Racer-Rulle!!

Nu har jag fått den, min nya rulle!! Åh, den är alldeles…alldeles…underbar! Den är gul, och lite röd med ett supertufft skumskydd på röret där det står ”Crocodile”. Det får stå vad det vill, den heter ändå Rulle! Jag blev så himla glad när min sjukgymnast kom hit med den idag, ville prova innan hon ens hunnit mickla ihop den färdigt. Men vet ni vad jag upptäckte? Det går att backa med den! Det kunde jag minsann inte göra med min förra Rulle, den hade backstopp. Men den här har back och jag kan vända den på en femöring säger mamma. Vad är en femöring förresten?

Jaja, i alla fall så är den häftig. Mamma har hängt på min skylt och min ank-tuta så nu känns den verkligen som min. Klart att jag blev lite ledsen när lilla blåa Rulle skulle åka hem med sjukgymnasten men efter en liten stund kändes det bättre. Jag har ju racer-rulle nu! Mamma säger att jag kommer kunna springa så fort med den att vi nog borde skaffa cykelhjälm och såna där glasögon som dämpar vinddraget i ögonen, tihi…

Men jag har en ännu större nyhet…det är nåt alldeles i hästväg….jag har…KISSAT PÅ POTTAN!!! Jo, det är sant!! Efter ändlösa försök och timtal av rumpnötande på den där plaststolen så bara HÄNDE DET! Det var nu, på kvällen. Tänderna var borstade, nosen och tassarna tvättade (som mamma brukar säga) endast blöjbyte och pyjamas återstod. Jag tycker att det är ganska trevligt att sitta på pottan, mamma brukar sjunga lite och sitta och prata med mig där jag sitter och försöker producera. Men hittills har jag alltså aldrig riktigt lyckats.

Medan jag satt på pottan borstade mamma Antons tänder och sjöng samtidigt för mig. Anton tyckte jag var så duktig att sitta på pottan, för det kan vara svårt sa han. Så bäst när jag satt där och nynnade med i ”Blinka lilla stjärna” så kände jag att där var en fis på gång så jag förvarnade mamma lite.

– Baj. sa jag, och så kom fisen. Men just som jag släppt mig kom kisset också! Bara sådär!

– Baj! sa jag igen (ja det är inte så lätt att skilja på det när man ska berätta nåt så stort och spännande)

– Va? Har du bajjat? sa mamma och hjälpte mig upp.

Och tänk, där i pottan var alldeles gult och fint. Mamma blev alldeles till sig i galoscherna och började sjunga och ha sig, så jag förstår ju att det här med att kissa på pottan är nåt jätteviktigt och betydelsefullt. Tänk va, jag börjar bli stor tjej nu jag. Imorgon ska jag allt försöka igen!

Igår hann jag inte med nån pott-sittning för vi hade full huggning precis hela dagen. På morgonen for vi till Datateket, det var hur kul som helst. En dator, en tryckkontakt och jag! Varenda gång jag tryckte på knappen ( en stoor grön knapp, lika stor som min hand) så hände nåt på skärmen. Bilar for iväg, gubbar åkte rutschkana, ballonger blåstes upp och smällde. Hysteriskt kul, men jättejobbigt också. Efter 25 minuter var jag så trött att jag knappt kunde sitta kvar på stolen. Men vi ska dit flera gånger, åh vad jag längtar!!

Vi var och bowlade igår, hela familjen åsså farfar. Det måste vara bland det skojjigaste som finns! Fast det är ju lite tråkigt att vänta på sin tur…för efter mig var det pappa, sen farfar, sen Anton och sen var det jag igen. Så jag blev lite ilsk i allt väntande, men då fick jag gå och bowla på banan bredvid medan jag väntade. Jag hade en ställning som pappa lade upp klotet på, sen siktade farfar åt mig och så fick jag putta ner klotet, det åkte som på en rutschkana och susade iväg mot käglorna medan vi stod kvar och hejjade på det. Och så pang! Så åkte käglorna ner! Pang, tjoff!!

Mera bowling åt folket!