Julstök!

Nu längtar Anton efter julbord med köttbullar, prinskorvar och vanlig kokt potatis. Mamma har gjort kulinariska utsvävningar igen, till sonens förtret. Igår bjöd jag på värsta lyxmiddagen för att vara en måndag, ugnsbakade potatisklyfot med rosmarin, hemgjord ratatouille och benfria kotletter.
– Mamma…det är barr på min mat!

Näe, älskling det var rosmarin. Tydligen helt oätligt, det gav han sig sjutton på. Han satt i över 30 minuter innan han ens smakade på maten. Men efter många om och men så var tallriken faktiskt tom…okej, jag lade inte på nån rataouille det vore att utmana ödet. Han fick råa grönsaker istället. När jag lagt upp åt mig och Hasse så såg jag att det var fasligt likt IKEAs meny (kockens klassiker: helstekt kotlettrad med klyftpotatis, ratatouille och bearnaise)…men jag stekte faktiskt kotletterna en och en. Och så var det mycket godare med hemlagat!

Jag gjorde julgodis igår också. Det fick jag också skäll för… Jag gjorde Rocky Road-godis med mörk choklad. Supermums! Anton ville gärna smaka en bit, och det fick han så gärna efter att ha länsat sin tallrik.

– Men…mamma. Det är ju mörk choklad! Din…din…Marshmallow-mördare!

Ja, jag hade ju använt alla mini-marshmellos till godiset. Dom som är så goda att ha i varm o’boy. Och så hade jag hällt mörk choklad över allihop, att jag inte skäms!
Efter middagen satte grabbarna igång med att baka lussebullar! Anton fick vara med i varje steg av processen, allt från att smula jäst till att sätta i russin och pensla sina kreationer. Åh, vad han njöt av att baka med pappa! Dom hade så himla mysigt i köket. Klockan drog iväg och blev sent, men Anton fick löfte om att vara uppe tills bullarna var gräddade. Man måste ju få smaka en varm, nygräddad bulle med mjölk när man har varit med och bakat! Medan vi väntade på bullarna satt vi framför TV:n och gluttade lite. Tuva ville inte sova, så hon var med hon också. Anton tog fram hennes favoritböcker och började läsa saga för sin lillasyster. Mamma och pappa smög ut i köket för att lipa lite diskret… Jamen, hur fint var det inte då? Där sitter vår son, Killen med Myror i Brallan, helt lugnt och läser Petter Och Hans Fyra Getter för sin brett leende lillasyster i skenet från julgranen medan doften av nybakade lussekatter sprider sig i hela huset. Snyft!

När Hasse och Anton gick upp för att natta hörde jag hur Märklin-järnvägen började låta, och små steg som tassade till dörren för att försiktigt dra igen den så att inte mamma skulle höra att de lekte lite innan läggdags. Anton somnade så snart kinden rörde vid kudden!

Idag har jag bakat ännu mera. Biscotti och praliner. Oh, det är så kul att baka! Särskilt praliner, när det är lite pilligt och krångligt men med ett bedårande slutresultat. Hasse och Anton tog hundarna med sig till Kallbäck för en springa-lös-i-skogen-sväng. Efter en stund ringde telefonen. Idefix hade brutit av en klo, massor med blod kom det. Jahapp, in till veterinären och dra bort eländet. Huvva, så liten och klen han var när han kom hem med världens största bandage om tassen och en tratt om huvudet. Han kommer nog få lite extra ompyssling så här kring jul, med en klo för lite och allt.

Julfika har vi hunnit med också! På förmiddagen kom Hasses moster med sin Gullesnutt (ha ha, förlåt Lollo men jag var bara tvungen att få kalla dig det)  förbi på kaffe och saffranssnäcka. Hasses farbror från Norge är hemma över helgerna och kom förbi för att önska god jul på eftermiddagen. Jag passade på att klämma i honom både middag, efterrätt och fika. Sen kom Hasses faster Bojan med familj också för att önska god jul. Vi fick en sån underbar skål (gjord av farbror Ragnvald), Anton fick en marsipantomte (design by Bojan) och vad Tuva fick har vi inte sett ännu för hennes paket är ännu oöppnat.

Nu börjar det bli läge att tassa upp å lägga en klapp i julestrumpan hos Anton, för om en kvart är det julafton.

God Jul på er allesamman, krama om varandra riktigt ordentligt och kom ihåg att den största gåvan vi har här i livet…det är varandra!