Förlåt, ursäkta

Förlåt för att jag inte skrivit på några dagar nu, ni måste ju tro att vi har gått och trillat av jordens yta. Men så är inte fallet, det är bara så att jag har varit lite…förkyld sista dagarna. Just nu sitter jag och funderar på om det är möjligt för bihålorna att bli så pass fyllda att de faktiskt pressar tänderna ur tandköttet. För det känns så, som om alla tänder i hela överkäken i vilket ögonblick som helst kommer att ploppa loss och ramla ner i munnen…skum känsla.
Men jag klagar inte, jag mår ändå ljusår bättre än vad jag gjorde igår. Då var det illa på kvällskvisten, och envis som jag är sa jag inget till Hasse utan bestämde mig för att jag skulle ta kvällen/natten med Tuva. Som tur är så läser han mig som en öppen bok, så vid tio-blecket kom han in i vardagsrummet och kastade en blick på mig varpå han beordrade omgående sängläge. Underbara karl. Jag tror att han fick sitta uppe till närmare två innan Tuva var så pass lugn att hon kunde läggas i sängen.
Det finns inte så mycket att rapportera om de senaste dagarna eftersom jag varit inbäddad i en dimma av snor och näsdukar. Men vi lever, och vi mår alldeles hyfsat och tillräckligt bra. Jag nyser, torkar snor, känner hur huvudet spränger och är djupt tacksam och på nåt bisarrt sätt glad att det är just jag som mår så här. Så länge det är jag och inte Tuva så är jag nöjd. Kom an med infektionerna bara!

Mormor är här idag, hon har varit med Tuva till badet och kollat. Linda var också med förstås! Jag är så glad att mormor kom och tittade, att se Tuva i badet är verkligen en härlig upplevelse! Jag, som annars är ganska händig med det skrivna ordet, kan liksom inte beskriva hur härligt det känns att se Tuva där, med det största smilet i hela stan, händer och ben som får hjälp av det varma vattnet att slå Herr Leigh på fingrarna, glädjen och värmen mellan Tuva och assistenten, Tuva och sjukgymnasten, en värme som är så stark att det nästan går att ta på den. Nä, det måste upplevas!
Hasse for också med sällskapet in och passade på att tvätta bilen medan tjejerna var i badet. Så jag blev själv hemma, passade på att krypa ner under en filt och dra en handduk över ögonen. Ljuva, välgörande sömn.

Imorgon ska mormor följa med Anton till skolan och vara med under dagen. Anton är stolt som en tupp! Mer rapportering om det utlovas, men nu måste jag gå och snyta mig. Igen.