Det årliga kaoset

Tja, det blev faktiskt inte så farligt i år. Jag talar om julkorten. De årliga, efterlängtade julkorten som vi knäppt på barnen ända sen de var små och skickat till nära och kära. Vartenda år har det varit bök och stök, svettiga föräldrar och röriga fotografier. För två år sedan hade vi en svettig Tuva och en rödgråten Anton på julkorten, men man alltid snygga till lite i Photoshop! Vi har alltid tagit dem i samband med Lucia-firandet, när ungarna ändå är uppklädda och klara. Vilket alltid bäddat för katastrof, eftersom man är stressad nog när det är Lucia-firande! Sen har Hasse fått sitta uppe natten lång och fipplat med bilderna och knåpat ihop julkorten så att de hann skickas före den 16:e dec (annars kan man inte vara säker på att de kommer fram med julporto på). Så i år testade vi nåt nytt, nämligen att ta julkorten i god tid! Och tänk, Tuva hann inte bli svettig och Anton hann inte bli så irriterad att han började grina.
Han började gnälla efter ungefär fem minuter, då kapitulerade vi på en gång och beslöt oss för att nåt av korten vi tagit måste duga. Och så får nån annan göra dem åt oss, Fujifilm eller Expert eller nån. Det blir nog jättefint tror jag!

Fast jag gillar ju de där misslyckade korten också, där ungarna liksom välter över varandra eller gör jättekonstiga miner precis när Hasse knäpper kortet. Det visar ju barnen i ett nötskal! Årets bilder har vi inte hunnit få in i datorn, men här kommer ett litet urval av halvlyckade bilder från tidigare år att fröjda ögonen med!

Var det nån som lyssnade på Rix MorronZoo imorse? Min bror medverkade ju, i Våga Fråga!! Ha, stolt som jag vet inte vad blev jag! Min brorsa, på radio!! Vad ska hända härnäst, vi kanske ska ta och vara med i På Spåret eller leda Bingolotto? Haha, nu är Hallströmmarna (ja, jag vet att jag heter Krogh, men jag är inte mindre Hallström för det) inne i mediabranschem, se upp Sverige!

Jag är i och för sig stolt över min bror även när han inte är med i radio, bara för att han är världens i särklass bästa storebror. Nog gnabbades vi som små, men då blev vi liksom klara med den biten. Brorsan finns alltid där när man behöver honom, att låna ut en axel att gråta emot eller ett öra att lyssna med. Han är otroligt rolig att umgås med, vi skrattar jämt när vi är tillsammans. Trevlig, charmig, intelligent (med världens största bank för divserse vetande, en typisk människa man ringer till om man är med i Postkodmiljonären och ringer till en vän för att få hjälp med svaret). Han är jätteduktig på bilar, alltså att mickla och skruva och få dem att funka och det är ju en bra förutsättning när man jobbar med sånt, vilket han gör). Oj, nu börjar det låta som en kontaktannons här, men sorry alla singel-tjejer! Denne stilige kis är redan upptagen och förlovad med världens bästa Anneli, så ni är helt chanslösa.

Asch, jag kan hålla på i evighet om vad som gör min brorsa till världens bästa, men jag är stolt över att vara hans syster och det var bara det jag ville ha sagt. Jag älskar dej, Tobbe!