Eureka!

Puh! Jag är helt matt av städning idag. Vad jag har städat? Antons rum!!

I flera dagar har jag vänligt bett sonen att städa lite så att jag kunde ta mig fram med dammsugaren i hans rum, men liksom Alfons Åberg, så ”ska han bara” göra ditten och datten först! Jag tror nästan att varenda pinal som han äger och har låg utspridd på golvet. Legot låg i en gigantisk hög på bilmattan, alla böcker var vräkta ur lådan, superhjältar och actiongubbar drällde överallt utom där dom skulle vara, papper och pennor till förbannelse. Gaah!!! Och så förstås den där tjusiga järnvägen som ringlade sig från hans rum och ut över hela hallen på övervåningen.
Jag försökte med vänliga önskningar om städning, böner och slutligen vädjade jag till hans logik men den visade sig vara långt större än min egen…
– Anton, du kan väl ta och städa lite på ditt rum?
– Nej, men jag håller ju på med en lek juh!
– Jomen, du leker ju bara med järnvägen just nu. Allt annat, som ligger i ditt rum, det leker du ju inte med. Man kan ju inte leka med alla dom sakerna på en gång.
– Men mamma, jag leker att järnvägen börjar vid en soptipp. Och soptippen är mitt rum!

Jaha…ja, men då leker han ju faktiskt med alla sakerna på en gång. Jag fick se mig besegrad. Men idag, när Anton var på F-klassen, passade jag på att röja av. Med sopsäck. Jamen, herregud om ni bara visste vad prylar min son har! Han är en samlare, utan dess like! Varenda liten moj och grej kan sparas för att användas senare, pinnar, trasiga plastburkar, tomma toarullar och förpackningar. Jösses, förpackningarna! Om Anton får en leksak så måste han PROMPT ha även förpackningen kvar. Det blir ganska mycket förpackningar i längden, och som alla vet så packar ju inte leksaksindustrin för att förpackningarna ska ta liten plats, utan för att synas väl i hyllorna. Jag höll på i flera timmar innan jag utbrast:
– Eureka, jag har hittat det!!
– Vaddå? undrade maken
– Golvet!!

Mmm, golvet fick till och med en liten kyss av golvmoppen. Inte en dag för tidigt. Nya lakan och lite julpynt, sist av allt satte jag upp Antons affischer som länge legat ihoprullade på golvet i väntan på att bli tilldelade en plats av den sparsamma väggytan i sonens rum. Två stycken har han, Star Wars-affischen som han fick av Tilde och så en Wall*e affisch som han fått av Nilla.
Sonen blev alldeles lycksalig när han kom hem och beskådade sitt rum.
– Men åh, va fint du har gjort mamma! Och mina affischer är uppe, tack tack tack!!
– Varsågod, mitt hjärta.
– Eh…och förlåt för att jag inte städade. Tänkte göra det men…

Ha ha, han låter redan som en tonåring.