Alltså…jag tycker att förkylningar är så himlans onödiga. Kan vi inte bara stryka dem? Liksom göra dem helt ogiltiga så att de inte biter på oss längre? Vi kan ju för tusan landa på månen och hitta vatten på mars, nog tusan måste vi kunna bota en sketen liten förkylning?!

Tuva har haft en jättetuff natt, och en tuff dag igår. Hon bara slemmade och kräktes, hade 39 graders feber när hon vaknade igår. Ingen höjdardag. Mot kvällskvisten fick vi sätta ner droppet på snigeltakt, eftersom allt hon fick i sig kom upp igen när magen gjorde sig av med allt slem. 34 ml/h det är inte snabbt det kan jag lova!

Vi sov på soffan, Tuva och jag. Inte förrän runt 04.00 började hon få ro att sova längre stunder, men då kunde inte jag somna istället. Pigg som en mört. Vet ni, det går otroligt mycket dåliga program på TV mitt i natten? Men jag hittade på en klassisker i alla fall, Roseanne! Ni vet, den där lite rundlytta kvinnan. Det var riktigt kul att få det hysteriska kläd- och frisyrmodet som regerade då serien spelades in. Långa skjortor i helt obegripliga färgkombinationer, permanenten och den hysteriskt hemska tofsen mitt på huvudet. Ja det var tider det. Jag vill minnas att jag själv oftast gick klädd i jeansskjorta på den tiden, med hälften av håret hängande och resten uppsatt i en tofs mitt på huvudet som var så hårt åtdragen att jag fick huvudvärk. Men det var ju mode vet ja!

Halv sex somnade jag i alla fall och sov i två underbara timmar innan Anton kom upp och var hungrig. Jag var alldeles för trött för att tänka logiskt (som att till exempel be Anton väcka Hasse istället och låta mig sova) så jag raglade upp och började serva sonen. Mjölk och sylt å flingor ville han ha. Och en macka. Han upptäckte ganska snart att mamma var lite för trött för att göra frukost, då jag rev ner flingpaketet från hyllan och öppnade det upp och ner, slet visst sönder det lite också.
– Eh, mamma om du bara ställer fram grejorna på bordet så fixar jag det här själv ska du se!

Gullunge! Han fixade det alldeles galant själv, och kom sen och kröp upp hos mig å Tuva i soffan.

Jamen renoveringen då? Jo då, den står inte alldeles still. Igår var det lite finlir, Hasse köpte nya uttag och skruvade upp och idag läggs det golv för fulla muggar. Raie är här och hjälper till, bilder ska jag försöka lägga ut ikväll. Förhoppningsvis hinner vi klart med golvet idag, så vi kan fara å köpa lite lister och foder för när det är uppsatt så är sovrummet klart för inflyttning. Och jag börjar tycka att det är lite trist att sova i vardagsrummet.

Nu ska jag och lilla prinsessan knoppa lite på soffan. Tjipp o’hoj!

Här kommer dagens rapport i ord och bilder. Idag har rummet gått från trista, gula Covertapeter till att få en sjukt snygg fondvägg och enfärgade tapeter på sidan av. Vi är inte helt klara med tapeterna ännu, vi kom igång ganska sent så vi lämnar en vägg till imorgon.
Vår tidsplan sprack lite för att livet kom och lade sig i planeringen. Båda barnen har blivit förkylda! Yippie, precis vad vi behöver just nu…INTE! Ingen av dem är sådär hemskt illa däran, men ingen av dem är tillräckligt pigg för sina vanliga aktiviteter. Anton får stanna hemma från F-klassen imorgon också, Tuva får hoppa över simningen. Hon är väldigt slemmig i luftvägarna, och är lite trött å hängig. Men hon orkar i alla fall ”humla” lite, det är en bra måttstock. Orkar hon humla, så är hon relativt okej.

Nu ska jag ta mig en kopp te och stupa i säng så jag hinner blunda en stund. Låter på lilla damen som om det kan bli en natt på soffan. Puss å kram, hela dan!

Jahapp, renoveringsrapport nummer tre då, med före- och efterbilder. Taket är målat och täcktapeterna sitter på plats! Tack gode Vem som Helst för EasyCover tapeter! Fullkomligt genialiskt påfund, jag är övertygad om att de uppfanns av en kvinna. Det trodde förresten säljaren på färgaffären också (en manlig säljare), det verkade så kvinnligt logisk att uppfinna nåt som tog bort det tristaste med tapetsering (spackel och slipning).

