Höstlov!

Åh, jag minns de där ljuvliga höstloven. Inte så mycket vad jag gjorde när jag hade lov, utan mera känslan av att vara alldeles fullkomligt ledig från skolan i en hel vecka! Anton har höstlov nu, men han börjar redan låta som att han tröttnat lite på det. Ända sen i lördags har han sagt_
– Nu har det gått en vecka mamma, nu är mitt höstlov slut! Imorgon är det F-klass igen!
När jag försöker förklara att det bara har varit alldeles vanlig helg och att han är ledig hela den här veckan så ser han lite oförstående ut. Nästan lite förskräckt. Fast det får man väl tycka är bra i alla fall, att han längtar till F-klassen! Jag intervjuade honom igår, vi har fått lite frågor inför föräldrasamtalen om några veckor, både frågor till Anton och till oss föräldrar. När jag frågade Anton vad som var bäst med att gå på F-klassen fick jag det här till svar:
– Kompisarna. Det är kul med så många att leka med… Och maten, såklart! Det är så god mat jämt!

Jamen, det tycker jag är stort! En 6-åring som uppmärksammar maten i skolan och att den är väldigt bra! Det brukar väl hamna ganska långt ner på listan i vanliga fall har jag för mig, det är inte många 6-åringar som ens uppmärksammar maten i skolan.
Det han tyckte var jobbigast i F-klassen var att sitta still i samlingen. Haha, det hade jag faktiskt kunnat gissa mig till. Idag åkte han av sin stol 8 gånger när vi åt middag, snacka om myror i brallan! Vid den sista lilla avhoppningen råkade han välta ut sitt mjölkglas, och hälften av all mjölk hamnade i pälsen på Zingo. Efter några svordomar och lite städning insåg jag komiken i det hela. Där låg vår fina, vita golden, alldels full i mjölk och undrade lite vad han skulle göra, slicka bort det eller ligga riktigt riktigt stilla eftersom matte verkar lite irriterad? Det fick bli ett litet hundbad, gammal mjölk luktar inte mumsmums och jag vill inte ens tänka på hur det skulle lukta av gammal mjölk i hundpäls!

Lite mer komik kanske? Jo, i lördags när det var lunchdags så var det bara Anton som var hungrig. Hasse och Tobbe hade nyss käkat frukost och jag kände inte alls för lunch jag heller. Så Anton fick önska sig lunch, det blev snabbnudlar. Jag vet att de inte är särskilt nyttiga, men jag kan inte neka till att det är jäkligt gott ibland. Nåväl, jag satte en kastrull med vatten på spisen  och satte mig vid bordet hos Tuva, som höll på att få mat i knappen. När vattnet kokade kom Hans just in i köket, så jag bad honom slänga ner nudlarna i vattnet. Det gjorde han. Efter ett kort ögonblick kom jag på att jag glömt kolla på paketet hur länge de skulle koka, så jag gick till diskbänken för att kolla. Ingen påse, nähä men då är den väl överst i soporna då. Ja där var den, okej 3-4 minuter. Men vart var den där lilla påsen med kryddor, den som gör att nudlarna smakar nåt?
– Hasse, var är kryddpåsen?
– Kryddpåsen?
– Ja, den som låg i nudelpaketet.
– Du sa inget om nån påse, du sa att jag skulle hälla nudlarna i vattnet så det gjorde jag.

Han öppnade alltså paketet och hällde alltihop ner i kastrullen. Kryddpåsen låg där, under nudlarna. Men den klarade kokningen finfint, det var inte en skråma på den! Ibland så märks det faktiskt att vi sover lite för lite om nätterna!