Jordiga händer

Ah, en hel natts sömn. Tuva är på bättringsvägen, hurra!!
Nu har hon sovit hela natten i två nätter och igår orkade hon sitta i Humlan en bra stund på kvällskvisten. Då återstår bara att vända dygnet åt rätt håll igen då, för det har blivit ganska snedvridet senaste veckan. Vi har somnat så sent och sovit så lite att vi tagit varenda chans att vila på dagarna. Jag har förstås gått upp med Anton och kört honom till skolan varje morgon, men när jag kommit hem igen har jag krupit ner i sängen och somnat. Tuva har sovit till framåt elva på förmiddagen, så maten har blivit förskjuten och då blir det ju sent på natten, alltså blir man lika trött morgonen efter. En ond cirkel helt enkelt! Idag har jag bestämt mig för att vända på den. Klockan är 8 på morgonen och jag är dödstrött, men banne mig att jag ska hålla mig uppe och sätta igång Tuvas mat tidigare idag. Igår fick hon sista målet 00.45 på natten, eftersom hennes frukost kom på så sent.

Sitter och tittar på mina jordiga händer, det är ett sommartecken det! Vi har hade trädgårdstjänst igår och fortsatte med att ta bort grönsakslandet. Det blir så fint! Nu är alla odlingslådor på plats, jordgubbarna är flyttade och idag ska vi rulla ut gräs där landet en gång låg. Kanske plantera lite fröer, om än i senaste laget. Jag är verkligen helt kass på att driva upp saker ur jorden, men likförbaskat så måste jag prova varje år. Och det blir alltid samma sak, jag köper fröer tidigt med avsikt att driva upp dem inomhus tidigt på våren men när sommaren kommer ligger fröpåsarna fortfarande oöppnade och så stoppar jag ner lite fröer i jorden även om de egentligen ska förodlas först. De gånger jag försökt driva upp fröer inomhus har det kommit så fina små plantor som jag efter bara några veckor ovan jord lyckats ta död på helt och hållet. Inte så värst gröna fingrar… men lika odlings-glad för det!

i tisdags var det näst sista gånger på ridningen för Anton, jag önskar jag hade haft videokameran med mig! Ridläraren bad alla ledare att koppla bort grimskaften så fort barnen kommit upp i sadlarna och justerat stigbyglarna, barnen skulle rida själva hela lektionen! Anton såg lite nervös ut men lugnade sig när jag lovade att gå bredvid så jag kunde ta tyglarna om så behövdes. Men det behövdes aldrig, Anton rider ju som en gud! Läraren hade ställt upp en hel bana som barnen red, först skulle de rida ganska snäv slalom där det gällde att vara på alerten och styra ordentligt, sedan kom en station där barnen fick manövrera kusarna runt i en låtsad smal korridor som gick i fyrkant, sist en sträcka trav. Det var himla kul att se, barnen var ju jätteduktiga! Anton red bara omkull två koner på hela lektionen och var en hejare på att svänga ekipaget. Ibland var det när att han red fel väg genom slalomen och korridoren, men då rätade han snabbt upp sig och klarade biffen. I traven lyckades han både få fart på hästen, rida lätt och styra ordentligt. jag var så stolt att jag nästan sprack!

Vi får väl se om jag är ens hälften så duktig som sonen, imorgon ska jag själv ut och rida tillsammans med Hasse. Hela dagen! Åh, vad härligt det ska bli. Så när som på vädret som verkade bjuda på spöregn hela dagen… Men det finns väl inga dåliga väder, bara dåliga kläder eller hur var det nu?