Det här med namn…

…det är ganska så skoj att titta på faktiskt. Vi tänkte inte så mycket på vad namnen betydde när vi döpte barnen, vi tyckte bara att det var fina namn. ”Anton” betyder ”den ovärderlige” eller ”ovärderlig”, och det stämmer ju väldigt bra! Han heter ju egenligen Hans Anton, och Hans är en omskrivning av Johannes som i sin tur kommer från ett grekiskt namn och i slutändan är betydelsen ”Gud”. Anton heter alltså ”Gud, den ovärderlige”!

Mitt namn, alltså Ida, betyder ”flitig” eller ”idog”, och det får jag väl erkänna att det också stämmer ganska bra. Vad Tuva betyder har jag inte lyckats luska fram ännu. Personligen så funderar jag på att göra ett tillägg i mitt namn, jag heter ju Ida Kristina Krogh. Men jag skulle vilja ändra det till Ida Kristina Förlåt-att-jag-kommer-för-sent Krogh. Eller kanske helt ta bort Krogh, och ha Förlåt-att-jag-kommer-för-sent som efternamn, för jag kommer då försent jämt och ständigt! Med andan i halsen skyndar jag mig allt vad jag orkar men av nån anledning kommer jag alltid iväg senare än beräknat, så jag får springa som en galning nästan ända fram till där jag skulle ha varit för 10 minuter sedan. Där blir det tvärstopp, rätta till kläderna, på med det ursäktande leendet och sen kan jag gå in.
– Hejsan, förlåt att jag kommer för sent….

Oftast så har det i och för sig med barnen att göra, antingen så ligger Anton på hallgolvet och krånglar i 20 minuter eller så passar Tuva på att producera en redig bajsblöja precis när man fått på henne sista fingervanten så jag måste ta av alla kläderna igen. Förlåt-att-jag-kommer-för-sent.
Det läskiga är att jag började komma för sent när jag bytte efternamn! När jag hette Hallström var jag i tid jämt, oftast var jag på plats 5-10 minuter före utsatt tid! Men så fort jag bytte till Krogh så började klockan gå alldeles för fort, och jag började komma för sent till precis allt. Skumt det där.

Vi kom lite för sent till ridningen idag. Förstås. Förlåt-att-jag-kommer-för-sent! Men vi hade kul när Anton väl kom upp i sadeln, för idag fick barnen hälsa på Stig. Stig Bygel! Det var jättesvårt i början, att få foten att vara kvar i stigbygeln, men allt eftersom lektionen gick så vart det lättare. Barnen fick rida en stations-bana. Station 1 bestod av 4 bommar som låg i en kvadrat, där skulle barnen styra in hästen och få den att stanna i rutan. Sen fortsatte färden framåt, svänga in mellan två koner och ta sig över tre bommar som låg i spånet (och man måste stå i sadeln när hästen ska kliva över något). Sedan ner på rumpan igen och rida slalom (styra själv!) och avslutningsvis försöka få hästen att trava en snutt. Det där sista var svårast, för Antons häst var inte på nåt vidare trav-humör idag. Men sista gången fick han igång henne!
Nästa vecka är det lov, Anton vet inte riktigt hur han ska klara sig utan ridningen så länge!

Igår lessnade jag på att fastna med kammen i Tuvas hår,  jag bokade tid hos frisören! Anton såg ut som en rysk björnjägare med sån där pälsmössa (fast det var ju ingen mössa, det var hans hår!) så han fick åka med han också. Guud så tjusiga dom blev vill jag lova! Jag beundrade frisören Fridas tålamod när hon klippte Tuva. Dels fick hon ju jobba lite oergonomiskt eftersom Tuva var tvungen att sitta i rullstolen, sen satt ju inte Tuva still en sekund heller. Hon for fram och tillbaka, än hit än dit, och Frida hängde med och styrde saxen rätt. Helt fantastiskt duktig frisör!
Jag fick komplimang för min frisyr, eller avsaknad av sådan eftersom jag är rakad! Det är inte illa när det kommer från en frisör! När barnen var färdigklippta och inpackade i bilen igen blev Anton akut kissnödig. Attans! In i närmsta butik, som råkade vara ett konditori, för att låna toaletten. På dörren stod det ”endast för fikagäster”, men nöden har ingen lag! Medans Anton var därinne kände jag riktigt hur expeditens ögon brände i ryggen, vi hade minsann inte köpt nåt fika innan vi kissade. Men vi skulle ju inget ha egentligen…åh, varför får man dåligt samvete för nåt så fånigt som att låna toaletten utan att fika först? När sonen är så pinknödig att man kan se guldfiskar i ögonen på honom? När Anton var färdig så fastnade han framför bakverken och började snudd på dregla.
– Mamma? Titta vilka goda bakelser….(tittar på mig med valpögon).
– Mm, dom ser jättegoda ut.
– Var jag inte väldigt duktig hos frisören?
– Jo…det var du.
– Mamma…snälla…

Suck, ja ja. Om inte annat så för att lätta mitt dåliga samvete för toalett-lånet så köpte vi två bakelser, stora härliga bakelser med jordgubbar och choklad. En till Hasse och en till Anton. För när vi stod där på konditoriet och tittade på gräddbakelser och tårtor blev jag så himla sugen på…en rågmacka med ost! Men hallå!!! När jag kunde välja på allt från Schwarzwald till mazarin, så blir jag sugen på en sketen rågmacka med ost! Så när vi kom hem bredde jag min rågmacka och smaskade på den medan Anton smaskade på sin gräddbakelse.

Nu är det dags att stoppa en trött liten tös i säng! Jag väckte henne tidigt imorse, för hon skulle iväg och få sin influensa-vaccination. Sen hann vi bara hem och vända så var det dags att åka till simningen, på tisdagar är det lite mer ”jobba” på simningen än vad det är på torsdagar. Tuva var helt färdig när vi for hem, men hon höll sig vaken ända till klockan fyra i eftermiddags. Då toksomnade hon i soffan med Hasse medan hon fick mat. Tänkte att det blir nog omöjligt att få henne att sova till kvällen, men nu när jag tittar på henne så ser det inte ut att bli nån tuff match trots allt.

Natti natti!

Zingo är pigg som en mört och far omkring som en galning här hemma med Idefix. Igår gjorde båda hundarna tokrusningar här hemma så möbler och dammråttor for åt alla håll och kanter!