Apmycket snö har trillat över oss här i Dalarna! Igår var där ett så vintrigt täcke med snö över hela Långshyttan, plogbilarna jobbade för att hinna röja alla vägar och gångbanor. Varenda kotte var ute och skottade sina uppfarter och ungarna lekte i snön. Sen började det snöa igår kväll och måste ha snöat hela natten för när jag vaknade imorse kunde man inte se ett spår av det vi skottat så fint dagen innan. Snödjupet på gräsmattorna går nu upp över knäna, här snackar vi vintrig vinter! Hoppas att mycket får ligga kvar till sportlovet som är två veckor bort, så alla lediga barn kan roa sig med pulkor och skidor. Men det behöver ju verkligen inte komma mera snö nu, det räcker och blir över. Just nu har det börjat snöa igen, stora vita mjuka flingor singlar ner mot marken. Attans. Det blir till att skotta imorgon också.

Jaha här kommer dagens före-och-efter. Väggen som igår blott var en spånskiva på ytterväggen mot vardagsrummet har förvandlats till en fix färdig isolerad vägg, med spånskivor på ömse sidor reglarna, isolering och gipsskivor utanpå. Voilá!

Imorgon börjar vi med det roliga, när man får slabba lite med färg och tapetlim. Taket ska målas och sen ska Easy Cover-tapeterna upp. Det rör på sig!

Dagens före-och-efter-bilder.

Ser kanske inte så märkvärdigt ut, men det är inte helt okomplicerat att smälla upp en helt ny vägg med vinklat hörn! Det är mycket mäta, fundera, mäta igen. Till på köpet var vi tvugna att åka in och köpa fler reglar så arbetet kom inte igång förrän på eftermiddagen. Jag tycker att jag har världens bästa snickargubbe! Själv begriper jag inte mycket av sånt där, vinklar å reglar och spik å skruv. Men jag hjälper gladeligen till med det lilla jag kan: hålla i och se glad ut.

Både vardagsrummet och sovrummet känns genast mycket trevligare fastän projektet bara är i sin vagga. Kanske kanske att väggen blir klar imorgon, så vi kan börja tapetsera i helgen. Längtar! Vi hämtade ju hem tapeterna idag så nu kliar det i fingrarna efter att få sätta upp dem!

Medan Hasse var och köpte virke åkte Tuva å jag till simningen. Det blev ingen simning i tisdags, för Tuva var så himla trött (men det får man vara när man bara har sovit 1½ timme på hela natten) och så lät hon lite rosslig. Men idag blev det av! Tuva var jätteglad förstås, och så fort hon såg Stina så var jag som vanligt ganska oviktig. Det är så härligt att se dem i vattnet där de plaskar, busar och tränar. Efter 45 minuter höll Tuva på att somna i Stinas knä under stretchingen, med ett trött och förnöjt smil över hela ansiktet.

Anton har haft en kompis här på eftermiddagen, Emma. De lekte kurragömma medan jag lagade mat. Efter några vändor kurragömma började väl fantasin tryta vad gällde gömställen, så Emma frågade om inte jag kunde gömma henne. Så det gjorde jag. Då ville så klart Anton ha hjälp att gömma sig nästa gång, och sådär höll vi på. Jag tror att jag tyckte det var minst lika kul som ungarna tyckte. Fast ett gömställe kunde Anton inte sitta still på. Jag gömde honom i tvättkorgen, och lade tvätt över honom. Han syntes inte alls, men när Emma gick omkring och letade så hörde jag inifrån tvättstugan:
– Näe fy vad det luktar här, jag ger upp och kommer fram innan jag kräks i tvättkorgen!

Glömde att sonen är kräsmagad…

Hej och hå, här snickras det för fulla muggar!
Ni får förlåta om det blir lite långt mellan inläggen ett litet tag framöver, men misströsta icke för det! När vi renoverat klart blir det fart på bloggandet igen. Vi håller ju på att göra om vårt sovrum, det rum som var det allra första vi skulle tapetsera när vi köpte huset för vi tyckte tapeterna var hemska. Det var 2005 det, när vi flyttade in. Mycket har blivit gjort sedan dess, men inte i sovrummet. Nu lessnade vi ur och tog tag i projektet! Så just nu är väggen mellan sovrummet och vardagsrummet mest ett stort hål! Vi håller på och bygger garderob där, ska bli en tjusig sak med skjutdörrar när det är klart. Jag tänkte illustrera med ett foto, men då bestämde sig min kamera för att den inte var på humör idag. Typiskt!

