Var det månne nån mer än vi som hann byta till sommardäck på bilen förra veckan? Tji fick ni! Och vi…
Vi var så säkra på att våren kommit för att stanna att vi sulade om i lördags, helt emot våra traditioner. Hasse brukar aldrig byta till sommardäck före 15:e april, men nu skulle ju ändå svågern byta däck på sin bil så då kunde de ju hjälpas åt med båda bilarna när de ändå höll på. Och vad kommer nerdimpandes om inte en jäkla massa snö!!!
Tuva och jag skulle åka till Borlänge för att prova på Datorlek på Datateket. Eftersom det snöat tog vi stora, fina motorvägen istället för småvägarna över skogen. Det gick ju jättebra…ända till Säter, vilket är ett stenkast från Borlänge. Ja, ett himla långt och rejält stenkast men allting är väl relativt. Strax före Säter började anti-sladd-lampan blinka som besatt och bilen gled som på såpa över vägbanan. Lugnt och fint började jag blinka för att svänga av på en avtagsväg där jag tänkte ringa Datateket och tala om att jag inte vågade köra längre utan måste vända om. Avtagsvägen kom, jag bromsade, ingenting hände, avtagsvägen gled förbi och jag hade inte fått stopp på bilen. Det var bara att gasa på igen och hoppas på att jag skulle lyckas vända i rondellen i Säter. Så halt var det!
Tuva har ändå haft jämt göra den här veckan. I torsdags for vi till ortopedversktan i Avesta för att göra avgjutningar av Tuvas ben, hon ska få skenor! Det var nog en upplevelse som lilla damen lika gärna varit utan. Till saken hör att Tuva inte gillar nämnvärt när nån håller på med hennes ben. För att inte tala om fötterna, vilka är föremålet för hela den här insatsen. Tuva går på tå vilket resulterar i att vadmuskeln blir för kort för att kunna sätta ner hälen i marken. Så skenorna ska hjälpa henne att få ner hela foten i backen samt ge stadga runt vristen så hon får lite bättre balans.
Tuva började ana oråd redan när vi skulle ta av hennes strumpor.
– Ska vi ta av strumporna då? frågade jag ärtigt.
– Näääeee….
Men strumpor och byxor for av, och på kom en sån där tjusig socka som man får när man lägger gips. Och så en plastskena (för att skydda benet när gipset skärs upp och tas av) och sen gips. Under hela proceduren skulle Tuva gärna vara stilla och ha foten böjd i 90 grader….jo, tjena! Tre vuxna var vi som kämpade oss lika svettiga som stackars Tuva där hon låg och gjorde allt i sin makt för att komma undan vårt grepp. Vi fick muta med både bulle, saft, glass och kaka. Men hon förlåter snabbt, Tuva. När båda benen var avgjutna och klara riktade hon sina glansiga ögon mot ortopedteknikern och stånkade fram ett:
– Hatt, hatt! (tack, tack)
Och efter en stor bägare vaniljglass var allt glömt och förlåtet. Dagens andra chock kom när vi efter sjukhuset for in på Jysk för att köpa gardiner till Antons nya rum. Där var nån form av öppningsfest så det böjds kaffe, kaka och godis. Och så var Jysk-fågeln där. Ni vet, den där som ser ut som en snäll och beskedlig gås på deras plastpåsar. Men den i butiken var mer av pelikantyp med en längd på 2 meter. Tuva höll på att få hjärtsnörp när pippin stegade fram och frågade om han fick bjuda på lite godis. Tuva gapade stort och blev alldeles likblek innan hon tyst men bestämt viskade
– Nej!
När vi stod i kassan kom den nedrans fågeln igen och gick förbi, varpå Tuva tog till stora lipen. Otäcka flygfä!
Men idag har det varit glada miner, vi har varit hos logopeden! Och idag stod fika på menyn! Det är egentligen ett sätt för logopeden att se hur Tuvas munmotorik fungerar, men fika är ju lika gott för det! Vi satte oss vid bordet och logopeden gav Tuva ett Marie-kex. Ett helt. Tuva tog emot det, betraktade det fundersamt…höll upp det framför mig och gav sedan tillbaks det till logopeden. Tuva har ju aldrig fått ett helt kex förut, så hon begrep inte alls vad man skulle göra med det! Vi fick dela det i småbitar för att hon skulle koppla att det var nåt hon skulle stoppa i munnen och då tog det fart med fikandet. Det höll på att bli lite väl mycket fart eftersom Tuva inte har nåt begrepp om hur mycket som går in i munnen och att man kanske måste tugga lite emellanåt. Men skoj var det!
Veckans höjdpunkt var nog ändå i eftermiddags när faster och farbror kom på besök…med presenter från KappAhl. Är det nåt Tuva kan se på mils avstånd så är det förpackningar från klädbutiker. Hon blev så till sig att hon skakade när hon tog emot kartongen som innehöll två toppar och ett par tights. De skulle genast provas, utanpå den mundering med tröja, kjol och tights hon redan hade på sig. Kläder är underbart, ju mer desto bättre!!
Nu är det en trött liten tös som ligger i sängen och bäddar ur alla lakan. Hon är så övertrött att det inte går att få kroppen att somna även om huvvet är trött. Och så kan hon inte riktigt smälta att det måste gå en hel natt tills hon får ta på sig de nya kläderna igen…