Skol-kväll

Ja idag har sonen verkligen fått slita i skolan. Först 8-13 och sen 17-19 för ikväll var det Öppet Hus!
Det kändes lite motigt innan vi kom iväg, kvällstid och just runt tiden för middagsstök och hundpromenader och så till på köpet på en torsdag vilket innebar att ridningen fick stå tillbaks ikväll. Men när vi väl kom dit var det jättemysigt! Vi kom i full styrka, Hasse, jag, Tuva, Anton och farfar. Sonen var stolt som en tupp att han hade så stor ”fanclub” med sig!
Klassrummet var fullpackat och stämningen var obeskrivligt härlig med glada och uppjagade elever som ville visa precis allt som hör skolan till, spända småsyskon som storögt plirade på allt spännande ett klassrum innehåller, och stolta mammor och pappor (och farfäder och fastrar och allt vad där var) förstås.
Vi fick följa med under en skoldag i mini-format med samling, musik, matte, och svenska. Och ”lunch” förstås, korv med bröd och festis. Tuvas ögon var som tefat, hon är jättenyfiken på skolan och längtar efter att bli stor och börja där själv. Varje dag när Anton kommer hem följer samma rad med frågor, och varje dag besvarar storebror dem.
– Anton! Hemma!
– Ja, jag är hemma.
– Toola?
– Ja, jag har varit i skolan.
– Matte?
– Ja, jag har haft matte.
– Lätta?
– Ja, jag har läxa.

Tuva är förresten pigg igen! Det blev ingen allvarlig reaktion på vaccinet, tack och lov. Så nu är hon ”back on track” och har varit på simning med Linda, vilket idag var ett äventyr för sig. Inte själva badet, utan resan dit och hem. Vår buss var på service så Linda föreslog att de skulle ta hennes bil till badet, en golf kombi. När tjejerna kom hem igen hade Linda fått en helt annan förståelse till varför vi skaffat oss en minibuss. Ty att lasta i och ur 20 kilo stel och föga samarbetande Fjäril i ett säte som befinner sig i knähöjd utsätter ryggen för prövningar den inte är byggd att klara. Att sedan få med sig rullstolen i något annat än bagageutrymmet på en minibuss kräver lite finess och kunskap om hur man demonterar en rullstol så mycket det bara går, vilket medför att den måste monteras ihop igen när man nått målet för resan. Linda är nu med i vår ”vi älskar minibussen”-klubb.

Fick förresten en väldigt fin utmärkelse idag av en läsare.

Denna ska jag nu skicka vidare till 7 stycken andra bloggar som jag tycker är värda priset. Om du är en av dem, så kopierar du bara bilden på pokalen och lägger den på din sida. Sedan skickar du i din tur den vidare till 7 stycken andra och lämnar ett meddelande i deras blogg. En glad, kul och positiv sak som visar att du är en bloggare värd att läsa, samt ett sätt att se till att andra som läser din blogg får nya intressanta bloggar att följa. Samtidigt ska man berätta sju saker om sig själv, som man inte tidigare berättat på bloggen. Här har ni dem…

1. Jag är inte religiös, men jag ber ändå en egenhändigt ihopknåpad bön varje kväll innan jag somnar. Bara ifall att.
2. Jag kan inte sova ordentligt utan min tempurkudde. Den är jag ruggigt beroende av!
3. Jag är väldigt blyg.
4. Jag är, efter 10 år, fortfarande hejdlöst förälskad i min man.
5. Jag är ganska så insnöad på Twilight-sagan.
6. Den enda kroppsdel jag egentligen har komplex över är mina fötter. Dom är inte särskilt kvinnliga.
7. Den här punkten får jag återkomma på. Jag fick just hjärnsläpp…

Här kommer sju bloggar som jag vill rekommendera:

1. Smulgubbe – underbara Tove bloggar om fantastiska krigarprinsessan Tekla. Favorit!
2. Honungspojken – om en underbar liten kämpe, precis lika söt som honung
3. Heja Abbe – vinnare av Stora bloggpriset 2009. Bara en sån sak!
4. Om Livet, Döden och allt däremellan – Ja, precis det handlar den om!
5. Annas blogg – starkt. Oj, så starkt…
6. Rymdkevin – Om Kevin, som har SMA och ett smil som kan smälta en gråsten
7. Att leva med Skalman – om en störtskön kille som har en sin egen mat- och sovklocka