Blöt avslutning

Tuva hade julavslutning på simningen igår. Blött värre, vi var ju i poolen. Vad trodde du när jag skrev ”Blöt avslutning”?! Vi hoppade över träningsprogrammet och lekte mest å plaskade. Tuvas allra käraste kompis var också där idag, Mizgin. Dom har badat ihop länge och trivs i varandras sällskap. Först plaskades det i poolen, sen rullade de lite i sina rullstolar (ja, efter att vi duschat och klätt på oss alltså) medan vi vuxna bjöds på fika. Det kan kännas lite grymt att fika och mumsa när Tuva inte får äta, men Mizgin äter inte heller så de var nöjda med att leka med rullstolarna.

Det är julsavslutningar till höger och vänster så här års, man blir lite lätt övergödd på pepparkakor och glögg. I onsdags var det julegröt hos arbetsgivaren, det var jättemysigt. Annars är ju julbord en klassiker på alla arbetsplatser, men jag hör till den där lilla skaran med människor som tycker att det gott och väl räcker med julbord på själva julafton, det är mer än tillräckligt för att göra mig helt less på julmat. Så jag tycker att julegröt är en kanonbra alternativ på arbetsplatsen. Vi bjöds på julegröt med skinkmacka, kaffe eller glögg. Självklart fanns det pepparkakor, men dem lät jag bli för där fanns ju chokladaskar också…jag är löjligt svag för choklad. Med oss hem fick vi våra julklappar också, i år var det en ask med ljus, många små ljus formade som stenar, med ett litet ljusfat till. Från Unicef. Så en del av vinsten går till behövande, det tycker jag är en bra julklapp. Nånting som man kan använda, och som bättre behövande också blir hjälpta av. Mera sånt, alla företagare och arbetsgivare, ge en gåva som ger till andra! Heja Stugknuten, bra tänkt!

Idag har vi väl gjort så lite som möjligt, det är viktigt att göra sånt också. Egentligen hade vi tänkt åka och bowla igen, men det snöar ju så infernaliskt så det känns onödigt att ge sig ut på vägarna. Och när plogbilen varit framme är det ju snorhalt, i alla fall här i Långshyttan. Jag gick till affären idag, på vägen dit gick jag genom skogen och pulsade i snön (guuud va mysigt det var i skogen med all snö) men när jag skulle hem tänkte jag att det nog går fortare att gå på vägen. Men ack vad jag bedrog mig, det var glashalt där plogbilen varit framme! Som väl var hade jag stavarna med mig att hålla balansen med, för jag halkade på vartannat steg. Till slut klev jag ner och gick i diket istället, nog för att det var jobbigt att gå i snön men jag hade i alla fall fäste under skorna.

Perfekt pulkaväder är det ju, lite sådär småblöt snö som blir finfint packad efter några åk. Men Anton såg alldeles matt ut när vi hämtade honom på fritids (vilket de flesta barn gör i slutet av veckan) så det där med pulkaåkning kom alldeles av sig. Lite tråkigt är att vi inte har någon pulka åt Tuva, hon kan ju omöjligt sitta i en vanlig pulka, hon skulle välta på momangen. Det finns ju småbarnspulkor, men dom går hon inte ner i och så skule hennes spastiska kropp förmodligen skicka henne bakåt, över ryggstödet!
Vi håller på och kikar runt efter handikapp-anpassade pulkor med så fort det står ”handikapp” framför en vara så går priset upp med minst en tusenlapp! Förra året tyckte hon att det var läskigt i början, men sen helkul att känna vinden fläkta mot kinderna när vi svischade ner för backen. Då var hon ju inte lika stel och kunde sitta framför mig i en ”vanlig” pulka. Hörru Tomten, kan du inte ta och knåpa ihop ett åkdon åt en fyraåring som är sträck-spastisk? Tack!