, Anton var hängig och klagade över att han mådde lite illa och kände sig konstig. Jag fick själv prata med honom, han lät ganska nere. Nu på kvällskvisten uppdagades det att han hade åkt i pulkabacken, fast utan pulka. Tanken var att åka ner för backen på rumpan, men han hade snott runt och skrapat magen på isen då jackan gled upp. Antagligen blev han lite rädd och kan ha kännt sig allmänt olustig efter det. Eller så var han bara trött så här i slutet på terminen. Det kvittar faktiskt vilket det var, Anton ber inte att få ringa efter mamma och pappa om han inte är hängig på riktigt, jag tror det har hänt en enda gång förut och det var när han gick på förskolan. Så faster hämtade och pysslade om tills vi kom. När vi anlände hade Anton fikat skorpor och saft, så magen var det nog inget fel på. Men han hade suttit stilla i soffan och kollat på film, det är inte helt likt min rastlöse son med myror i brallan så han var nog rätt trött! Det märktes vidare när vi kom hem, han var grinig och lättstött, sådär mittemellan ilska och gråt. Jag vet precis hur det känns, och vad botet är. Vila!

Imorgon skulle jag tro att han är pigg som en mört och redo att ta sig an näst sista dagen i F-klassen för året. De ska gå till kyrkan och lyssna när prästen talar om julen. Jag är inte så väldans religiös av mig, men jag tycker sånt där är hemskt mysigt. Även om vi inte firar jul av religiösa skäl, så är själva bakgrundshistorian en ganska bra story. Den har ju faktiskt allt, kärlek, spänning, magi och ett lyckligt slut. På juldelen i alla fall, att Jesus föddes och verkade vara en ganska speciell kis. Det där med att han blev uppspikad på ett kors, det spar vi till påsken…