Grannfrun kallar mig det. Pysselfia. Och det stämmer nog…
På sistone har det blivit en väldig massa pyssel och jag älskar det! Idag har jag pysslat en hel massa. Antons piñata är färdig! Den blev väl inte helt lik originalet, men jag tycker att min kreativa sida har gjort bra ifrån sig! Den är mitt personliga mästerverk, helt enkelt!
Anton kan ju vara lite kinkig med att saker och ting ska vara hyffsat verklighetstrogna så jag slopade min ursprungliga plan om att överraska honom på kalaset med piñatan. Tänk om jag, stolt som en tupp, hade presenterat min kreation på kalaset och blivit total-sågad av både sonen och kalasgästerna… Näe, hellre bita i det sura äpplet redan nu och därmed köpa mig själv några dagar att komma på en plan B.
– Anton, jag är klar med piñatan. Du kan väl kolla på den och säga vad du tycker?
– Visst! sa sonen och slet upp dörren till tvättstugan, där underverket stod på tork.
Det blev alldeles tyst. Fasen också, han avskyr den…Genast började tankarna snurra runt i huvudet. Skulle jag hinna göra en till, bättre, innan torsdag? Hur lång leveranstid var det på de där som man kunde beställa från England?
Så avbröts jag av sonens skratt! Det där skrattet som är en blandning av chock och förtjusning.
– Åh! Åhhahaha åh!! Mamma, den är ju jättefin!! Tack, tack, tack tack mamma!!!
Jag fick en bamsekram och kände hur jag växte med minst en meter där jag stod i köket. Jag klarade det! Jag lyckades svänga ihop en fullt godkänd piñata! Hoppas nu bara att den funkar som den ska, jag har ju lite dålig koll på hur mycket jag limmat på den egentligen. Barnen kanske får slå sig blå innan de får hål på den… Jaja, förr eller senare lär den ju ge upp om jag låter 13 barn misshandla den efter fri vilja!
Men jag har inte bara pysslat med piñatan, jag har också övat inför morgondagen. Imorgon ska jag dekorera en tårta åt Ulla i Granngården. Hon fick nys om min svamptårta och frågade om jag kunde hjälpa henne med en Hello Kitty-tårta till hennes barnbarn som fyller år på söndag.
– Jaaadå. sa jag.
Jag säger alltid ”ja” alldeles för fort. Men å andra sidan brukar jag lyckas med det jag åtar mig. Och har jag lovat en Hello Kitty-tårta så skall jag så även leverera en sådan! Det blir ju faktiskt inte så ansträngande, Ulla bakar själva tårtan, det enda jag ska göra är att lägga på ett Kitty-huvud i MMF och dekorera det. Busenkelt. Eller?
Jag lovar att lägga ut ett foto på slutresultatet!
Just nu har vi lite fredagsslapp i soffan. Tuva är helt slut efter en intensiv morgon på habiliteringen. Först träffade vi specialpedagogen som hade för avsikt att kolla av lite vart Tuva ligger utvecklingsmässigt samt att se hur Tuva kunde få hjälp att uttrycka sig. Tuva var inte ett dugg intresserad av att samarbeta… Specialpedagogen jobbade för fulla muggar för att fånga Tuvas uppmärksamhet medan Tuva själv växlade mellan att titta i taket och att försöka låsa upp rollstolen för att kunna rymma därifrån! Efter många tappra från pedagogen fick Tuva sin vilja igenom.
-Nita? Tjött. Paus. (Anita, jag är trött. Kan jag få en paus?)
– Haha, ja okej då. Vi tar paus.
Efter pausen kom psykologen för att göra sin egen bedömning av Tuvas utveckling. Med sig hade hon en stor bok med olika bilder som Tuva skulle identifiera och fundera kring. Skittråkigt, tyckte Fjärilen. Men psykologen kämpade på och lyckades med en stor portion entusiasm fånga Tuva korta stunder. Lilla damen fick stor guldstjärna och plus i kanten när en bild av en harpa dök upp och Tuva sa att det var en gitarr. Jag blev ganska impad jag också, det var en ganska dålig tecknad bild av en harpa, så att Tuva lyckades identifiera den som ett stränginstrument är ju faktiskt helt fantastiskt! Roligast var nog ändå när det dök upp en bild av en tandborste. Vid det laget hade psykologen och Tuva kommit in på samma våglängd och behövde inte så mycket hjälp med tolkningen från min sida.
– Bossta.
– Just det, en tandborste är det.
– Hibbi. Ättlid. Pusch. Bossta.
– Vad är en hibbi?
– Det är vår hund, Zingo. inflikade jag, varpå psykologen brast ut i skratt tätt följd av Tuva.
– Haha, jasså Zingo luktar äckligt när han pussas? Ja, då behöver han nog en tandborste!