Ni får helt enkelt använda fantasin. Väggen är som sagt mer hål än vägg just nu, sovrummet är tömt på möbler så att vi ska kunna jobba därinne. Sängen står i vardagsrummet, inklämd intill soffan och bakom soffan står de gamla garderoberna. Här är minst sagt lite trångt!
Men det peppar, för då vill man ju få det klart så alla möbler kan få flytta in igen. Tapeter har vi beställt och ska hämta imorgon (urläckert blir det!), nya golvet ligger i sina förpackningar och bara väntar på att bli lagt. Så vi lägger lite krut på renoverandet ett tag, vilket kan betyda att det blir lite mindre tid vid datorn. Men nån rad ska jag väl hinna plita ner fast vi hamrar och spikar!

Om kameran behagar vakna till liv igen ska jag lägga ut bilder också, så ni kan hänga med i förvandlingen från nattsvart grotta till fräscht och snyggt sovrum!

Ett snabbt litet inlägg på morgonkvisten för att svara på en fråga jag fick av Malin.

Vart har Tuva ont?

Det är ju just det som kruxet, vi vet inte! Kanske i magen, som inte funkar som den ska? Kanske i hennes muskler som är spända 24 timmar om dygnet? Vi kan bara gissa och trösta. Och det är hemskt frustrerande.
Hon hade en tuff natt inatt och hade fortfarande lite ont när jag vaknade imorse (Hasses natt i natt). Men nu verkar hon ganska pigg och glad. Vi ska iväg och simma nu. Tjipp ohoj!

Förlåt att jag inte skrivt på flera dagar nu! Jag har mest bara slappat och haft det bra. Brorsan och hans förtjusande tjejor har varit här i helgen! Anton och Sofia har lekt för fulla muggar, hon fick honom till och med att tycka det var roligt att leka ute! I och för sig vet jag att Anton innerst inne gillar att vara ute, men han tycker att det är så fasligt besvärligt att klä på sig, så han liksom glömmer att det är kul när man väl kommer ut. Men det lyckades Sofia få honom att glömma. Det första Anton frågade i söndags morse var om de skulle gå ut och leka, då stod Sofia yrvaken i pyjamasen och undrade om hon inte kunde få äta frukost först åtminstone.
De bjöd även på en teateruppvisning på söndagen, Ben10 och Gwen (Ben10 och hans kusin). Jag hängde väl inte riktigt med i handlingen, men duktiga var dom. Rekvisita och allt fanns med. Tuva tyckte att föreställningen var väldigt roande, hon skrattade stundvis så hon kved.

Vi vuxna har mest bara njutit av att få rå om varandra. Det gör man alldeles för sällan. Rår om varandra. Fram för mer rå människor emellan! Och mera kramar, vi kramas alldeles för lite tycker jag. Själv kramas jag så fort jag kommer åt. En kram säger mer än tusen ord, och ibland kan en kram ta vid där orden inte räcker till. Sen finns det ju förstås människor som har lite svårt med inkräktare i den privata sfären och får panik när man försöker kramas, det får man ju lov att respektera förstås. Men jag är en kramare. Passade på att kramas med världens bästa storebror (ja det kan ju inte finnas bättre än min) både länge och väl.

Tuva tyckte det var jättemysigt att få ha morbor å moster å kusinvitamin här hos sig. Hon bjöd på lök- och äppelsoppa kokt i plastköket!
Men hon har det lite jobbigt nu också, lilla tösen. Natten till lördag (eller om det var söndag, jag minns faktiskt inte) var hon så spänd och spastisk att hon inte kunde sova utan hjälp. Jag hade inte somnat när hon började gny i sin säng, och när jag kom in så satt hon närapå upp i sängen för att hela kroppen var så spänd. Jag fick tynga ner hennes armar och huvud för att hon skulle kunna slappna av och somna om. Så snart jag lyfte bort mina armar for hon upp i halvsittande igen, som en fällkniv, och vaknade av smärtan. Älskade lilla snuttan. Vi sov på soffan den natten, så att jag kom åt att hålla ner hennes spända kropp.
Ikväll har hon ont. Om det är av spasticiteten eller om det är magen som plågar henne vet jag inte, bara att hon har fruktansvärt ont. Hon spänner varenda muskel i kroppen, svettas och kvider ”aj aj aj”. Jag känner mig så förbannat maktlös! Jag gör vad jag kan, masserar på magen (om det är den som bråkar) och försöker hålla emot när hon spänner sig så att musklerna till slut kan slappna av och låta henne somna.

Hon gråter igen, jag måste gå.

Ta du och dra nåt gammalt över dig, Herr Leigh och lämna min dotter ifred!