Tårtkalas!

Helgen har känts tung, My kommer och knackar mig på axeln med jämna mellanrum så tårarna sprutar åt alla håll och kanter. Idag tyckte nog Hasse att vi behövde muntras upp, för på väg hem från Kallbäck köpte han ingredienser och bakade en tårta efter middagen. Urtjusig, värdig vilket konditori som helst. Vi slog oss ner vid bordet med varsin sked och Hasse skar en tjock bit var åt oss alla tre. Och så serverade han dem på bordet! Anton höll på att tappa hakan!
– Eh…pappa?
– Ha ha, vill du ha en tallrik?
– Jaaa…

Knappt hade vi fått tårtan serverad, på tallrik den här gången, innan Hasse greppade sin tårtbit med handen och reste sig. Sen var tårtkriget i full gång! Hasse mulade både mig och Anton med tårta, men vi var inte sena på att anfalla med moteld. Hundarna blev ju lyriska, det var tårta precis överallt! Tuva såg förskräckt ut till en början, ända tills hon också fick en redig tårtbit i ansiktet, då var hon med på noterna. Haha, vi skrattade så vi höll på att kissa på oss! Så ska en tårta ätas, med glädje och bus!

Vi har haft mamma här ända sen i torsdags, hon for hem idag (hon missade tårtkriget). Tuva har njutit av varenda sekund med mormor och Hasse å jag har försökt passa på att ta oss hemifrån. I fredags var jag med Anton i skolan en hel dag, det var jättekul. Jag var stolt som en tupp hela tiden, han är ju en riktigt välartad ung man. Måhända med lite myror i bralllan, men det verkar vara nåt epedemiskt, för inte en enda elev satt still. På förmiddagen jobbade de inomhus och efter lunch gick vi på en underbar skogsutflykt.
På eftermiddagen åkte jag och Hasse till Valbo, medan barnen var hemma och myste med mormor. Det var ju helt underbart väder i fredags, så de var ute mest hela dagen.
Jag gick in på Löplabbet och skaffade mig ett par nya skor. Det visade sig att dämpningen förmodligen var slut i mina gamla skor, så de behövde bytas även om Idde inte ätit på dem. Jag fick springa på löpbandet många gånger innan vi hittade den perfekta skon, men till slut fann vi den. Nu kliar det lite i benen efter att jogga, men jag har faktiskt inte hunnit i helgen.

Igår sov vi länge och väl på morgonkvisten, sen for vi ut på Kallbäck och grillade korv å solade nere vid Ässjön. Solen värmde ordentligt, för både Anton och Tuva har fått färg på kinderna. Vid tre var vi hemma igen, mamma och jag hoppade i lite torra kläder och sen drog vi iväg på konsert! Bara mamma och jag! Vi lyssnade till Dalasymfoniettans tolkning av Haydn’s ”Skapelsen”. Hur maffigt som helst, en orkester, två körer och tre solister av operamodell. I en stor kyrka. Det var så tuppskinnet reste sig över hela kroppen!
Sen var vi ju lite hungriga efteråt, så vi provade en italiensk restaurang som Kristin tipsat om, La Cantina. Alltså, är ni nånsin i Borlänge får ni inte missa det. En liten restaurang, i en källare, driven av äkta italienare. Vi åt så magen stod i fyra hörn, förrätt huvudrätt och dessert. Mums!

Idag har jag inte hunnit så mycket mer än att tvätta. Allt kom liksom av sig i torsdags, så tvätten har haft hela helgen på sig att samla på sig. Anton kom till mig och var lite förtvivlad imorse.
– Mamma, jag hittar inga strumpor. Inte en enda alltså!
Och mycket riktigt, han hade inte en enda ren strumpa. Tuva hade ett enda par rena byxor, och de var på jäskens till för små. Bara att sätta igång å tvätta! Fem maskiner på raken fick det bli, för att återställa tillgången på rena paltor!

Nu ska jag sätta mig ner och skriva upp vilka problem vi upplever att vi har med våra hundar, för imorgon kommer räddningen. Hoppas jag. Vi har kontaktat en hundtränare, för nu är måttet rågat med vovvarna. Idde börjar bli helt omöjligt på alla sätt och vis. Hoppas Marie, som kommer imorgon, vet bot. Hoppas hoppas.

Men innan jag slutar vill jag bara säga tack, tack snälla underbara mamma för den fina helgen. Du har jobbat som en häst med barnen, så att Hasse å jag har kunnat koppla av och vara lediga. Och tack för den härliga lördagskvällen i Borlänge, den laddade verkligen batterierna!