Vårekiperade pojkar!

Hasse och jag är inga storköpare av kläder. Det är så urbota tråkigt att åka och handla kläder. Så det brukar bli väldigt långa mellanrum mellan shoppingturerna med den följden att det ibland kan bli lite smått akut. Igår fick det lov att bli en tur till Kupolen för att fräscha upp makens garderob en aning samt köpa skor åt Anton. Vi plockade ihop en hel hög med kläder och skickade in Hasse i ett provrum där han blev kvar en god stund (ja, jag fortsatte ju ösa in fler plagg när han ändå var därinne). Under tiden kikade jag lite på barnkläderna som hängde alldeles utanför provhytten och hittade en ursnygg grön pikétröja som skulle klä Anton likt en ädelsten.
– Anton, om jag köpte den här åt dig, skulle du då använda den?

Sonen har alltid varit ganska petig med vad han har på sig, det ska vara lagom mjukt, lagom färg, lagoma mönster och rätt material så det var lika bra att fråga när han ändå var med.
– Wow, ja visst! Vilken snygg!

Anton ryckte åt sig plagget och höll det framför sig för att kolla i den stora spegeln utanför provrummen.
– Hm…japp!

Sen pilade han iväg mot ställningen där jag hittat tröjan och började kika omkring. Intill ställningen fanns ett bord med bomullsbyxor i väldigt våriga färger; gul, blå, röd, grön och vit.
– Dom här röda byxorna var ju snygga, får jag prova dom till?
– Eh, va?
– Får jag ta med mig byxorna och tröjan in i ett provrum och testa dom ihop?
– Ja…?
– Bra!

Jag blev stående en stund, det tog ett tag att plocka upp min chockerade haka från golvet. Hade min son just bett att få prova kläder? Uppenbarligen gillade han vad han hittat, för han kom ut glad i hågen och plockade på sig fler tröjor och fler par byxor. Till slut hade han en alldeles egen hög med två par brallor (ett par röda och ett par gröna), tre tröjor och ett paket boxerkallingar att kånka till kassan! Skor hittade vi också (i en annan butik, förvisso) som passade till. De gamla hederliga springskorna med kardborre är ett minne blott, nu ska det vara skate-skor. Allra helst ville han ha ett par svart/vita DC-skor men där drog mamma och pappa gränsen. 850 riksdaler för ett par dojor som kommer vara slitna bortom all igenkännlighet inom två månader är inte okej… Kanske lite längre fram, när han inte nöter skor fullt lika snabbt. Och inte växer ur två storlekar per säsong. Alltså typ när han är 18, hihi.

I morse klädde sig Anton så han skulle matcha sin far.
– Vad har pappa för färg på brallorna idag?
– Gröna.
– Då tar jag röda brallor. Och grön tröja!