Har du kollat in nån innehållsförteckning på sistone? Det är både skoj och lite skrämmande faktiskt. Intressant att se vad man stoppar i sig för nåt, men skrämmande hur mycket skräp som tillförs kroppen via helt vanliga livsmedel.
I måndags när jag vecko-handlade så stod det saft på notan. Jag brukar köpa sån där högkoncentrerad saft, BOB eller dylikt, men just den här veckan var det extrapris på Icas egen saft ur deras I Love Eco-sortiment så jag tog en flaska av den istället. Egentligen borde man alltid köpa ekologiskt om det går, men jag får erkänna att plånboken har en hel del att säga till om om prisskillnaden är lite väl stor. En annan fråga är om man ska välja närodlat eller kravodlat, om båda finns att tillgå? Ska jag köpa morötterna som är odlade alldeles nära (Stora Skedvi), dom har ju inte fraktats så långt och det är ju bra för miljön och så främjar jag dom lokala lantbrukarna. Eller ska jag köpa dom kravmärkta morötterna, fastän dom är odlade långt från Dalarna, bara för att dom är odlade utan bekämpningsmedel och med hänsyn till en hållbar miljö? Dom har ju fått fraktas mycket längre än de icke-ekologiska morötterna, i en lastbil som spytt ut avgaser i luften. Åh, alla dessa jäkla val och möjligheter!! Vilket tjänar miljön mest på, i långa loppet?
Jag brukar variera just morötterna. Varannan gång tar jag de närodlade, varannan gång de krav-odlade. För att liksom gardera mig lite, både handla lokalt och tänka på miljön. Åter till saften i alla fall. Jag är ingen stor saft-älskare. Jag var det när jag var liten, saft var det bästa som fanns! Hemgjord var ju bäst förstås, men blandsaft från närbutiken gick precis lika bra. När vi kom hem från affären i måndags blandade jag ett glas saft åt Tuva, ur den nya flaskan I Love Eco – jordgubbssaft. Smakade en smutt för att kolla att den inte blev för stark eller för svag. Himmelska njutning, vilken underbar smak! Det smakade sommar, solvarma jodgubbar, jag kunde känna skrubbsåren jag fick på knäna som barn om sommaren, till och med doften av nybakta kanelbullar kom över mig! Precis som när mamma eller mormor kokade egen saft, så smakade det.
Nyfiken tittade jag på flaskan för att se vad Ica smaksatt detta kulinariska mästerverk med, och hör och häpna, dom hade använt…jordgubbar!! Jo, det är sant! Så här stod det i innehållsförteckningen:
”Ingredienser: Råsaft av jordgubbar* (60 %), socker* (30 %), vatten, syror (citronsyra och askorbinsyra). *KRAV-certifierad ingrediens andel 99%. Drickfärdig saft innehåller 12 % juice och 6 % tillsatt socker.”
Ja jäklar, det var tametusan jordgubbar som gjorde att saften smakade jordgubbe! Undrens tid är icke förbi. Jag gick och plockade fram apelsinsaften också, den lilla skvätt vi hade kvar för att kolla vad den innehöll. Den smakar ju inte direkt som pressad apelsin, utan har den där typiska konstgjorda smaken som vi lärt oss känna igen som just apelsinsaft. Så här stod det på den flaskan:
”Ingredienser: socker, apelsinjuice, vatten, syra (citronsyra), konserveringsmedel (natriumbensoat och kaliumsorbat), antioxidationsmedel (askorbinsyra), stabiliseringsmedel (E466). Drickfärdig saft innehåller 6 % apelsinjuice och 7 % tillsatt socker.
Det var ju ganska mycket jox och ganska lite apeslin i den kan man väl konstatera. Kommer nog fortsätta köpa den där Eco-saften. Det enda negativa är ju att jag tycker om saften…idag har jag druckit tre glas. Jag får helt enkelt införa lördagssaft även för mig själv, så får det bli!
Idag har vi varit på sjukhuset med Tuva. Nej, nej, det är inget fel på lilla damen hon mår som en drottning! Det var ett planerat besök, vi skulle prova ut en hostmaskin åt Tuvisen. Hon har ju lite svårt att hosta, det brukar mest bli långa brööööl när hon ska försöka göra sig av med slem i luftvägarna. Men då finns det en så fiffig manick som gör konstgjorda hostningar. Den blåser in luft genom en mask som hålls över näsa och mun, sen suger den ut luften igen. Som när vi hostar. Jättefiffigt! Jag fick prova den, för att visa Tuva vad det var för något, det var en ganska lattjo känsla faktiskt. Svårt att beskriva den. Men det var i alla fall inte obehagligt. Tuva själv ville helst inte se den där masken, hon slet av den och lade den åt sidan, sen använde hon hostmaskinen som en dammsugare istället. Dammsög själva maskinen, lite på britsen, lite på sjukgymnasten. Sen kom Tuva på att hon kunde ju använda den som hårfön också, föna mamma, sig själv, pappa, näsan, munnen. Helkul!
Hostapparatten fick vi ta med oss hem, den ska Tuva använda tre gånger om dagen är det tänkt. På så sätt underhåller man den hostförmåga hon redan har, och så håller man luftvägarna rena och fina från besvärande slem. Men först får vi nog leka dammsugare och hårfön ett tag till för lite läskig är allt apparaten…
Hej!
Jag heter Helene och har alldeles nyss med många tårar men även leenden läst boken om er familj. Upptäckte därefter Din blogg och har för första gången i livet börjat läsa en sådan. Jag har inget sällsynt barn, ”bara” alldeles vanliga, men jag ville ändå skriva några rader för att säga att det sätt Du har förmåga att beskriva er vardag på fyller mig med alla möjliga känslor. Glädje, sorg, tacksamhet, ödmjukhet, beundran, värme…ja allt i en enda blandning. För föräldrar med sällsynta barn måste det vara underbart att hitta en sådan bok och blogg som Din.
Vänligen
Helene