Idag tänker jag inte blogga om alla våra äventyr och upptåg, trots att jag har mycket att berätta. En stor sorg nådde oss i eftermiddags som får allt annat att verka så…betydelselöst just idag. Tuvas vän, My, har lämnat vår jord. Jag tänder ett ljus och ber för denna lilla kämpe till flicka, som envist kämpat mot sin cancer. Idag orkade hon inte längre. Men jag säger inte ”farväl” My, jag säger ”tills vi ses igen”.
 |
En låga har slocknat, En kamp är till ända, Bland molnen hon vandrar Vi famnar varandra Andra små änglar dig famnar i porten En låga har slocknat Ida Krogh 2009 |
Verkligen så otroligt orättvist när barn måste tas ifrån oss för tidigt… hoppas att tuva tar det bra!! kramar
Det var alltså som ni befarade. Vad ledsamt.
kram!
Bojan
Skickar mina tankar till er, och till familjen som drabbats av denna outsägliga sorg!
Kram
Ango
Godmorgon familjen Krogh!
det finns inga ord för hur ont det gör när döden hälsar på, ingen tröst och ingen smärtlindring.
Det finns bara tomhet, sorg, ilska och en känsla av vanmakt.
Man tänker varför, men får inget svar och det får man leva med resten av livet.
Trots det kommer det att finnas bra dagar, härliga dagar och dagar då man kan känna glädje igen….sånt är livet…oberäkneligt!
kramen Irene
All min styrka och alla mina tankar till er, mina älsklingar i norr. Saknar er!!
Det är inget skoj när barn lämnar jordelivet före oss vuxna. Men jag hoppas att lilla My har det bra bland de andra änglabarnen och slipper känna smärta längre.
Tankar till familjen!
/Anna
Jag förstår inte den där Gud ibland… Vad ska han med alla änglar till?? Vi vill ha våra änglabarn här hos oss… Jag har bara träffat My en gång, i väntrummet på vårdcentralen. Med sond i näsan, men så glad ändå lekte hon i den lilla lekhörnan… Sån glädje trots den kamp hon har fört i hela sitt liv.
Jag tänker på dig My, och på din familj… Himlen har tagit sig ännu en ängel, vi saknar henne här…
Jag läser bloggen alldeles för sällan. Jag träffade tyvärr aldrig My, men jag har hört en massa bra saker om henne. Jag är verkligen ledsen.
och dikten… jag rös. Tre gånger tror jag.