På onsdagskvällar jobbar Linda. Hasse har badminton och jag boxning. Eller hade, säsongen är (redan) slut. Så nu är vi ofta hemma, hela högen. Får vara med på Antons onsdagsmys. Hyrfilm, popcorn eller chips och så nåt gott att dricka. Och det är riktigt mysigt, att få kura ihop i soffan nära Anton och bara vara. Tuva får all uppmärksamhet hon kan önska av Linda och vi kan ägna oss åt Anton precis 100%.
Ikväll blev det ännu onsdagsmysigare än vanligt för sonen. Hasse, jag, Tuva och Linda är hemma och som bonus kom farmor och farfar också! Sonen sitter just nu lutad farmor och gömmer popcornskålen för farfar medan de tittar på Madagaskar 2. Min stora, lilla prins. Som fyller 8 år på måndag!! Hur i hela friden gick det till? Höll vi inte 5-årskalas förra året?
Jag har pysslat med piñatan idag. Monterat ihop de två lösa delarna, fyllt den och limmat igen den, grundmålat den och gjort lite kompletterande dekordelar i kartong. Den kommer bli kanon!
Men jag fick backa lite med fyllningen. Jag tänkte att de traditionella godispåsarna kunde få gömma sig i piñatan, istället för fiskdamm (det är man väl ändå lite för stor för när man fyller 8?) men när jag packat i alla 13 godispåsar och försökte lyfta piñatan började den knaka i protest. Den ska ju hänga i taket (eller nåt) och då blev 13 påsar med smågodis lite för mycket att bära upp för min papier maché skapelse. Men självklart hade jag en plan B!
Istället fyllde jag den med inslagna kolor (Dumle och Geisha), klubbor och käcka små minipåsar med Ahlgrens bilar. Och papperskonfetti förstås. Ganska lite konfetti…det är ju jag som ska sopa upp eländet sen…
– Men vart ska vi hänga den, mamma? frågade sonen
– I taket!
– Men det är väldigt högt i tak där vi ska vara.
– Jo…det tänkte jag inte på.
– Du får hålla i den!
För mitt inre öga såg jag när 13 ungar gick lös på piñatan med slagträn…och missade piñatan. Men träffade mig. Väldigt smärtsamt bara att föreställa sig…
– Hmm…kan vi inte hänga den i taket så får vi väl hänga den längst ut på en kvast. Så kan jag hålla kvasten. Kanske.
– Ja, det blir säkert bra.
Ny bild för mitt inre öga:
Piñatan blir för tung att hålla upp när barnen börjar slå på den, jag tappar kvasten och piñatan i golvet varpå den går i tusen bitar. Barnen blir skitbesvikna. Särskilt Anton.
Jag får fortsätta jobba på den där idén med upphängning. Den behöver helt klart finslipas.
Vi kan väl få se en bild av skapelsen? Piñatan alltså… :-)
Den är inte riktigt klar än, men bilder ploppar ut på min DT-blogg allteftersom arbetet fortskrider. Jag har en liten gissningstävling där! Vinnaren får äran. =)
Så kika in på Busmamman och kolla!