Klara besked

Ja, det var inget jag fick i eftermiddags. Anton lekte med Ulla i Granngårdens barnbarn och när jag började laga mat tyckte de alla tre att det luktade ljuvligt. Som den trevlige värden frågade Anton älskvärt om hans kompisar fick dela kvällens delikata måltid med oss.
– Jo, det går väl bra. Men ska ni inte äta hos er mormor?
– Näe, vi får ingen mat. sa lillflickan.
– När åt ni sist då? (ett fint försök att luska ut om de ätit middag men kanske glömt av det)
– Vi åt för jättejättelängesen…nyss..

Mm…det var ju klara besked.
– Det blir Chili con carne. upplyste jag
– Åh, det gillar jag! utbrast storebrodern.
– Mmm, jag med gillar Chilibarne! fortsatte lillasyster. Jättemycket…lite grann!

Middagen gick ner i alla fall. Grönsakerna var mer tveksamma. Idag bjöds det lila blomkål till maten. Jo, säkert, den var lila! Störthäftigt! Och tydligen mycket godare än vanlig blomkål, för Anton tog om både en och två gånger. Men den ska inte kokas, om man vill ha kvar den läckra färgen. Jag provade förvälla en liten bukett, varpå den skiftade färg till dassigt blå och kokvattnet blev turkos. Så vi käkade den rå. Och lila. =)

Helgen som var liksom svischade förbi utan att man kunde göra mycket åt det. Jag hade en sunk-dag i lördags, ni vet en sån där dag då man innerst inne vet att allt kommer gå åt skogen och lusten att göra nåt vettigt är lika med noll. En sån dag. Men tack och lov blev det ju söndag. Då var jag på topp igen!  Vi for till svärföräldrarna och fikade lite, tog med hembakta brownies. Mums! Anton stökade runt lite i en av farmors garderober och hittade ett gammalt sällskapsspel: He-Man And The Masters of the Universe!! Är det nån som kommer ihåg He-Man? Den där sjukt muskelknuttiga kisen med blont hår, han som hade världens mesigaste (gröna) tiger som sällskapsdjur? Och så blev han ju världens superhjälte när han svängde med sitt svärd och vrålade ” I have the power!!!”.
Anton visste ju inte vem He-Man var, så vi försökte förklara så gott vi kunde att han var våran superhjälte när vi var små. På YouTube hittade vi en mer visuell demonstration, tack för den YouTube! Där fanns ju både den gamla tecknade He-Man, den ”riktiga” He-Man med allas vår Dolph Lundgren i huvudrollen och så nån nyare, dataanimerad variant. Ojoj, sonen är nu fullproppad med nytt lekmaterial så här har lekts He-Man för fulla muggar. Idag försvann han ut genom ytterdörren med ett plastsvärd och just som dörren gled igen hörde jag honom ropa med sin allra coolaste röst:
– I have the power!!!!

Tss…det sägs ju att en bra fantasi är grunden för hög intelligens så Anton kommer ju bli proffessor i nåt. Minst. Eller Nobelprisvinnare. Minst.