Idag har vi haft storbesök i lilla Långsta må ni tro! Vi har städat halva dagen så här skulle se lite repsesentabelt ut. Klockan 11.00 stod jag och skurade golv iklädd pyjamasbyxor och en ut-och-in-vänd tröja (jag hann inte byta om innan jag började städa på morgonkvisten). Jisses så fint här blev.
Tilde de Paula har varit här, med fotograf Micke Malm. De gjorde en intervju som ska vara med i TV4 Nyhetsmorgon Söndag (2/11). Alltså, när man ser Tilde på TV så tycker i alla fall jag att hon ser ut att vara väldigt snäll och rar, sympatisk och okonstlad, men vet ni vad? Hon är ännu snällare och rarare i verkligheten. Vilken underbart vanlig människa! Det tog ungefär två minuter innan vi hade glömt att hon faktiskt är rikskändis, från TV4. Efter två minuter var hon bara Tilde, bara en himla trevlig människa.
Direkt när hon klev innanför dörren blev hon attackerad av barnen, Tuva ville hälsa och Anton måste genast visa sina allra coolaste Ben10-prylar för att kolla om den här besökaren har nån koll på vilka leksaker som är inne just nu. Det hade hon (hon har ju själv barn som är 7-8 år gamla). Anton blev mäkta imponerad! Sen var han som klistrad på Tilde hela eftermiddagen, visade leksaker, sina skrivböcker, trolleritricks.
Tuva ville också leka med Tilde, men hon var även väldigt intresserad av vad Micke hade för sig. Han hade ju en kamera, Tuva älskar kameror. Hon skulle hela tiden ha koll på vart han var nån stans. Efter att ha bekantat oss lite med varandra gav vi oss ut på en liten promenad i friska luften, Anton var väldigt snabb att ta plats vid Tildes sida för att hålla handen. Gullunge.
Själva intervjun gick bra. Tror jag. Jösses, jag minns inte riktigt vad jag sa faktiskt. Inte för att jag var nervös, för det var jag verkligen inte, utan för att jag pratade så in i vassen. Det var som om Tilde hittade nån ”on”-knapp på mig när hon ställde första frågan. Gulp…hoppas att jag i alla fall pratade sammanhängande…
När intervjun var avklarad försvann Tilde och Anton upp på övervåningen och stängde in sig på Antons rum. Ögonblicket därefter hördes två glada röster sjunga Hej Hej Monika till musik från karaoke-maskinen för glatta livet, gissa om min son njöt av det ögonblicket? Efter lite kaffe och macka gick färden åter mot Stockholm för våra besökare, men när de skulle gå kramade Anton Tilde hårt och sa med tjock röst:
– Jag vill att du ska komma tillbaka nån gång…(här fick han kämpa för att hålla tillbaks tårarna).
– Ja, det vill jag också. Men du Anton, när kommer du och hälsar på mej i Stockholm då?
Anton tittade snabbt och hoppfullt mot mig med de där ögonen som säger:
– Kan vi åka dit imorgon mamma, kan vi, kan vi?!
Vi lovade Anton att åka och hälsa på Tilde någon gång så hon fick visa honom TV4, han blev väl lite halvnöjd med det. Fast helst vill han åka imorgon.
Nåväl, de begav sig hemöver och jag kikade på klockan. 18.00. Shit! Vi ska ju vara på mörkerspår med Antons F-klass om 30 minuter!! Reflexbana i skogen och korvgrillning! Anton hade ju sett fram emot det i flera veckor, så det var bara att snabbt som attan leta fram lite skogskläder, ficklampor, grillkorv och ketchup. Vi hann i tid, och det var jättemysigt. Reflexbanan var spännande att följa och vid slutet väntade en stor härlig eld att grilla över. De andra föräldrarna placerade sig i små grupper där de satt och koverserade och mumsade grillkorv. Själv grillade jag en korv åt Anton, sen sjönk jag ner på min sittdyna medan Anton lekte i skogen. Jag var så trött i huvudet efter dagen med TV4! Jag satt där länge, för mig själv, och bara lyssnade på det underbara ljudet av barn som leker tafatt, njöt av grilldoften och de andra föräldrarnas dova sorl. Efter en stund kände jag att nån stod och knackade mig på axeln.
– Du Ida, ville du ha en bulle?
– Va? Jaha, nej tack det är bra ändå.
– Sitter du och sover lite?
Nä, men det var snudd på. Jag hade kunnat sitta där hela natten och bara lyssna på barnen, det var så totalt avkopplande. Just nu är klockan ett på natten och jag borde nog försöka gå och koppla av på huvudkudden. Det är en ny dag imorgon. Eller idag, blir det ju faktiskt. Ja, om fem timmar för att vara exakt.
Hej, ni verkar ha haft en spännande dag i går. Jag ska självklart titta på TV4 den 2/11. Jag har alltid gillat Tilde de Pauls intervjuer. Enkla, förståeliga och med mycket värme. Jag hörde av Bittan att ni varit lite förkylda men att Tuva blivit mer rörlig i armarna framförallt. Det kändes bra! Hennes bläckfiskarmar har blivit snabbare.
Idag hade jag kunnat sova till 7 om jag velat men icke sa nicke. 4.15 började min väckare kvittra som om om skogen växt in i sovrummet. Dagsljuset lurade mig att tro att klockan var närmare 9. (jag har en sån där ljusmaskin med kvitter i) Har börjat använda den nu först. Jag fick den i våras av Per. Väldigt smart men då var det redan så ljust att ljusmaskinen inte behövdes.
Nu blir det kaffe o en ostmacka.
Kram från mig
Hej på er!
Jag ville bara tacka för igår! Vilken underbar dag jag fick med er! Och vilka fantastiska människor ni är – tack för att jag fått lära känna er!
Hälsa nu Anton, att jag skickar Star Wars affisherna på posten!
Och att jag ska önska mig en alldeles egen kareokemaskin av Tomten i år!
Och krama på Tuva – jag saknar er alla redan!
Jag är höstlovsledig söndagen den 2/11, och jag vill så gärna sända själv när vi visar reportaget med er, så jag har bestämt att vi sänder det den 9/11 istället – Hasse sa att det var okej!
Kram /Tilde