Smygstart

Åh nej…jag har gjort det. Jag har smygstartat med julpyntet!
Ja ja, affärerna smygstartar väl redan i månadsskiftet september/oktober, men jag brukar inte smygstarta! Första advent ska det va! Sent på lördagskvällen, så att allt är så där magiskt när Anton vaknar, med tomtar och ljusslingor, adventsstjärnor. Det gick av bara farten idag, det var inte meningen!
Jag städade lite, och när det var rent och fint så tänkte jag bara kolla om de där nya julgardinerna gjorde sig i köksfönstret. Och om adventsljusstakarna fungerade. Ett tu tre, så hade jag ju rivit upp nästan allt julpynt och ställt ut det lite här och var i huset! Det blev ju fint förstås, men nu sitter jag här och funderar på att plocka ner allt igen, för det blev ju fel det här. Asch, det kanske känns mer rätt om vi dricker lite glögg och käkar pepparkaka på söndag. Vi kan ju åka och kolla på julskyltningen också, då kanske det känns ”rätt” igen.

Åh, jag minns julskyltningarna från när jag var mindre. Affärerna täckte för sina fönster med brun papp, och så gick man där och var så nyfiken på hur det skulle komma att se ut vid avtäckningen. På söndagen, första advent, for vi in till stan och fick äntligen titta i alla de där vackra julfönstren. På torget stod en massa knallar och sålde allt från kola till stickade mössor och vantar, idrottsföreningarna sålde lotter och så var det underhållning med sång och musik, varm glögg och pepparkaka. Tomtar stod lite här å var och delade ut godispåsar. Det var riktig julmagi!
Eller så var det bara skitkallt och en himla massa folk som trängdes för att snylta glögg (gratis är gott) och titta på en massa hemslöjd som ingen ändå tänkte köpa, men så har man liksom romantiserat det och lindat in det i stjärnglans och fluffig snö i efterhand…jag vet faktiskt inte. Men jag tror jag väljer att tro på att det är ett tvättäkta minne!

Tuva fick sin lilla sittning i Humlan idag! Åh, va lycklig hon blev. Smilet spred sig över hela ansiktet där hon for runt i sakta mak och ropade:
– Titta, titta! Mamma! Titta! Pappa, titta!!

Hon orkade en ganska lång stund, men till slut rann svettpärlorna och hon protesterade inte ens mot att kliva ur sin ögonsten igen. Då hade ju mamma börjat sätta upp tomtar till höger och vänster, jättespännande att titta på!

Nu måste jag kila och göra lite mat till prinsessan, men först måste jag klämma in en bild på vår kära lilla hundvalp som inte har den blekaste aning om att han faktiskt är en hund. Han sitter på rumpan framför brasan hela kvällarna och bara myser. När vi lärde honom ”sitt” så var det inte där här vi tänkte på!